För ett år sedan bokade jag och en vän en stuga i Kouvola. Vi var där ett par nätter och det var jätteskönt att inte se andra människor på två dygn, att få hugga lite ved, bada bastu och ta ett dopp i sjön där vattnet kanske var runt +10 grader.
Medan vi letade efter stugor på nätet hittade vi den här. 430 euro per natt kändes ändå lite väl mycket och stugan är ämnad för större sällskap så vi hade kanske tappat bort varandra och fått gå där och hoa i ekande tomma rum.
Vi skrattade också då vi tänkte hur det skulle gå till då vi behövde beställa en taxi för att kunna åka till någon restaurang för att äta. På taxicentralen hade de säkert trott att vi var jätteberusade då vi försökte uttala namnet på stugan, ”kan vi få en taxi till AihkiNjarga?” Alternativt hade de trott att vi ringde från Nordpolen och fått svaret ”nej, alldeles för lång väg dit från Helsingfors”.
Ett annat minne väckte det här också. För det hände faktiskt en gång då jag var i finska Lappland att jag slog numret till dåtida Lovisataxin. ”Joo, nog kan vi komma” svarade en släpig röst ”men du får vänta sisådär tio timmar innan vi är framme”.

Ikväll ska jag grilla korv med Pia. Grillkorv är numera en rätt sällsynt delikatess i min vardag.

