storm

Glad måndag! … VM-guld och mera snö…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Glädjer er med en vits från tidningen Året Runt 🙂

Hos oss blåste det 34 meter i sekunden i natt och det kom mera snö. Under tre dagar har vi fått lite mer än en halvmeter, skulle jag gissa. Det är vackert, ja… då solen ibland lyser och snön är vit. Men särskilt måndagsglad blev jag inte då jag tittade ut genom fönstret vid fyratiden i morse.

Allt jobb som krävs för att få snön bort, till exempel från bilen innan mamma ska på sårvård… tar energi och tid. I dag ungefär 40 minuter, så det gäller att vara ute ett par timmar innan normalt tänkt, för vi ska säkert gräva oss fram på mammas gård också för att få ut henne.

Och säger redan nu… nej, vi skickar inte mamma till någon anstalt. Hon vill bo hemma och klarar sig bra, men hon kan inte längre som 90-åring göra snöarbete, bära in ved, gå till hälsocentralen eller handla själv.

Vi ska försöka få kommunal hjälp utöver den privata vi redan har, men allt tar tid och resurserna är knappa. Det skärs också hela tiden ner på allt. Vi får ingen ersättning för anhörigvård, och jag vet inte ens om vi är berättigad sådan. Men också i den görs nedskärningar vid årsskiftet. Det är hutlöst… med tanke på dem som avstår från sina jobb för att sköta sjuka äldre eller barn hemma. De sparar pengar för staten, men staten tackar inte anhörigvårdarna.

Vi har troligen en lång och ganska besvärlig, snörik vinter framför oss. Ofta snöar det ett par, tre dagar i sträck och temperaturen sågar mellan -10 på natten och plus/minus noll på dagen. Ibland regnar det, men mestadels kommer nederbörden som snö numera.

Höll på att glömma det här! Att Finland hämtade upp sig från underläget 4–0 mot Sverige igår. Oavgjort i fulltid 4–4 och sedan ett skönt segermål för oss i förlängningen.

BELIEVE. Ett litet emblem med en text på vår tränares tröja.
Jag trodde på laget hela tiden. Men så kallar jag mig själv också ”idiot-optimist”. Många hade nog redan gett upp hoppet, sagt att det var en skitmatch, kanske stängt teven.
Men vi grejade det 🤍💙! VM-guldet i herrarnas innebandy!

Här är det välsandat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… på trottoaren i backen utanför mitt hus. Men på många platser var det extremt halt i går. Det är ju egentligen omöjligt för många att hålla gator och trottoarer i skick. Det regnar en dag och är plusgrader och snön smälter. Till natten blir det minusgrader och fryser på.

Igår var det storm också, så det var inte särskilt lockande att gå ut, men jag knatade iväg till bokföringsbyrån som ligger granne med huset där jag bor.

Det blir lite intetsägande inlägg när jag jobbar från morgon till kväll måndag, tisdag och onsdag. Jag ger ut texter, har kontakt med ett femtontal frilansare, intervjuade en potentiell ny igår. Förbereder Teams-möten och skapar länk till dem, betalar fakturor, planerar kommande tidningar.

Nu ska posten strejka två dagar (torsdag-fredag) vilket betyder att tidningen vi jobbar hårt med just nu delas ut först nästa vecka… men det är inget vi kan göra något åt. På torsdag delar vi vår tidning på webben och i vår Facebookgrupp, och kan ju alltid hoppas att någon som inte prenumererar fattar tycke för Nya Östis.

Busväder drog förbi

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Det är de levande ljusens tid just nu.

I går regnade och blåste det. I kombination med +3–+4 grader var det riktigt kallt. Jag borde ha haft vantar då jag cyklade till massagen.

Har haft telefonen på stör-ej över ett dygn. Mycket skönt att slippa alla pling. Autosvar på mejlen har jag också och lovar där att jag återkommer på söndag då jag jobbar igen.

Var hos Pia och grillade i hennes kakelugn i går. I dag kanske jag börjar på ett nytt pussel.

Det har blåst mycket, stormat rentav och havsnivån steg ungefär 150 centimeter. I Nya Östis Facebook-grupp visas massor av bilder av översvämningar. Vi har mycket bra interaktion med våra läsare där och kan publicera en del av deras bilder också i papperstidningen.

I dag kanske jag påbörjar ett nytt pussel. Förstås ett med comic-motiv av Jan van Haasteren!

