Jag trivs bäst i öppna landskap

… nära havet vill jag bo 🎵🎶

Har ju själv inte lång väg från mitt hem i centrum av Lovisa till havet, kanske en halv kilometer fågelvägen mätt. Men jag har inte ett hus eller en stuga vid stranden. Däremot har jag vänner som bor nära havet och den här utsikten med eftermiddags- och kvällssol hade jag igår. Ännu vid 23-tiden var det +22 grader och inga myggor. Härligt! Batterierna laddades, tack till husvärden!

Livet känns gott just nu

Det är sommar. Solen skiner. Lagom varmt, +19 för det mesta. Jag har förmånen att bo nära havet. Så nära att jag kan promenera eller cykla dit (bilderna från igår). Eller som så att jag väljer att köra över två mil för att komma ner till Söderby i Strömfors skärgård, som numera hör till Lovisa.

Jag hade ett jobb i de här trakterna och passade på att andas i frisk havsluft.
Då jag bott hela mitt liv nära havet skulle jag ha svårt att bo nånstans där havet inte finns. Insjöar i all ära, men… 🙄😄

Så gott som alla foton jag tar i dag behöver jag ”räta upp horisonten” på. Tack Antonia, du lärde mig använda de verktygen i Photoshop. Jag gör det ofta nuförtiden. Super-räta blir de inte alltid, men bättre än de var från början 🤣

Livet känns gott. Det finns här och nu.
Jag serverar en kliché, en gång till: om morgondagen vet vi inget.

Bara det att jag åter har börjat känna allt möjligt! Upplever känslor som legat begravda några år.
Skit detsamma om jag är ensam om att känna det här, huvudsaken är ATT jag har känslor kvar ❤

Minisemester på stuga

Otroligt vacker natur har vi alldeles i vår närhet, vi som bor i Lovisa. Lovisaviken och skärgården, där det finns hur många små vikar och holmar som helst, är bland det finaste jag vet. Äger inte själv någon sommarstuga, men har lyckligtvis vänner som ibland bjuder in mig som gäst.

Vackert dukat en fin sensommarkväll. Det blev tomatsoppa och bröd, senare efter bastun en ostbricka med vin.
Allehanda fåglar såg vi också. De här änderna kom ända fram till stranden.
Solen värmde terrassen hela eftermiddag och kvällen.

Tills den försvann bakom trädtopparna.

Gråväder och ordet hen

Mest grått har det varit i dag, och kallt också. Blött och bara +9 grader.
Då är det bra att det finns sommarminnen, bilder att plocka ur arkivet.

Skärgårdsvy i Lovisa.

… och att snart börja packa inför läsarresan till Italien. Under resan blir det också besök i Frankrike (vi landar där och lyfter hemåt från Nice), bland annat ska vi besöka Monaco.

Resebyråns foto av Monaco från vårt resebrev.

Dagen har gått i jobbets tecken, enligt normala rutiner med texthantering, mejl och sånt.

I går diskuterades ordet HEN i Sveriges tv. Somliga gillar det, andra inte. Det slog mig att vissa människor i Sverige förknippar ordet med sexualitet.

I Finland är ”hen” ett ypperligt ord, tycker jag (alla tycker INTE lika här)… men för mig har det mer med översättningar att göra.

I finska språket betyder ”hän” både hon och han. Om en nyhetstext om t.ex. ett rattfyllo ska översättas vet vi inte alltid om föraren var en kvinna eller en man. Då använder vi ”hen”. Ibland står det dock ”nainen ajoi ylinopeutta” (kvinnan körde för fort) eller ”mies puhalsi 2,5 promillea alkometriin” och då vet vi att det är frågan om en man (mies).

 

Jag trivs bäst i öppna landskap

… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.

Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.

Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.

*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.

Havsutfärden

Det har nästan blivit tradition för mig att åka med J.L. Runeberg.
Totalt har jag åkt rutten Helsingfors–Pellinge–Kabböle–Lovisa kanske fem, sex gånger, eventuellt fler genom åren. Alltid lika roligt. En gång var det nästan storm, den här gången nästan bleke. Jag har upplevt sol, regn och dimma på färden också.

Starten sker 10 från Helsingfors. Framme i Lovisa är man lite före klockan fyra på eftermiddagen.

Från Lovisa startade vi med buss 7.30, var framme 8.45 i Helsingfors, promenerade till Salutorget där fartyget ligger.

Tradition också att äta fartygets goda macka med ägg och ansjovis.

Fartygets eget vin var både prisvärt och gott!

Här är vi i Pellinge där bilfärjan snart ska korsa sundet.

Alla möjliga möten sker ute till havs och man vinkar glatt till varandra.

Inte mycket vind för en segelbåt…

Bleke i innerskärgården. Men på de vackra vyerna tröttnar jag aldrig.

En av salongerna ombord.

Och här anlöper vi Skeppsbron i Lovisa.
En härlig dag till sjöss tog slut men det trevliga umgänget fortsatte ännu en stund på Saltbodans terrass 🙂

Bilder och video från seglatsen

Min andra seglats tillsammans med en vän och van seglare är genomförd. Vi hade nästan inga vindar alls, det blåste mellan en och fyra meter i sekunden. Men ack så skönt det är att segla i bara en, två eller tre knop. Varför stressa?
Ibland hörde vi inget annat än fåglars läten och vattnet som porlade där vi gled fram. Då och då avbröts tystnaden av motorbåtar som fräste förbi.

