Här står jag klockan 11.59 under ett träd i ösregnet och väntar på att en minut ska gå.
För det är prick klockan 12 som jag kan öppna bildörrarna till hyrbilen med hjälp av appen på telefonen.
Den här bilden tog jag med mobiltelefonen i väntan på att applikationen skulle visa att jag kan öppna bildörrarna.
Ingen idé att jag hade lockat håret i ett försök att se representativ ut på segelfestivalen dit jag skulle för att ta bilder. Regn kombinerat med hög luftfuktighet och värme gjorde frisyren spikrak på nolltid.
Men vi är glada för de skyfall vi fått nu, alla har inte fått regn.
Starten ska snart gå för allmogebåtarna och sedan göteborgsekorna.
Ja, det här var alltså ett kort arbetsuppdrag. Att fotografera segelbåtar.
Sedan tyckte jag det var kul att få det här perspektivet på Sauna Obscura som ligger på Lovisaviken.
Och barn som har bråttom till Jungfrudansen i Strandparken, för att leka i dess labyrint. Sådana bilder vågade jag inte ta tidigare, det kändes för närgånget. Jag tycker att man inte kan identifiera barnen här och det känns bra.
Även om stopet är gjort av plast så är tanken med det att de som köper något att dricka på festivalen Small Ships’ Race i sommar (21–22 juli), ska köpa ett stop för en euro. Pengarna går till välgörenhet. Sedan använder man samma glas hela kvällen och undviker engångsstopen.
De här lär ska kunna diskas minst 150 gånger i diskmaskin.
Den här kommer till användning här hemma både som vattenmugg och lonkeromugg 🙂
I natt vaknade jag av vinden ylade i knutarna. När jag vaknade vid 9-tiden var det +8 grader ute.
Vid 14-tiden då pressinfot om Small Ships’ Race var slut hade det börjat regna lite. Nu vid 16-tiden kommer det mera vatten, det blåser och är grått ute. Som bäst hade vi +11, nu är det +8 igen.
Men det här vädret har ju så många längtat efter 😀
Det har varit för varmt och för torrt. Nu dröjer det inte länge innan nån åter klagar och säger att det är för kallt och för blött 😀
Jag är nöjd hurudant vädret än är, och alltid retar min förnöjsamhet någon 🙂
Fina tavlor av Kristina Elo gladde jag mig också åt i Klassiska Båtars boda!
I dag inleds evenemanget Small Ships Race med bland annat tävlingar för segel- och allmogebåtar. Festen och tävlingarna fortsätter i morgon.
Det regnade och åskade i morse och en bit in på eftermiddagen men lyckligtvis sprack molntäcket upp lagom till tävlingsstarten.
Här kommer ett bildsvep.
En del av småbåtshamnen vid Skeppsbron.Sjöräddningens båt, men ingen utryckning i det här fallet.En av allmogebåtarna.Vid femtiden på eftermiddagen ännu inte tjockt av folk på området, men det brukar bli fullsatt längre fram mot kvällen om vädret är bra.Tror det här är nyponrosor, ni får rätta mig om jag har fel 🙂Sommar vid Skeppsbroområdets strand.
Jag har åter hört lögner om mig själv i dag. Svårt att värja sig mot dem. För att inte säga att det är helt omöjligt att göra det.
Uppskattar verkligen stort dem som kommer fram till mig och frågar om något de hört verkligen stämmer. Man vet var man har sina vänner.
Alla bryr sig ju inte om att ta reda på sanningen.
Något jag lärt mig under det tuffa året jag har bakom mig är att inte tro på allt folk säger. Ni vet det där med ”han sa att hon hade sagt att han hade sagt”.
Ni som känner mig och vill veta hur jag mår, som är intresserade av min version av mitt liv – ta modigt kontakt när vi ses.
Fanns ingen som kunde plåta mig då jag simmade så den här bilden får visa att jag kommit upp från doppet.
