… att jag fortfarande lever, still från engelskan och leben från tyskan. Men ett stilleben är enligt Wikipedia bland annat det som där beskrivs. För mig känns still-leben också som slow-living-style och det passar mig allt bättre för var dag som går.
Skuggspel på vattentunnan i trädgården en kväll i juli.
Blomster från trädgårdens odling. Och märk väl, jag har inte placerat den gula blomman över ängelns huvud. Den bara föll på sin plats där.
Imorgon, utlovas Skyltsöndag och en del Lovisabilder!
Det var den här lampan jag fick hjälp med igår. Rejäl stege krävdes och en man som gjort sånt här förr. Jag är inte höjdrädd, men det där med att balansera på en hög stege och samtidigt fästa något i taket tar jag inte längre risker med. Särskilt som knäet nu blivit bättre.
Eftersom det fortfarande är kaos i vissa hörn i mitt nya hem visar jag bara dessa stilleben. Fick fram en klocka som passar bra här, i förra bostaden stod den på en undanskymd plats i hallen.
Vaknade i natt av att jag troligtvis hade feber. Har inte hittat febertermometern i min allmänna låd-röra ännu. Tog en burana, klädde mig i tre tröjor och lyckades troligen svetta bort febertoppen.
Jag brukar få sådana då jag har mycket omkring mig, och det har onekligen varit stressigt den senaste tiden. Det stressar mig också att inte hitta alla saker jag behöver, men så småningom kommer de fram och jag ska ha kvar bara det jag behöver hela tiden i vardagen.
Röran i sovrummet stressar också och det att jag inte kommer åt att dammsuga ordentligt innan alla kartonger och andra saker har hittat rätt platser. Så jag tror det var kroppens sätt att säga ifrån. Jag sov lite längre på morgonen och meddelade kollegorna att jag börjar jobba först halv tolv.
Stilleben, här Wikipedias definition på ordet.
Krukan har jag placerat i glasburken för att växtens blad ska kunna hänga fritt. Stenarna och snäckorna är minnen från otaliga resor jag gjort genom åren, med eller utan sällskap.
Sedan kom jag på i dag att många har ett lugnt och stilla liv hemma nu då coronapandemin fortfarande håller oss i sitt grepp. Ett slags still leben.
Hur som helst har jag sällan ett lugnt och stilla liv mellan måndag och onsdag då allt med tidningen ska bli klart och de följande tre, fyra numren ska planeras. Men för det mesta tycker jag väldigt mycket om mitt jobb.
Jag har allt mer börjat fundera på det att hur mycket jag än förklarar och berättar om hur Nya Östis kommer till, kan jag omöjligt få alla i hela nejden att begripa det 😀
Att skapa en tidning är inte bara detsamma som att någon sitter och knackar ner artiklar och sedan landar de på sidorna och efter det får alla sin tidning hemburen eller kan köpa den i en affär.
Tidningsutgivning handlar om allt från tryckeritekniska lösningar till distribution. Det behövs prenumerationsregister, annonsförsäljning och annonsproduktion, faktureringssystem, någon som läser varenda text innan den går ut till layouten, någon som planerar vad som ska sättas på vilka sidor och någon som göra layouten för sidorna (ombrytning kallades det förr), någon som läser korrektur osv. osv.
Som spindeln i nätet sitter jag och behöver vara insatt i det mesta.
Det blir långa dagar, och därför är det här jobbet en livsstil.
Så i början av veckan brukar jag sällan hinna läsa mina vänners bloggar, men det är något jag försöker satsa på mellan fredag och söndag istället.
Har äntligen haft tid att tömma det stora bordet, som efter nyår ska bli arenan för ett nytt stort pussel på 2000 bitar som jag fick i julklapp.
Men fram tills dess råder här julefrid med mina blomsterarrangemang och levande ljus.
Som vanligt dock, då en plats töms fylls en annan i en liten bostad 😀 Så nu sorterar jag saker som jag ska ge bort. Bland annat böcker och lite allt möjligt annat.
Jag vet inte om den här kransen hade ramlat ner från dörren, eller om någon lagt den på trappan. Låg den alltså med avsikt där som ett vackert stilleben eller är det en från hösten bortglömd prydnad.
Hur som helst, visst är kransen vacker?
Och som ni vet är jag bortrest några dagar. Jag kanske kommer åt att läsa och godkänna era kommentarer under den tiden, men om inte – ha tålamod!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 