I dag blir det ett lite längre inlägg. Stundvis tänker jag drista mig till att såväl skämta som ironisera och överdriva 🙂

Trängsel vid gästbåtsbryggan i Tirmo.
Trängsel vid gästbåtsbryggan i Tirmo.

Att ta sig från Valkom i Lovisa till Tirmo skärgårdscenter tog sju timmar i fredags. Det blåste som sagt nästan inte alls, men vi ville segla största delen av sträckan.
För att göra en lång, något bedrövlig historia kort, trodde vi att vi skulle få lyssna till bluesmusik eftersom Tirmo Blues pågick där. Men snarare ansåg vi att musiken som spelades var skränig rock… Vi nöjde oss med att lyssna på ”underhållningen” på avstånd från båten.

Jag tänker inte heller säga vad övernattningen kostade. Bara att den var svinaktigt dyr med tanke på att man som gäst vid bryggan hade stora svårigheter att hitta till affär och toalett. Inget var skyltat och vakterna kring det avspärrade området var inte direkt serviceinriktade 😦

Men vi hade trevligt där vi satt i sittbrunnen och diskuterade livets stora mysterier. Då de yttre omständigheterna inte är de bästa får man själv göra så gott man kan av situationen man försatt sig i då man valt brygga…

Natten blev som den blev med skränande berusade personer på bryggan och i en del båtar. Man fick ta det med humor. En kille var synnerligen speciell och ville visa alla Angry Birds-figurer han låtit tatuera på sin kropp. På något vis och vänster lyckades jag avstyra hans manöver.

Sommartorg vid Benitas Café i Pellinge.
Sommartorg vid Benitas Café i Pellinge.

På lördagsmorgonen styrde vi stäven mot Benitas Café på Pellinge. I början av juni var där rätt lugnt, men den här lördagen vimlade det av folk som besökte sommartorget.
En av dem visade sig vara en kvinna som läser min blogg. Jag visste inte då vem hon var men hon kände igen mig, så det var kul att byta några ord med henne. Om du läser det här – så tack för din repons!

Hela terrassen var fylld av glada personer, bland dem även Angry Birds-mannen som jag verkade ha magneteffekt på.
Kommersen gick bra, folk var glada och med tanke på den korta sommarsäsongen är jag är glad å kafeteriaägarens vägnar.

Men då jag själv knappt hörde mina tankar fann jag mig ganska fort längta till en lugn och avskilt belägen lagun. Jag hade ju åkt ut på seglats för att relaxa, inte för att gå upp i högvarv…

Sommaren när den är som bäst i vår östnyländska skärgård.
Sommaren när den är som bäst i vår östnyländska skärgård.

Sagt och gjort. Lagunen letades fram. Den fanns i Lillfjärden.

Första doppet i Lillfjärden.
Första doppet i Lillfjärden.

Det var underbart skönt med ett dopp i kvällssolen. Vattnet var måhända inte mer än sexton grader varmt men simturen var uppfriskande.

Andra hade också hittat till viken.
Andra hade också hittat till viken.

Efter min simtur körde tre killar i en motorbåt upp intill vår segelbåt. Jag tog ingen bild på dem, men det är så fantastiskt med alla dessa friluftsmänniskor och båtfarare. Man behöver inte känna varandra, man börjar prata om båtarna, varifrån man kommit och vart man är på väg. Eller som i killarnas fall, vilket kvällens fiskafänge var.

Övernattning vid Lillfjärden.
Övernattning vid Lillfjärden.

Motsatsen till stöket i Tirmo fann vi här vid Lillfjärdens naturhamn. En god nattsömn var garanterad, dels också beroende på att sömnen natten innan i Trimostöket inte blev längre en ett par, tre timmar.
Också här vid Lillfjärden pratade vi med människor vi aldrig sett förr. Det är möjligt att vi träffar en av damerna från Helsingfors senare i sommar i Lovisa.

Jag tog många videosnuttar under resan. Vill du se dem och fler bilder finns de på min öppna Facebookprofil.

Födelsedag och båtutfärd – bilder!

Den här goda kakan bakade makens dotter åt sin far på hans födelsedag i går.

Av sin mor fick maken de här blommorna. Direkt från naturen med blåbär och allt.

Från Selma Lagerlöfs gård i Sverige lär man ha räddat den här sortens pelargon som kallas Mårbacka. Jag köpte ett exemplar för att glädja maken på hans dag.

Rosorna från bröllopsdagen 4 juli står sig än. Det samma gäller rosen som vi fick på rosenbröllopet under evenemanget Rosornas charm 7 juli.

Helsingfors 12 juli cirka 9.30. Kryssningen med 100 år gamla m/s J.L. Runeberg mot Pellinge och Kabböle med slutdestination Lovisa ska snart börja.

Så här vacker är vår finländska skärgård när den är som bäst. Mellan Helsingfors och Pellinge blåste det rätt mycket och var mulet men från Pellinge, via Kabböle till Lovisa var det här så superfint!

Vi anländer till Lovisa med m/s J.L. Runeberg. Farleden är smal och inte särdeles djup. Mer om problemen där har jag skrivit här.
Jag glömde liksom bort att jag har semester och är tjänstledig…