… ser det ut så här då jag tittar ut genom fönstret.
Tidigare har det sett ut så här.
Och för mig är det ett mysterium att blomman jag fick alldeles i början av september fortfarande ser så här fin ut på min inglasade balkong. Det har ibland varit nästan minus tio grader ute, men blomman den kämpar på. Att den lite slokar här berodde bara på att den var törstig. Inte EN enda knopp har fallit av och inte EN enda blomma har jag tvingats bryta bort för att den skulle ha vissnat…
Något jag nästan aldrig kan låta bli att fotografera är mossa och murar.
Jag gillar också väggar, stenfötter och trappor som präglats av tidens gång.
Vi har haft fint sensommarväder i rätt många dagar nu. Svala, ibland rentav riktigt kalla nätter, men upp mot +20 grader om dagarna.
Då låter sig naturen luras och i går fick jag syn på den här rosenknoppen i en buske.
Spenderade eftermiddag och kväll hos min syster.
Märkligt egentligen hur mycket det finns att fotografera på en radie av tjugo meter i en trädgård som badar i sensommarens kvällssol.
Till och med sådant som vissnat är vackert.
Här kommer lite ett som annat, både och, av sådant som vissnat och sådant som ännu lever.
Och i morgon tror jag det blir lite såpbubblekonst! Efter det obligatoriska inlägget i Skyltsöndag.
I serien ”Våga publicera bilder av dig själv” går jag ut med den här.
Jag bad en vän ta en bild som nu ens på något sätt skulle visa mig i fördelaktig dager.
Men sedan tänkte jag att so what, jag ser ut så som jag ser ut och om jag vill bli omtyckt för den jag är så är det just så här jag ser ut.
Och precis sådan som jag är vill jag bli älskad som.
Fönstret hade kunnat publiceras i min serie av fina fönster men jag fick inte riktigt till det med vinkeln.
I kväll förbättrades åter världen tillsammans med en riktigt god vän, en kollega sedan många år tillbaka.
Ett varmt tack för vår vänskap ❤
Möbeln finns nu på sommarstället i väntan på att flytta in hos mig på Drottninggatan i ett lite senare skede.
Möbeln lär härstamma från 1930-talet.
Vemodigt att tänka att sommaren lider mot sitt slut. Men än har det lovats varma och vackra dagar. Sensommaren är ju också väldigt fin med sina sammetsmörka kvällar som kan vara hur varma som helst.
Allt har sin tid.
I dag fick vi fyra tidningar. Börjar alltid med Östra Nyland, tidningen som jag själv är med om att göra. I det stora hela vet jag ju alltid vad den innehåller, men nu vill jag läsa allt.
De övriga tidningarna som kom i dag var Borgåbladet, som jag alltid läser efter ÖN. Sedan står Hufvudstadsbladet i turen och sist läser jag Helsingin Sanomat. Den finska tidningen får ofta vänta till kvällen.
När jag cyklade här förbi i dag påmindes jag åter en gång om att min hemstad är fantastiskt fin. Jag älskar den, också på vintern då den ligger nästan öde.
Men det kanske blir så då man blir äldre. Man vet var rötterna finns. Som ung vill man bara bort, det ska vara fart och fläkt och nya intryck. Man förlöjligar småstaden, kallar den byhåla. Men sällan är väl något bättre där borta – borta kan vara bra, men hemma är bäst. Och byhåla kan man säga med kärlek i rösten också 🙂
Jag hade nästan glömt hur skönt det kan vara på balkongen då solen lyser över den.
I somras var det helt enkelt för varmt där. Men på vår och sensommar är det helt perfekt. +33 som varmast i dag.
Och pelargonen som är inne på sin andra blomning tycks också trivas.
Så kom inte och säga att sommaren är slut. Många varma sköna dagar ska vi ännu ha. Men inga klibbigt svettiga och heta sådana, utan dagar som är fyllda av klar och syrerik luft.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 