supporters

Nåjaaaa! Resan fortsätter 💙💛

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

”Nåjaaa” – för att citera humorgruppen KAJ. Och resan med Tor fortsätter i kvalet.

Vi hör inte till de yngsta fansen, men vi är några av många trogna sådana och ganska ihärdiga också. Själv har jag hängt med i snart trettio år. Jag ser kanske ut därefter 🤣, tiden har satt sina spår!

Det är härligt att vara supporter men också TUNGT många gånger. Sitter där och trummar så att en nästan får blåsor i händerna och ibland är man ju inte av samma åsikt som domarna heller. Då kommer det några ”buuuu”-rop. Jag brukar ärligt sagt nämligen vara noga med att inte svära eller uppföra mig illa på annat sätt 🙂

Men inte är det väl lätt alla gånger att vara spelare heller… Det är hårda tag, fysiskt och snabbt spel och det smäller till många gånger. Från den här matchen klarade vi oss utan ambulansfärder, vare sig för fans eller spelare såvitt jag vet. Men visst blev det skador för en del av våra spelare.

Och de ska orka kämpa vidare. För i dag slog vi ut Limingan Niittomiehet (LNM) genom att vinna den andra kvalmatchen med siffrorna 3–2. Följande kval spelas om en dryg vecka tror jag. Då mot ett lag från Vanda, som inte ligger så långt borta.
Bra att spelarna får vila lite, de kan behöva det, och vi fans behöver det nog också.

På pauserna vimlar det av barn och unga på spelplanen. Och den trummande tanten har lite paus då.

BILDER från Liminkaresan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Start åtta på lördagsmorgonen, hemma igen 4.30 på söndagsmorgonen, lite tidigare än beräknat. Det är ju mindre trafik nattetid men ett ymnigt snöfall gjorde inte slutresan lätt för våra förare – ett stort tack till dem som tog oss tryggt hem!

Min väninnna Marina förevigar supporterskylten i bussens fönster strax innan start.
Min väninna Marina förevigar supporterskylten i bussens fönster strax innan start.

Bäst att öppna flaskan med det mousserade vinet redan på vägen upp till Liminka. Tänk om vi hade förlorat! Men nu gjorde vi inte det...
Bäst att öppna flaskan med det mousserade vinet redan på vägen upp till Liminka. Tänk om vi hade förlorat! Men nu gjorde vi inte det…

Vi var tolv hängivna fans och två förare så vi hade gått om plats i bussen. Vilket behövs då man har packning med sig och gärna vill sträcka på benen och sova på hemvägen.
Vi var tolv hängivna fans och två förare så vi hade gått om plats i bussen. Vilket behövs då man har packning med sig och gärna vill sträcka på benen och sova på hemvägen.

Paus vid Hirvaskangas ABC.
Paus vid Hirvaskangas ABC.

Det rådde delade meningar om vilka djur konstverken i rondellen föreställer. Jag ville ju se renar :-) ... men det är väl älgar eftersom vi är i Hirvaskangas.
Det rådde delade meningar om vilka djur konstverken i rondellen föreställer. Jag ville ju se renar 🙂 … men det är väl älgar eftersom vi är i Hirvaskangas.

Har jag en förkärlek för pappgubbar? De är ju tysta och snälla om än något stela. Det här var en K-Rautareklam i i idrottshallen.
Har jag en förkärlek för pappgubbar? De är ju tysta och snälla om än något stela. Det här var en K-Rautareklam i i idrottshallen. Fotografen har darrat lite på handen 🙂

Men här jag jag hittat två riktiga "gubbar". Kärt återseende med bröderna Lindgren, Jukka och Pekka från Uleåborg. De spelade några i Tor och ville förstås nu då de bodde i närheten komma och heja på oss.
Men här jag jag hittat två riktiga ”gubbar”. Kärt återseende med bröderna Lindgren, Jukka och Pekka från Uleåborg. De spelade för några år sedan ett par säsongen i Tor och ville förstås nu då de bodde i närheten komma och heja på oss. Foto: Marina Tolonen

Och som ni alla vet vann vi matchen med siffrorna 5-6. Jag envisas med att skriva siffrorna i den här ordningen eftersom vi var bortalaget. Många tycker att man ska skriva segersiffrorna först – vad anser du?

Vi tog en komfortabel ledning med tre mål men sedan knappade LNM in till 3-3 och tog efter det till och med ledningen. Det såg illa ut ett tag då det var vi som fick alla utvisningar, LNM fick inga. Och vi hade så få spelare på grund av skador och sjukdomar. Dessutom hade Tors A-juniorer matcher på hemmaplan, så utgångsläget var inte det bästa. Våra killar kämpade ändå ursinnigt och segern var extra skön också med tanke på den långa resan.
Ni må tro att stämningarna i bussen var på topp då vi alla åkte hemåt.

