Lördagen den sjätte april. En och en halv vecka efter långfredagen då huset och taket såg ut så här.
Solen värmer så skönt.
Inge-May, Ingegerd och Carita. Kameran är kanske inte så nådig alla gånger. Den fångar bara en bråkdel av en sekund.
Således visar den inte hur vackra vi är i verkligheten, hur nöjda vi är med tillvaron och hur tacksamma vi är för nuet.
Kvällen fortsätter med promenad och middag. Bilder från den sitsen KANSKE visas senare 😉
På första sidan i bilagan Mitt i Nyland ståtar jag som håller på att klämma en pizza. Omslagstjej, pinuppa eller bara ett pizzamonster?
Jag skrev ju tidigare om pizzatestet i Kyrkslätt, det inlägget hittar ni här. En del av Jenny Paajes text och bilder ser ni på mitt foto.
Jag gillar att köra bil så i dag tog vi en liten tur runt stan. Kunde konstatera att många gator är i eländigt skick, man fick åka slalom mellan groparna…
Passade också på att kolla olja och vätskor i bilen, postade ett brev och besökte nya kyrkogården. Som ni ser finns där mycket snö.
Putsade också bort snön från morfars minnesplatta. Han skulle ha fyllt 110 år i år min morfar. Som ni ser dog han 22 år innan jag föddes.
Tog några bilder på kvällspromenaden. Klockan är 19.45 och solen håller på att gå ner, det är sommartid.
Sommartid, javisst. Men än dröjer det ett tag innan kiosken slår upp dörrarna. Om det är vi som får sköta businessen är ännu inte klart, jobbet ska sökas varje år. Hur som helst, tillsvidare är det bara vinterbadarna som är i farten – men varken kioskföretagare eller badvakter är på plats 🙂
Vackert insvept i en Lovisa Tor-mössa låg ett grönt och glittrigt ägg bredvid min säng i morse. När jag öppnade locket hittade jag så här mycket godis 🙂
Snön smälter fort på släktens sommarställe. Det är roligt att gå runt med en spade och hjälpa till. På långfredagen såg där ut så här, ska försöka komma ihåg att ta en bild från samma vinkel på påskdagen så kan vi se hur mycket snö försvunnit. Nätterna lär fortsättningsvis vara kalla, men vi har utlovats soligt väder för hela helgen 🙂
I går kväll åt vi på Hotel Degerby. Grillad kycklingfilé, salsa och rotsaker. Till efterrätt mudcake med grädde och hallonsås.
Dagen började med att vi såg starten i svenska Vasaloppet på tv. Sådant myller av människor! Alltid en upplevelse värd att kolla år efter år. Längsta skidsträckan jag har åkt i mitt liv var två mil. Minns inte hur gammal jag var, tolv eller tretton? Men det jag minns var att det a) var ett Stefan Löfving lopp, och b) att då jag hade åkt tre kilometer och såg skylten att det var 17 km kvar tänkte jag ge upp 🙂
Under natten hade det kommit snö så Guuben fick putsa bilen innan han åkte på jobb för att kolla B-juniorernas hemmaturnering i innebandy.
Ett berg av sallad varvat med några ostskivor på ett bröd utan margarin tycker JAG är jättegott. Under mackan ligger Anders Svensson och Zlatan Ibrahimovic 🙂
Det bästa med lediga dagar är att få ägna timmar vid frukostbordet och hinna läsa mer än bara rubriker och ingresser. Ett välskrivet, intressant och stundom humoristiskt personporträtt av snart 90 år gamla Mauno Koivisto ingick i Husis.
Lite kuriosa så här på slutet. I går fick jag den 65:e flaggan på min FlagCounter och besöket var från Burma. Tänk att någon så långt borta läser min blogg.
Jag får be om ursäkt för bildkvaliteten, eller avsaknaden av den 🙂 Fotograferar ofta med mobiltelefonen till bloggen.
På onsdagseftermiddagen och -kvällen och natten mot torsdagen vräkte snön ner så vi fick väl allt från tio till femton centimeter av den vita varan. Lite beroende på var i södra Finland vi bor.
Skottade och borstade bort så mycket vi hann redan på onsdag kväll. Tänkte att det hade varit för j…ligt att få bort om det blev väldigt kallt följande dag. Men med facit på hand hade man kunnat låta bli att skotta för i dag var det plusgrader. De grannar som inte hade putsat bilarna hade inget snöjobb att göra, det mesta hade smultit bort.
Så man får väl ta gårdagens slit för det som det var – vardagsmotion!
Menyn i fågelrestaurangen på Kretsgången förnyades i dag. I mataren lade vi också solrosfrön. Tänkte att sittplatser också kan behövas för dem som vill käka från talgbollen.
Några bollar- ett äpple och en en godbit där det finns både fett och frön – hängdes kanske tidigare i vintras så att fåglarna har svårt att nå dem eftersom inga grenar att sitta på finns i närheten.
Spår av både fåglar och andra djur finns på gården så månne inte restaurangen så småningom får fler kunder. Det tar ju tid att vinna förtroende!
Minus tio grader har vi i dag så det var inte helt lätt att få ner snön från verandataket. Men en del fick vi bort.
Hemma har vi städat ut julen och gått genom våra försäkringar. Vi kände på oss att det var dags att se över dem. Att spara några hundra euro per år känns ju inte helt fel.
Nya kyrkogården i Lovisa. Benny börjar med sin morfars grav. Syrran och jag putsar fram Bennys farmors och farfars grav som ligger alldeles nära.
Så har det redan hunnit bli mörkt då vi kommit till gamla kyrkogården. Pappas grav ligger till vänster om träkorset. Vi har ännu inte pulsat fram i snön dit så där fanns ännu inga ljus då bilden togs.
Vy från stigen vi trampat upp i snön mellan våningshuset där vi bor och sommarstället K16 dit vi är på väg för att göra snöjobb.
Han spanar ut från iskällarens fönster, håller ett vaksamt öga på gården.
Julannandag på Kretsgången, -16 grader, puderlätt nysnö. Soligt, tyst, lugnt.
Snön har ännu inte smultit bort från Lovisa. Men det är ändå just den här tiden som många bongar vårtecken.
Krokusar, vitsippor och tussilago i all ära. Men nog är alla de vantar som gömts i snö och som kommer upp i tö tydliga vårtecken de också. I vintras hittade jag en ensam liten babysocka som lagts upp på en pinne. Hoppas både den och vantarna hittar sina ägare!
… alltså städade jag i går undan mina vinterskor och -stövlar.
I morse vaknade vi till det här.
Jag åkte med grannen till jobbet men hann nog på gårdsplanerna både hemma och på jobbet (bilden) känna att det var halt under mina jympadojor.
Men på eftermiddagen kom det inte snö längre, bara regn – så jag halkade inte omkring. Och redaktionsbilen den hade lyckligtvis ännu vinterskorna på sig. För fotografen och jag skulle åka två mil bort till en man som nyss fått tio ankungar – med hjälp av en kläckningsmaskin. Bild på en söt unge i min hand hittar ni här.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 