sommar

Istid att vänta?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här isskrapan kom hem med posten. Avsändare är ett företag som säljer allt från pennor till kalendrar, julkort och alla möjliga prylar som andra företag kan ge som gåvor åt sina kunder.
Isskrapan fyller säkert sin funktion och den är riktigt snygg, men jag undrar ändå hur företaget har tänkt. Vi har en sommarkiosk och brukar där dela ut pennor med våra namn och ha årtalet med så att eventuella samlare minns när de fått pennan.

Menar företaget som sände oss den här grejen i oktober 2012 att vi ska minnas sommaren 2012 som en speciellt kall sådan? Eller förutspås snö till nästa sommar? De kanske tänker att vi behöver en isskrapa för att se ut genom våra fönster i kiosken.

Underbara kunder

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Många underbara kunder har vi haft den här sommaren och under de fjorton säsonger vi haft hand om Plagens kiosk.
Så det är många personer vi lärt känna där, människor vi annars kanske aldrig skulle ha träffat.
Somliga har varit trogna besökare genom alla år. Marja-Leena, som ritat det här tackkortet åt oss, är en av dem.
Varje år kommer någon ny kund som blir stamgäst. Ibland försvinner någon och då undrar man förstås vad som har hänt. Det är alltså livets gilla gång man ser under somrarna i kiosken.
Tusen tack till alla som besökt oss, en gång eller många, den här sommaren!

Tanten i Äpple-världen

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Ja, ja – så här kan det gå. Tanten har försvunnit helt in i Äpplevärlden. Snart går nog Gubben till nån affär och frågar om det finns ett wireless system som hjälper honom få kontakt med Gumman.
Bara att inse att man gått i fällan, för nu förstår jag ju att jag behöver en massa mer grejer för att kunna jobba fullt ut med min lilla ”padda”.

Men det hände också annat i dag. Min syster visade fina hantverk som hon tillverkat på en kurs. Jag tror nog inte att jag skulle kunna skapa något så fint, men vi är bra på olika saker, alla vi människor. Fantasi har jag, men inte det tålamod och den händighet som krävs för att få sådana här saker till stånd.

Det här klarade jag ändå av. Att plantera två plantor i varsin kruka. På Playan har parasollet kommit upp och pelargoner finns på borden. Kändes som om det var första riktigt varma sommardagen vid stranden i dag och mycket folk i rörelse.

Det finns hopp om en sommar

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Så som jag har spanat och spanat. Och så äntligen i dag fick jag syn på dem i en av stadsparkerna. För min del de första krokusarna!
På norra sidan av fredsmonumentet och bänkarna låg ännu rätt mycket snö. Några enstaka exemplar kämpade där för att bryta sig genom de tunnaste snöresterna.
Men på södra sidan såg det ut så här.
HURRAAA – hoppet om en ny sommar väcktes!

Nu far jag mot Nordpolen

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag är en sådan där ganska typisk on- eller off-människa. Med det menar jag att jag ofta går in med full entusiasm för något, tills jag tröttnar. Promenadbandet var en sak. Då jag tröttnade sålde jag det och köpte ett piano i stället. Som någon kallade pulka 🙂 På det har jag inte tröttnat än. Segar mig långsamt, långsamt framåt. Målet är att kunna spela något stycke utöver ”Idas sommarvisa” i slutet av maj.

Just nu har jag biblioteksperiod. Efter att inte ha satt min fot där som privatperson under ett par år ränner jag nu där minst en eller två gånger i veckan. Lånar pianonoter och äventyrsböcker.
Efter att ha gjort fem skeppsbrott på en långseglats beger jag mig nu mot Nordpolen. Bort från slask och blask. Ska det vara så ska det vara – antingen rejäl vinter eller rejäl sommar!

Utsikt från frukostbordet

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det är svårt att fånga det vackra på bild. De frostbeklädda grenarna som gnistrar i solljuset. Försökte med olika inställningar på kameran, men gav upp efter en stund. Det som ögat ser kan inte till hundra procent fångas med den kamera jag i huvudsak använder för bloggen. Så det här får duga.

Jag är inte direkt en vän av mörker och kyla.
Men man får ta det som det är och vintern har många goda sidor, om man bara vill se dem.

I dag är det första februari. Snart är den här veckan slut och efter en hutt och en händelse är vi inne i mars.
Det går undan och plötsligt är det sommar igen!

Midsommarmums!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Vad är en sommar utan sol?
Utan glass och somriga bär?
Jag njuter i min enkla kjol
av livet just nu och här.
Vad vet jag om morgondagen?
Får jag se den? Har solen flytt?
Därför ger jag glass åt magen,
var dag är ett äventyr nytt.