Badade för första gången den här sommaren. Juni månad var ju så extremt kall att knappt någon simmade då. Och när det sedan blev varmt hade vi rätt mycket jobb i kiosken. Men i morse klockan åtta kastade jag vinterpälsen som om ni ser något som flyter ute på viken kan det vara den 🙂
Visst har vi en otroligt vacker vik, badstrand och brygga i Lovisa!Och en vacker sandstrand, som var tom ännu tidigt i morse men som säkert fylls under dagen. Väderleksprognoserna lovar superfint väder för en vecka framöver.
Efter badet satt jag en stund på kioskens terrass och värmde mig i solen. Osökt kom tankarna på sommaren innan. Då jag inte hade en aning om att sommaren 2014 skulle bli den hittills tyngsta i mitt liv. På kioskens altan har min man och jag ätit otaliga tidiga frukostar innan vi öppnat kiosken. Genom åren har vi till och med övernattat i den några gånger, för att det kändes som ett litet äventyr.
Den här sommaren blir den sista i kiosken, åtminstone för min del. Det känns vemodigt. Men jag försöker tänka att nya dörrar öppnas för mig. Nästa sommar kan jag göra något helt annat.
Skuggorna av två vänner som sitter på en bänk på vallen vid Lovisavikens strand.
I går firades Small Ships Race i Lovisa. Massor av folk var i rörelse. Jag hade kameran med mig men kom inte för mig att ta några bilder!
Väninnan och jag träffade många bekanta och jag fick en del spontana kramar av människor som känner till det som hänt. Och ganska många sa att de följer min blogg och att de tycker om den fastän de inte hör till personerna som skriver kommentarer.
Svårt var det att se mannen jag älskat sjutton år hålla om en annan människa. Någon gång gjorde ju också han och jag sådär, smekte varandras ryggar och pussades förälskat.
Men… sådant är livet. Vi vet aldrig vad det för med sig och mitt liv går vidare, en timme i taget.
I går tyckte jag att lövverket och himlen med solen ovanför badstrandens gräsmatta var så fina att jag tog ett fotografi utan att desto mera tänka på att jag skulle publicera den.
Men i dag då jag tittade närmare på bilden ser jag ett lysande hjärta!
Det vill jag förstås gärna se som en symbol på att jag har ett bra liv att se fram emot.
Att det finns en mening med allt hur nattsvart allting än kändes då jag fick veta att den jag älskade mest av alla hade svikit mig.
I kväll är det Small Ships Race på Skeppsbron i Lovisa. Där väljs bland annat Miss Lovisa.
Under många år har jag själv skrivit om evenemanget för tidningen och ibland suttit i juryn som valt missarna. Vi jobbade ofta tillsammans med maken på olika evenemang, han som frilans. Det var väldigt roligt att ha jobbet som ett gemensamt intresse.
I år går jag på evenemanget med en god vän och jag ser fram emot kvällen. Ska tänka på det lysande hjärtat och vad det kan betyda för mig ❤
Miss Lovisa Marie Saarinen. I bakgrunden Östra Nylands läsares favoritflicka Julia Hovi till höger och Loviisan Sanomats favorittjej Michelle Tatarnikova. Foto: Benny Liljendahl
I går arrangerades Miss Lovisa-tävlingen i samband med Small Ships Race på Skeppsbron. Många hade kommit för att se vem som skulle koras till miss, och juryn var enig om att Marie Saarinen är den som har bästa förutsättningarna att klara sig också i internationella tävlingar om hon så vill.
En rätt livlig debatt har försiggått den här tävlingen. Ska unga flickors utseende sättas under lupp eller kunde man inte i stället kalla tävlingen Lovisas sommarflicka? Ordet miss kan ju skapa en hel del prestationsångest. Som om kraven inte är stora nog ändå för unga i dag.
Åsa Riippas konst låg i går på badstranden.
Den här synen mötte oss senare på kvällen då vi åkte till kiosken, efter misstävlingarna. Vad det handlar om kan du läsa mer om här.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 