Trött men lycklig

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Min fina nya supportermössa invigdes i dag med bra resultat, seger 10-6!
Min fina nya supportermössa invigdes i dag med bra resultat, seger 10-6!

En sådan helg det varit! Hufvudstadsbladet 150 år i går på Finlandiahuset.
Finlands självständighetsdag i dag sjätte december.
Vanligtvis har jag firat med skumpa och slottsbal hemma i soffan men i dag firade jag med Lovisa Tor som vann på bortaplan mot SBS Masku med siffrorna 6-10.

Tackar också min vän Pirjo för den fina supportermössan ❤
Det blev lite svettigt att ha den på huvet halva dagen men det var mödan värt!

Måste för övrigt följa upp grejen om att vårt supportergäng blev anmälda till innebandyförbundet för att vi ”haft för mycket oljud”. Vi applåderar taktfast, vi skriker, vi har trummor och en brandsirén. Men att någon kallar oss ”terrorister” kändes på gränsen till tragikomiskt. Så här har vi hållit på i många år. Det kallas supporterkultur. Ingen var berusad, ingen betedde sig illa. Vi hade bara kul och hejade på vårt lag.

Kanske Maskus anhängare bara är ovana. Kanske de aldrig sett en elitseriematch i vare sig innebandy, fotboll eller hockey?
För jämfört med The Black Army i Stockholm är vi som en liten fis i Sahara…

Nu är jag både trött och lycklig…
… så nya bilder kommer ut i morgon! Också från ett julhem.

Bilder från supporterresa

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Resan kan börja då skylten visar vem det är som finns i bussen.
Resan kan börja då skylten visar vem det är som finns i bussen.

Paus på Teboils mack Linnatuuli i Janakkala utanför Tavastehus.
Paus på Teboils mack Linnatuuli i Janakkala utanför Tavastehus.

Macken Linnatuuli är byggd ovanför motorvägen så att den kan nås av resenärer från bägge hållen.

Också supportrar måste värma upp. Brandsirenen testas och en tuta likaså.
Också supportrar måste värma upp. Brandsirenen testas och en tuta likaså. Trummorna syns inte så bra på bilden men vi hade två stycken med oss.

Elenia Areena där matchen Steelers-Tor spelades är splitterny, den öppnades i slutet av augusti i år. Och då över 800 personer följde matchen kan ni förstå att stämningen var fin.

HÄR kan du se ett Youtubeklipp från Arenan.

Drabbningen blev också spännande. Två lag följdes åt till ställningen 7-7 innan Steelers i matchen slutskede ryckte ifrån och vann 9-7.

Fick inga bra bilder av själva matchen med mobiltelefonen. Innebandy är en snabb sport.

Arenan har plats för 3000 personer i publiken.
Arenan har plats för 3000 personer i publiken.

 

Fototriss – Gemenskap

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

Våren 2010 avancerade Lovisa Tor till innebandyns finrum, elitserien, som i Finland heter innebandyligan.
Våren 2010 avancerade Lovisa Tor till innebandyns finrum, elitserien, som i Finland heter innebandyligan. Det firades på en kryssning Helsingfors-Stockholm. Själv ligger jag längst framme med blågul halsduk.

Veckans tema i Fototriss, som du hittar här, är Gemenskap.
Gemenskap kan vara så mycket. Samvaro generationer emellan, gemenskap mellan människor och djur, eller par som håller av varandra.
Jag valde ändå att visa den gemenskap jag under många år känt med spelare, lagledning och supporters i Lovisa Tor.

TV-programmet "Min morgon" ville ha en sändning med Torsupportrarna via Skype.
TV-programmet ”Min morgon” ville ha en sändning med Torsupportrarna via Skype. I mitten Stefan Brusas, då som en supporter, för några veckor sedan gjorde han själv debut som spelare i ligan.

En sann supporter är med i både nedförs- och uppförsbackar. Jag har ändå valt att visa bara glada stunder från vår gemenskap. De fyra senaste matcherna i årets liga har vi nämligen förlorat. Men ligaplatsen för säsongen 2013-2014 är ändå säkrad.

Hurraaaa! Vi har gjort mål!
Hurraaaa! Vi har gjort mål!

Vill du se fler bidrag från Fototriss eller delta själv? Reglerna hittar du här.

Lovisa-Uleåborg-Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

ServiceStation.

Saligen ovetande om att man inte får fotografera på ABC-stationerna i Finland tog jag den här bilden då vi stannade för att äta lunch. Fortfarande vet jag inte om förbudet gäller på alla stationer, och inte heller varför man inte får fotografera där. Men senare på resan påpekade Eero, som fotograferar mycket på våra supporterresor, att det fanns en förbudsskylt på dörren till en av de här stationerna (och antalet ABC-stationer är MÅNGA i Finland).

