För det första har jag inga färska bilder från vardagen att sätta ut på bloggen. Så jag tog en bild av en mattidning där jag försökte hitta inspiration.

Det är det här med foton till bloggen jag avser ibland då jag säger att det känns trögt och att jag undrar vem som kan vara intresserad av att läsa det jag skriver. Det oaktat har jag dagligen mellan 200 och 300 läsare, så ett stort tack till er som tittar in här och ett särskilt tack till alla som lämnar kommentarer ❤

Själv ska jag faktiskt fylla 60 år den här våren, och om inte något virus på ett eller annat sätt sätter stopp för det, ska jag ha en fest. Efter det får det vara slut med större fester, om jag skulle råka leva tills jag fyller 70, 80 och mer 😀

Som sagt, födelsedagen ska firas, men inte med kaffe och tårta.

I dag är det svårt att förutspå framtiden, ens så mycket att jag skulle våga lita på att en fest kan arrangeras. Jag kan ju bli sjuk. Och då man ser vad som hände i Ukraina… så vem vet hur livet här ser ut om några veckor?

Men jag väljer att känna tillit, det har jag lärt mig genom Natthikos bok ”Jag kan ha fel”. Jag försöker också leva med en öppen hand i stället för med knuten näve, och jag släpper allt jag kan släppa, för att finnas så mycket som möjligt i nuet.

Detta ”nuet” har bestått av hårt arbete för NÖ:s storspridningsnummer som kommer ut på torsdag. Ett jobb som fortfarande ger mer än det tar. Men vad vet vi om morgondagen? Ingenting. Så låt oss leva i nuet så mycket vi kan.

Att leva i nuet betyder ändå inte att man ingenting planerar. Såsom någon hade sagt till Björn Natthiko, ”barn ska till skolan, vi ska ha mat på bordet, ska vi iväg får vi inte missa bussen”. Och ja, tidningen gör att jag måste planera massor och hålla deadlines. Men mitt i allt detta måste jag också känna tillit, våga släppa oro och frågor som tumlar runt i huvet.