… och då ska jag äta focaccia till frukost. Man får glädja sig åt det lilla i vardagen.

I dag har jag haft min fjärde ledsna dag på raken. Väldigt mycket ilska har kommit ut och många tårar har det blivit. Hade kunnat vattna grödorna med dem, men natten mellan måndag och tisdag kom det faktiskt ett rejält skyfall så det får räcka med det.

I dag hade jag en ganska lugn dag på jobbet, skrev lite sport, bokade en intervju för nästa vecka och startade onsdagens layout. Jag är tacksam för att jag har förstående kollegor, och några som kramar om mig och ja… till och med bakar en kaka!

På eftermiddagen kollade jag läget i nya bostaden där renoveringen ännu är oavslutad. Men gården har i alla fall fått ny asfalt nu!

Kvällen avslutades med sista avsnittet av Allsång på SVT i goda vänners lag.

I dag har jag fått en del fin respons på min blogg. Både i kommentarsfälten och via sms. Så även om jag ibland har en känsla av att jag är knäpp som öppet skriver om mitt liv, känner jag också att det jag skriver om berör många.

Jag vill aldrig nånsin undertrycka mina känslor. Och om jag i dag eller i framtiden kan hjälpa någon annan olycklig människa som tvingas gå igenom något liknande som jag de senaste månaderna – då vill jag finnas där. Jag kan lyssna, stödja och förstå för jag vet vad det innebär att bli övergiven.
Kanske jag i framtiden kan bli en stödperson.