Jag länkar nu till ett av Photo by Susans äldre inlägg då hon inte skrivit något på ett tag. Det är ändå hon som står bakom de här fina utmaningarna med blommor, träd och svartvita bilder.
Knotig gammal stam.
Jag tycker om träd. I synnerhet gamla träd, men alla slags träd kan komma med här. Den här står invid Bastion Ungern i Lovisa och bilden togs den 13 september.
Perspektiv gillar jag också. Och knotiga stammar. Så det blir nog bilder av träd också utanför den här utmaningen.
Härligt höstväder i dag. Träden har allt mer börjat skifta i gult och orange. Ganska varmt har det också varit. Det här vädret får gärna fortsätta.
Jag har börjat ta dagliga promenader. Inga långa sådana men ändå det vi kallar ”happi-hyppely” på finska, det vill säga att man går ut för att få en nypa frisk luft. Happi = syre och hyppely att man tar skutt 😀
Helger förknippas väl rätt ofta med familjer som kommer samman. Vare sig det handlar om jul, påsk eller midsommar. Ändå är väldigt många ensamma i dag. För somliga är singellivet självvalt och inget påfrestande, för andra är det en mardröm. Många äldre människor känner sig ensamma och skulle ge vad som helst för att lite oftare få besök, bara prata bort en stund med någon.
Ett gammalt äppelträd.
Det här gamla äppelträdet i Kyröskoski har sett generationer komma och gå. Jag tycker det är så vackert med sina knotiga stammar, med mossan och laven och ihåligheterna. Det är liksom livet självt.
Den gamla stammen ser nytt liv växa intill sig, år efter år, så länge som den finns.
Jag hade inga planer för den här midsommaren. Just för att jag också förknippar den med helger då släkt och olika kompisgäng kommer samman.
Själv ordnar jag ingen fest, men jag tänkte att jag kan gå till Skeppsbron och se midsommarstången resas (om det inte spöregnar). Där kanske jag hittar någon bekant att prata med och sedan cyklar jag hem igen. Jag är nöjd med den lösningen, för då har jag själv gjort vad jag kunnat, det vill säga sökt mig ut bland folk.
Nu råkade det sig ändå så att en vän ringde och frågade om jag vill komma hem till henne och hennes man i morgon. Så jag känner mig lyckligt lottad där. För midsommaren är, såsom många andra helger, en högtid då man inte tränger sig på hos någon.
Ett somrigt ljus som jag köpte på Trädgårdsföreningens resa.
Livet blir så bra som man gör det till. Jag försöker tänka så. Det ÄR nuet som gäller. Nästan dagligen hör jag om människor, både yngre och äldre, som hastigt gått bort.
Vi vet inte när den stunden kommer för oss själva. Då det är dags att så att säga ”kila vidare”.
Så var snälla mot varandra och försiktiga där ute, var ni än är ❤
… och våra välskötta parker i Lovisa. En del riktigt gamla träd tvingas ge vika för nya (25 år gamla från trädbank), men bättre så än att de faller vid någon storm och skadar någon.
Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.Parken har fått sitt namn av ett gammalt ankare.I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.
Jag tycker om mycket sådant som är gammalt. Allt från hus till murar och träd.
När jag ser gamla träd, särskilt dem med stammar som trotsar omgivningen, är steget inte långt till att jämföra dem med mitt liv.
Gamla träds stammar kan vara vindpinade och knotiga, av olika svårigheter slipade och böjda. Som de här stammarna i gamla stan i Tallinn.
Fascinerande stam intill en av murarna i gamla stan i Tallinn. Hur gammalt månne trädet är?
Också människan formas och böjs av livet. Ibland rycks vi upp med rötter och allt. Somliga klarar omplanteringar bra, andra sämre.
Mina rötter finns djupt i Lovisamyllan. Varje gång jag reser bort tycker jag det är givande att vidga vyerna, men det alltid lika skönt att komma hem igen.
I Lovisa har jag mina vänner, mitt jobb, mina hobbyn, mitt liv.
Det här trädet finns i Esplanadparken i Helsingfors.
När jag läser mina dagböcker och mina blogginlägg från ett år tillbaka inser jag att jag tagit enorma kliv vidare i mitt nya liv. Visst tänker jag fortfarande ofta på det som hände i maj för ett år sedan. Men jag plågas inte längre av allt det där på samma sätt nu som då.
Senast i går återgick jag till minnen från sommaren 2014 som på grund av skilsmässan den värsta i mitt liv hittills. Tillsammans med goda vänner är det skönt att prata ut om det som hände.
I kväll har jag något riktigt spännande framför mig. Vågar som vanligt inte skriva mer i det här skedet – rädd som jag är att allt i så fall ska skita sig 🙂
Och vad gäller kameran – får ersättning från försäkringsbolaget och kunde redan i dag beställa en ny kamera. Visst måste jag lägga ut lite pengar själv också men en eloge till Lokalförsäkring Tapiola för snabbt skött ärende!
Träd fascinerar mig. Och skuggor av dem som faller mot trottoaren eller marken. Jag har många gånger tänkt att jag ska måla dem, alltså inte måla på trädstammarna, utan närmast göra en tavla med trädmotiv. Men eftersom jag inte har tålamod att pilla och teckna tror jag att det får låta sig göras på annat sätt. Idéer finns.
Ah, dessa vackra siluetter.Kan sitta i Hotel Degerbys bar och behöver inte annat än ett glas vin och den här utsikten. Fotograferad i går.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 