SAMSUNG

Jag fotograferade alltså hejvilt utan att be om lov, vilket Eero sedan började göra. Likt en papegoja ställde han samma fråga varje gång åt killen i kassan: ”Är det okay att jag tar en bild av mina vänner när de äter” … 🙂 Hahaa! Har dom sagt att det är förbud får dom stå ut med tjatet. Man undrar ju vad det är för skum business på gång då man inte får ta bilder på en servicestation…

Portionen på bilden var dagens lunch och man fick äta så mycket man orkade för tio euro. Portionen är dock inte min, utan makens.

LapsktLjus.

Här har vi kommit fram till Linnanmaan liikuntahalli i Uleåborg. Jag tycker hallen är ganska vacker med sin glasvägg. Och ljuset är på något sätt lapskt trolskt. Klockan är bara femton men det börjar skymma.

Att vi sedan förlorade 10-1… känn på det ni… ger ju inte bästa minnet från den här platsen. Men i den här hallen har vi också besegrat OLS och tagit oss till ligan för snart tre år sedan 😀 Och just DET minns vi ju så gärna.

PimeäPubi.

I väntan på att matchen skulle börja gick ett stort gäng av supportrarna till en lokal pub. Här ser det lite mörkt ut, men det beror nog mest på kameran och fotografen. Stämningsfullt var det och krogen fick på nolltid många kunder då vi störtade in.

Några av oss tog taxi tillbaka till hallen. Och man ska inte tro att man kan tala svenska så att ingen förstår då man är i Uleåborg… När taxichaffisen hörde vårt språk sa han nåt i stil med ”tjena, tjena, jag har jobbat på andra sidan gränsen i Sverige” – tur att vi inte hann säga nåt plumpt i naiv tro om att han inte skulle fatta ett ord.

SannaSupporters.

Så här är vår buss skyltad vart vi än åker i Finland för att heja på Lovisa Tor. Den här resan var 585 kilometer i en riktning. Eftersom vi hade lagets klubbor och speldräkter med oss (spelarna tog flyget), startade vi fem på morgonen. Matchen började fem på eftermiddagen och hemma var vi åter fem på söndagsmorgonen. Så resan blev tjugofyra timmar lång.

Även om vi förlorar ibland, och nu gjorde vi ju det verkligen stort, är stämningen i bussen alltid god. Vi ältar inga förluster. Det kommer nya matcher.

Heja_Tor!

Och här ser ni en del av oss samlade. Oftast blir vi väl emottagna. Motståndarna tycker om att det är liv på läktarna, och inget annat innebandylag i finska ligan har supportrar som kan jämföras med oss.

Dagen efter

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Missförstå inte rubriken – det här inlägget handlar inte om dagen-efter-fenomenet krabbis. Jag visar bara var vi var i går. På något sätt får jag känslan av jul när jag ser ett lätt snötäcke och Finlands största arena, byggd i trä, på den här bilden.
Det var här Tor mötte Josba i innebandyligan och vi vann den jämna och ganska tuffa matchen 8-6.

Där borta, med bästa utsikten från sidan av planen, satt hemmalagets supporters. De må ha haft bästa platserna, men det var som vanligt vi tjugo hängivna Torfans som hördes bäst med våra trummor och brandsirenen.

Vi var dock ”förvisade” till den ena kortändan och vi vaktades av flera ordningsmän. Väntade dom sig värsta huliganupploppet? Vi gör ju inget annat än väsnas.

I dag är jag hes av allt hojtande, så få se hur jag ska klara mig på Elevförbundets höstfest där jag ska berätta några ord om mina böcker i kväll.

Bröööl… jag missar en match!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I dag spelar Lovisa Tor i innebandyligan på bortaplan mot Nokian Krp. Jag hade så gärna åkt med, men efter att ha varit fyra månader ledig från jobbet har jag inte riktigt mage att be att mina arbetsturer ska arrangeras så att jag också kan åka på bortamatcherna.

Men att det känns tråkigt att inte få vara med kommer jag inte ifrån. Vi har ett härligt supportergäng och alltid lika roligt på resorna vare sig laget vi hejar på vinner eller förlorar.

Tack Hedda för att du lät mig ta ett foto av dig och hoppas den magiska mössan hjälper Tor att vinna i kväll.
Jag får nöja mig med att sitta och titta på förbundets resultatservice på nätet. Och så får jag förstås rapport via telefon under periodpauserna, och då kan ni som vill följa matchen här (efter klockan 19 finsk tid i dag).