Hej och hå, här ska det bakas pepparkakor! Lånade en liten kavel av grannen och lite mjöl. Alternativet hade varit att köpa ett kilogram mjöl vars datum sedan hinner gå ut innan jag kommer för mig att använda det till nåt annat 🙂
Jag gillar att vara brutalt ärlig. De flesta säger ju ”ja, men mjöl kan du ju använda till allt möjligt, när som helst, baka bröd, pizzadeg” osv. Men jag känner mig själv. Det kanske inte blir av det där med att ”baka vad som helst”.
Inte någon vacker bild detta heller och där ligger en del bitar som inte är stjärnor, inte hjärtan, inte Mumin, inte Finland i miniatyr. Men goda var dom ändå! Åt upp dem redan ikväll!
Inte direkt vackra. Inte skapade på Strömsö. Men de är med kärlek gjorda och en gör så gott en kan ❤ De ska kanske få glasyr senare.
Men sedan hände det som inte skulle få hända. Ugnen gav upp. Jag hann bara baka två plåtar. Fick sätta resten av degen att vänta i kylskåpet.
Jag kunde inte reparera ugnen då den var 200 grader het. Jag försökte. Men misslyckades.
Det som hände var att skenorna på högra sidan gav upp. Gallret ramlade ner. Skenorna är alltså de som finns där för att du ska kunna välja om du sätter plåten högst upp eller lägst ner eller på nivå två eller tre.
Tänk att man kan få tiden att gå ”utan att göra nånting” 😀
Eller visst har jag gjort ditt och datt, till och med jobbat med luciasändningen en kort stund. Men i det stora hela känns det som att jag inte gjort nånting, i alla fall inte många knop 🙂
Tänt ljus i olika vrår och ute på balkongen. Skrivit julkort, lagt dem i kuvert, adresserat. Värmt nachos i ugnen. Skrivit dagbok. Kollat på tv.
Strömsö på TV, mys-pys med brödbak.
Och så utvecklade jag en egen wine-cooler. Kylskåpet är för kallt, och att inte ha vin på avkylning gör ju att drycken blir rumstempererad. Båda är ok för mig, jag är inte kräsen där.
Men så kom jag på att jag kan ställa tetran i vädringsfönstret. Perfekt!
Det finns ett finlandssvenskt program som heter ”Strömsö”. Där pysslar man och tillreder mat, skapar hantverk och slöjdar så det härliga står till. Det är mys och pys och trevligt på alla sätt. Lite så där som med Ernst i Sverige. Ibland visas program som berättar hur det gått till i kulisserna, då något misslyckats. För det gör det ju alltid.
Så i Finland har man myntat uttrycket ”Det gick inte riktigt som på Strömsö” eller på finska ”Ei mennyt niin kun Strömsössä”. Det finns till och med en grupp på Facebook där människor visar bilder av misslyckade bakverk, hantverk och annat de försökt skapa 🙂
Jag är inte speciellt händig. Inte utrustad med tålamod heller. Kanske då det gäller texter och pussel, men inte då jag ska följa bruksanvisningar och ta mått på saker och ting. Kort sagt – jag är inte lagd för att vara noggrann. Jag gör mycket på fri hand, till exempel då jag klipper till och ritar julkort 😀
Här följer en bildserie på vad jag pysslat med i dag.
Du behöver åtta papperspåsar, avsedda till exempel för matportioner, så kallade picknick-påsar.
Du behöver också ett limstift och en sax.
Dra med limstiftet en vågrät linje längs bottnen på varje påse och sedan en lodrät uppifrån påsens mitt ned mot botten. Klistra de åtta påsarna på varandra.
Klipp sedan påsarna såsom på bilden visas. Jag kan inte förklara det bättre, men det lär finnas videoklipp på Youtube som visar steg för steg hur man tillverkar stjärnan.
Sedan viker man bara ut stjärnan och så ser den ut så här 🙂
Toppen tejpar man ihop eller fäster med ett gem. Sedan gör man hål med en stansmaskin för att kunna fästa ett snöre i stjärnan.
Ett stort tack till min syster som trodde på min förmåga att skapa detta mästerverk och tillsammans fick vi även upp den i taket.
Det känns som om jag kunde trolla – hur gick detta till?
Under dagen har jag också pysslat med julkort. De blir inte så vackra, egentligen blir de rentav barnsliga. Men jag brukar tänka att om det är Carita fem år som gör korten så tycker jag att mottagarna kan tänka att det är så och känna sig ärade av det 😀 Jag har satt ner min själ och hjärta och min tid i dessa kort ❤
Hade tänkt spara den här bilden till torsdag, då intervjun med Strömsös nya programledare kommer ut i Nya Östis. Men så visade det sig att han själv valde den som profilbild, åtminstone för ett tag, på sin Facebooksida. Blev jag imponerad av det? Klart jag blev – hahaa!
Den här bilden tog jag med teleobjektiv i regn och rusk. Hade föreställt mig att solen skulle skina men det blev ju bra ändå 🙂
Och härkan ni läsa en del av artikeln på Nya Östis webbplats.
… på Sveriges TV 4 är att jag bara kan sitta vid teven och titta när han håller på med en massa kladdigt godis. Han påtar ihop olika prydnader, och vare sig jag tycker de är fina eller inte, så njuter jag av att se honom göra allt det där som jag inte tänker ta itu med 😀
Jag går till en lokal julmarknad och köper bröd och lotter.
Såsom i Köpbacka gamla småskola i dag.
Alltid välbesökt julmarknad.
Sedan tittar jag på Strömsö där man också pysslar så det härliga står till – man stickar, virkar, målar, tillreder mat och snickrar.
BRA att nån orkar hålla på.
För mig är avkoppling att bara kolla när andra jobbar. Och som kronan på verket – Bingolotto 😀
Här kommer några högst vardagliga bilder från min söndagskväll.
Har läst bloggar i dag, bok och tidningar.
Hos mig brinner levande ljust konstant då det blivit mörkt ute.
Ibland är jag gammaldags och kollar tv-tablåerna i papperstidningen 🙂
Hur många av er gör såhär? Kollar tablåerna i papperstidningen och ringar in programmen ni ska titta på 😀
Jag gör ganska sällan så här, mest zappar jag hit och dit. Men i kväll ska jag INTE missa Bingolotto!
Ernst fixar allt? Varför ser solrosorna då så ledsna ut?
Maken brukar sucka och stöna och fråga VAD är det som gör den där Ernst så speciell att alla kvinnor gillar honom?
Jag kan inte svara på frågan för jag tycker inte Ernst är speciell. Ni ser ju att till och med solrosorna ser lessna ut i hans sällskap.
Okay. Hans fötter är välvårdade där de nakna kliver upp för kalkstenstrapporna i det fantastiska nyrenoverade huset i ”Sommar med Ernst”. Men man undrar ju vem som betalar hela kalaset. Från manikyr till renovering.
De här grodorna fanns till salu på höstmarknaden i Pernå kyrkoby.
Nä, tacka vet jag enkla små handgjorda grodor på något så genuint som Pernå höstmarknad. Här finns inga stora sponsorer bakom.
Läpparna är helt äkta, inget restylane här inte. Magarna är runda och goda, ingen fettsugning beställd.
Så vem vinner? Tillrättalagda Ernst, i vars progam allt går smidigare än på Strömsö? Eller de små grodorna i Pernå?