Ja, det blir inga redskap just nu som bidrag till Åkes Hoppa på tåget, men kanske senare ikväll, få se!

I dag har jag varit på jobb på studentdimissionen. Lovisa Gymnasiums studenter fick sina vita mössor, nu i Lovisavikens skola där inramningen var nästan festligare än i idrottshallen som ligger granne med den rätt nya högstadieskolan.

Här var det inte svårt att få en ”vimmelbild från Lovisa”. Efter dimissionen väntar släkt och vänner, som inte var med på själva festen inomhus, utanför skolan med blommor och stora famnen av kramar.

Det var högsommarväder, tack och lov. Ingen kall blåst heller.

Här samlas alla studenter snart till en traditionell gruppbild. Den finns i Nya Östis Facebook-grupp och senare torde den komma med i papperstidningen.

Jag blev själv student 1982 och då togs bilden också här. Nästa år är det dags för 45-års jubileum, så går tiden.

När man sitter där och ser alla dagens unga med de vita mössorna väller många minnen fram. Vad tänkte vi då? Hur blev våra liv?

Mycket har förändrats, inte minst när jag tänker på det digitala. Det har skett på gott och på ont. Är vi på riktigt närvarande i dag? Var allting bättre förr? Vi kan väl svara både ja och nej på frågorna och argumentera länge, men här på bloggen kommer inga analyser om det.

Jag hoppar istället över till Elisas fredagsfrågor som gick ut igår kväll. Temat är noll-koll. Och det har vi lov att ha ibland 🙂

Vad skulle du vara den sämsta tänkbara experten på?
Handarbete, typ stickning och virkning.

Vilken situation får dig att känna dig helt oförberedd?
Om det ska hållas ett spontant tal.

Vad är du den minst självklara personen att ge råd om?
Praktiska klädval, tips om hur man piffar upp plagg med enkla medel.

Vad är något som verkar enkelt för alla andra?
Att hitta ny pusselbit i livet då en tidigare försvunnit av olika anledningar.

Vilken uppgift skulle du helst delegera direkt om du kunde?
Matlagning, och ibland grundlig städning 😀