skönlitterärt

Lusten att skriva kanske vaknar igen?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Vårblommorna fick ett lätt regn, och nu doftar det så gott i naturen. Åke vill att vi ska Hoppa på tåget och visa en vårblomma, men här kommer fler än en 🙂

Det har varit en mulen dag med lätt regn, vilket naturen verkligen behövde. På väg till en träff med författarkollegor, förläggare och journalister såg jag den här buketten på marken. Jag var rätt säker på att jag på vägen dit skulle hitta ett lämpligt bidrag till dagens utmaning 🙂

På något sätt har jag börjat sakna det litterära skapandet. Jag har skrivit tre böcker och blev för rätt många år sedan antagen medlem i Finlands svenska författareförening. Vem som helst kan inte betala in sig där, du måste ha skrivit minst två böcker och sedan avgör föreningens styrelse vem som får bli medlem.

Nu har jag inte skrivit något skönlitterärt på länge. Jag tror att skilsmässan 2014 bidrog till att en stor del av glädjen och kreativiteten dog. Jag begravde mig i arbete, som företagare och som journalist. Jag jobbade på som en galning från 2015 framåt.

Under många år var jag tydligen helt blockerad för allt som hade med det skönlitterära att göra.

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag lade ner mitt mediaföretag, blev deltidspensionär och frilansande journalist.

De samtal som fördes på träffen i dag, under fri samvaro, några glas vin och god mat fick mig att förstå vad jag saknat länge. Spontana skratt och den där speciella humorn som frodas bara inom vissa sällskap, där alla sedan vet att det som sagts stannar där inom väggarna.

Var och en kan sedan ändå ta med sig idéer och aha-upplevelser hem, och det kan leda till vad som helst. I mitt fall väcktes något ur en överlång vinterdvala.

Adrian, huvudpersonen i mina tre böcker, har aldrig lämnat min sida. Kommer jag att skriva mer om honom, eller skriver jag något helt annat? Det återstår att se.

Och ja, hurra! I dag fick jag meddelande från banken och direktiv om hur jag skulle gå till väga för att få sms-tjänsten att funka. Så nu har jag betalat för min blogg för ett år framåt 🙏💕

Att läsa ger balans

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Då jag skriver skönlitterärt läser jag också mycket, allt från tidningar till böcker. Nyss läste jag Staffan Bruuns ”Tenorens dotter”.
Då jag läser andra böcker handlar det inte om att stjäla idéer, utan mera om ett slags balans. Jag behöver den rytm andra författare bidrar med i sin text.

Ibland kan jag dock bli lite sur också, som då jag ser att samma ord och idéer som jag jobbat med under tre år återkommer i Bruuns bok. DNA, saliv, hårstrån… till och med ordet Guantánamo använder han…
Men det är väl bara så att den finlandssvenska och svenska författarvärlden är liten. Dylika idékrockar kan inte undvikas.

I dag beställde jag via svärmor i Sverige Magnus Hedmans ”När ljuset släcks” som han skrivit med hjälp av Gunnar von Sydow. Den ser jag fram emot att få börja läsa.

Jag känner mig lite jäv att ”recensera” Bruuns bok, men kan inte låta bli att hålla med recensenten Mathias Rosenlund i Hufvudstadsbladet. Han skriver så här: Dialogen är rapp och smidig även om den i vissa partier klingar falskt, det låter ibland som om karaktärerna snarare läser upp referat av tidigare händelser än talar med varandra.

Lite naivt blev det ibland också med Humlan Hugo och de åländska avfallsinspektörerna, men jag läser ändå gärna Bruuns böcker för att de är lätta att ta till sig.