Det blåste upp till liten storm

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Eller om det inte var storm, så blåste det ändå väldigt friskt i dag. Det är skönt då det fortfarande är ganska varmt, runt arton grader. Det var nästan så att jag ute på Sågudden kunde luta mig bakåt utan att ramla, så att vinden höll mig upprätt. Men bara nästan 🙂

Det är svårt att fånga blåsten på bild eller att kunna visa hur höga vågorna var. Båtarna slängdes i alla fall friskt omkring, så till den grad att det såg ut som att några av de öppna båtarna i något skede kan riskera att ta in vatten om det blir högre vågor och mera blåst.
Lite höststämning. Men jag litar på att värmen kommer tillbaka, att vi får sommarkänslan tillbaka och flera varma dagar.

I går regnade det och var jämngrått då jag tog min promenad. I Sibeliusparken och i parken intill har föreningen Hakeva i samarbete med Lovisa stad placerat ut plattor med dikter på bänkarna.

Jag kom efteråt på att det här kunde passa i Orsakullans utmaning som för den 18:e augusti är ”I höstens tecken” 🙂

Skyltsöndag, den 16 februari 2020

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

God förmiddag! Jag har kvar skyltar från Italien i mitt lager, men tog en del nya bilder på kryssningen förra helgen, så i dag blir det en skylt från Silja Serenade.

Den här artisten uppträder på fartyget i dag, tror jag.

Det är ju lite skojigt det där med ”boka nu”. Visst kunde jag boka honom om det gick 😀

Det stormade rejält för en vecka sedan. Då var det Ciaras framfart. I dag lär stormen Dennis anlända till Finland. Få se vad han för med sig…

Nu ska jag jobba med texter tre, fyra timmar. Sedan ska jag äntligen ge mig tid att läsa mina vänners bloggar ❤ och slutligen avrunda dagen med pussel och bingolotto. Har inte mycket kvar på Stockholms-pusslet, men svåra partier med många gröna och bruna nyanser.

Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP. Hos henne hittar du länkar till andra blogginlägg med skyltbilder.

Glad måndag! 10-02-2020

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

En stor del av Muminfamiljen åkte med i min resväska.

Lycklig och glad för att jag klarade stormen Ciara som svepte in från väst och förorsakade hiskelig sjögång på Östersjön i natt. Låg nog vaken länge och bad till Gud att allt skulle gå bra. Toaletterna spolades i grannhytterna nästan i ett, de tunga gardinerna i fönstren vajade än en in mot hytten, än ut mot fönstret. Ibland hade jag huvet nedåt i sängen, ibland uppåt. Det skakade och krängde, men jag klarade natten utan att kräkas. Tog ett piller mot åksjuka för säkerhets skull.

Nu känns det ännu här hemma som om golvet gungade under fötterna.
Ska äta nåt smått och sedan börja jobba. Finns en hel del att ta itu med.

Pusselläget

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… ser ut så här i dag den tredje januari. Och lite mer har jag också fått ihop mot högra kanten.

I dag tar jag det bara lugnt hemma. Jag visste inte vad tandläkaren skulle göra, eftersom vi hade inhiberat en träff före jul. Hon bestämde sig för att avlägsna några rötter, så det blev ett kirurgiskt ingrepp.

Jag är stolt över mig själv som tagit itu med min tandläkarskräck och i dag var jag inte ens nervös i väntrummet. När jag kom in till läkaren sa jag ändå att jag är rädd och att det bottnar i ovissheten om vad som komma skall. Hon och sköterskan var bägge lugna och förståelsefulla. Jag fick hela tiden veta vad som var på gång.

Ännu återstår olika ingrepp, men då jag klarade det här med bedövningssprutor och allt annat däromkring klarar jag förmodligen resten också.

I morgon ska jag vara ledig från jobbet. Jag ger mig egen tid med att fortsätta röja och pyssla och pussla här hemma.
Ute fortsätter stormen dåna och riva i trädkronorna. Jag är tacksam för att ha ett trivsamt hem och tak över huvudet ❤

När stormen river i träden

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och snön yr omkring – ja, då sitter jag gärna i min Barcelonasoffa och sveper in mig i min varma mysjacka.
Tacksam för att jag inte var på någon av Tallin- eller Sverigefärjorna i natt. Eller invånare på Åland där stormen verkligen har rasat.

Den här soffan är mig kär. Ett loppisfynd som kostade 400 euro, då nya lär kosta 1500 euro! De här Barcelona-möblerna syns även då och då i Bingolotto när möbler visas då pengar till inredning lottas ut 🙂 Dynan fick jag i julklapp av min syster.

Tacksam också för att jag fick skjuts till ett möte i dag fastän jag inte skulle ha haft lång väg att gå dit. Men vinden och snöyran kändes elaka.

