Då det inte fanns en taxi på taxistationen ringde jag efter en och beställde den till – taxistationen! Drygt tio minuters väntan i minus sjutton grader fick inte mig att tänka ”jag kan ju sätta mig ner på bänken och vänta”.
Nä, jag beundrade vår fina busstation istället.
Och kom på att det finns oändliga alternativ där temat ”dagens bild” kan utgöra rubrik 🙂
Saligen ovetande om att man inte får fotografera på ABC-stationerna i Finland tog jag den här bilden då vi stannade för att äta lunch. Fortfarande vet jag inte om förbudet gäller på alla stationer, och inte heller varför man inte får fotografera där. Men senare på resan påpekade Eero, som fotograferar mycket på våra supporterresor, att det fanns en förbudsskylt på dörren till en av de här stationerna (och antalet ABC-stationer är MÅNGA i Finland).
Jag fotograferade alltså hejvilt utan att be om lov, vilket Eero sedan började göra. Likt en papegoja ställde han samma fråga varje gång åt killen i kassan: ”Är det okay att jag tar en bild av mina vänner när de äter” … 🙂 Hahaa! Har dom sagt att det är förbud får dom stå ut med tjatet. Man undrar ju vad det är för skum business på gång då man inte får ta bilder på en servicestation…
Portionen på bilden var dagens lunch och man fick äta så mycket man orkade för tio euro. Portionen är dock inte min, utan makens.
Här har vi kommit fram till Linnanmaan liikuntahalli i Uleåborg. Jag tycker hallen är ganska vacker med sin glasvägg. Och ljuset är på något sätt lapskt trolskt. Klockan är bara femton men det börjar skymma.
Att vi sedan förlorade 10-1… känn på det ni… ger ju inte bästa minnet från den här platsen. Men i den här hallen har vi också besegrat OLS och tagit oss till ligan för snart tre år sedan 😀 Och just DET minns vi ju så gärna.
I väntan på att matchen skulle börja gick ett stort gäng av supportrarna till en lokal pub. Här ser det lite mörkt ut, men det beror nog mest på kameran och fotografen. Stämningsfullt var det och krogen fick på nolltid många kunder då vi störtade in.
Några av oss tog taxi tillbaka till hallen. Och man ska inte tro att man kan tala svenska så att ingen förstår då man är i Uleåborg… När taxichaffisen hörde vårt språk sa han nåt i stil med ”tjena, tjena, jag har jobbat på andra sidan gränsen i Sverige” – tur att vi inte hann säga nåt plumpt i naiv tro om att han inte skulle fatta ett ord.
Så här är vår buss skyltad vart vi än åker i Finland för att heja på Lovisa Tor. Den här resan var 585 kilometer i en riktning. Eftersom vi hade lagets klubbor och speldräkter med oss (spelarna tog flyget), startade vi fem på morgonen. Matchen började fem på eftermiddagen och hemma var vi åter fem på söndagsmorgonen. Så resan blev tjugofyra timmar lång.
Även om vi förlorar ibland, och nu gjorde vi ju det verkligen stort, är stämningen i bussen alltid god. Vi ältar inga förluster. Det kommer nya matcher.
Och här ser ni en del av oss samlade. Oftast blir vi väl emottagna. Motståndarna tycker om att det är liv på läktarna, och inget annat innebandylag i finska ligan har supportrar som kan jämföras med oss.
Tomten var med på resan igen. Den här gången Lovisa-Helsingfors-Stockholm-Eskilstuna tur/retur. Han uppförde sig mycket exemplariskt. Kanske för att varken älgen, lammet eller mumin var med. Han hade liksom ingen att försöka imponera på. Hans stora, ansvarsfulla uppgift var den här gången att på hemresan hålla reda på mina hyttnycklar. Jag åkte nämligen SJÄLV som svensken säger, maken stannade ett par dagar extra i Sveariket. Tomten var också mitt sängsällskap, både på båten och under de ensamma nätterna hemma. Så jag kan ge Adrian rätt till en viss mån, han misstänkte att jag höll på att bli prillig då jag TALADE med tomten, läs mer här.
Här ett bevis på att jag besökt Eskilstuna på riktigt. Busstationen är ju riktigt fin, eller hur? Cafeterian där inne är också värd ett besök. Bussresan från E:tuna till S:holm hade varit värd ett skilt blogginlägg. Det var fullsatt i bussen och jag vet inte hur många språk där pratades. Men finska lär vara det andra huvudspråket efter svenskan. I dag hörde jag att åtminstone kommunala texter översätts till finska där. Tänk om vi finlandssvenskar skulle ha det lika väl här hemma? Få texter översatta från finska till svenska.
Och btw… man kan få de mest märkliga erbjudanden via spamposten på bloggen. If you need a taxi in Boston… just call me! Jag vet väl inte vad (läs: vilken hunk) jag går miste om, men sorry… nej… just nu behöver jag ingen taxi där.
– Om det regnar mycket eller är väldigt varmt tar gamlingarna taxi. Dom orkar inte gå och bära så mycket.
Sade taxichauffören som vänligt hade lyft in mina tunga kassar i bagageutrymmet.
– Jag brukar nog annars gå, svarade jag som inte ville vara en av många gamlingar. Men just i dag har jag handlat meloner och annat som väger mycket.
Undrade själv efteråt varför jag höll detta lilla försvarstal. Som om taxichauffören behövde en ursäkt för att jag hade ringt och besvärat honom att hämta mig.
Väl framme hoppade jag ur bilen och öppnade själv bagageluckan för att hurtigt lyfta ut kassarna. Så gammal är jag ju inte att jag inte skulle orka det. Efter en liten stund kom också chaffisen ut från bilen.
– Skulle vi betala också, frågade han.
Efter lite fummel hittade jag plånboken.
Undrar om det ofta som unga och viga damer glömmer betala.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 