Till i morgon utlovas sol och minus sju grader så det kan bli vackert där ute. Hoppas att vinden avtar.

 

Möteskaka

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… blev det i dag. Började med lite översättningsjobb hemma, cyklade sedan till en kafeteria där jag hade ett möte kring en historik som jag skriver. Eller min insats går mest ut på att intervjua folk om sådant som hände förr.

Kladdkaka är aldrig fel, men det räcker förstås med en då och då 🙂

Vi har haft storm ett par kvällar, en riktigt rejäl i går. I dag blåste det ännu på dagen men inte så häftigt. Vi har haft sol också, men inte +20 grader såsom vissa kompisar i Sverige… 😀 Nä, nitton grader kallare är det hos oss, men så bor vi ju nära Sibirien också…

Kvällen fortsätter med korrekturläsning av tidningssidor.
Så här går dagarna och jag är nöjd med livet.

De där grejerna jag skrev om tidigare, att jag väntar på att få besked om – de är fortfarande aktuella. Alltså, jag väntar på besked.

Seglatsen, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Har funderat hur jag ska beskriva min seglats. Först hade jag en tanke om att visa bilder i kronologisk ordning, men skippade den.

Det får bli lite av varje härifrån och därifrån. Bilder som beskriver olika tankar som uppstått.

Här kastade vi ankar första natten.
Här kastade vi ankar första natten.

Vi hade såsom många av er redan vet tänkt segla över till Estland. Men då vi startade från Lovisa runt halv åtta lördagen den 4 juni insåg vi redan vid midnatt att det troligen hade varit ett vansinnesprojekt att ta sig över direkt. Seglatsen skulle ha krävt att vi hållit oss vakna tjugo timmar. Vinden tilltog hela tiden och även om båten hade klarat strapatsen hade seglatsen inte varit ett nöje för någon.

Så vi fattade beslutet om att kasta ankar mitt i natten på en vindskyddad plats. Det dröjde ett tag innan vi hittade en plats där ankaret fastnade, utan att göra det för evigt 🙂

Soluppgång.
Soluppgång.

Sov inte mer än en och en halv timme första natten. Inte för att båten skulle ha krängt utan för att jag var ovan vid allt från den smala kojen till alla främmande ljud.

Men vad går upp mot att öppna luckorna från kajutan ut mot sittbrunnen och mötas av den här synen. Det var en ganska sval morgon men ack så vacker.

Snart i väg.
Snart i väg.

Lite senare på förmiddagen såg det ut så här då vi seglade vidare.

Flytdräkten blev min bästa vän. Varm och skön.
Flytdräkten blev min bästa vän. Varm och skön.

Här var vädret ännu fint, men under dagen blev det busigt värre.
När vi angjort bryggan vid Brokholmen var vädret ännu fint, men under dagen blev det busigt värre.

Jag var tacksam för att ingen såg då jag gjorde min första prestation som hopp-i-land-kalle från en segelbåt… Även följande angöring senare på kvällen hade varit värt en inspelning. Begriper inte att mitt ben inte gick av men jag är väl vigare än jag trodde 🙂

Som sagt lärde jag mig mycket under seglatsen, inte minst att det är bara att göra och inte fundera efter så mycket. Det blir var det blir.

Nog för att jag någon gång tänkte att skepparen kunde ha förklarat saker lite bättre än att bara säga ”snurra runt linan där”… var då där och hur? ”Gör ett halvslag”… jaså, hur ser ett sådant ut – det är fyrtio år sedan jag gick i scouterna… Eller ”linan ska under mantåget”… ursäkta, vad är ett mantåg?

Ofta skulle det ju gå undan fortare än kvickt, det fanns inte tid för förklaringar. Så jag fick finna mig i att skepparen höjde rösten fastän det är något jag inte tål i normala fall. Mot slutet av seglatsen hojtade jag tillbaka. Inte ”gör det själv för fan” men jag hade lärt mig vissa knep att svara i alla fall.
Det går ju inte att vara sur på en båt där man ska samsas på tre kvadratmeter. På den lilla ytan gäller det att ha ömsesidig respekt och humor.

Färskt vatten gick att få från en pump på Brokholmen.
Färskt vatten gick att få från en pump på Brokholmen.

Svanparet på bilden anade troligen vilket väder som väntade. Här simmar de mot en mer skyddad plats.

B3_Brokholmen_svanar

Videosnutten visar början på den storm som fick oss att inse att vi hade gjort rätt val då vi skippade Estland. Vi kunde inte ens bege oss mot Helsingfors utan fick välja en skyddad gammal naturhamn som troligen använts redan under vikingatiden. Visar bilder från den i nästa inlägg.