Igår var det varmt och skönt i trädgården i eftermiddagssolen. Rensade bort en del växter som hade levt ut sin tid i odlingslotten.
Rensade också i växthuset, men där finns en del gröna tomater kvar, så jag ska se om de ännu mognar där.
Då jag plockade mogna, och även en del övermogna tomater som hunnit spricka, följde en del gröna med och dem har jag tagit in. Få se om de mognar i solen på en bricka här inne.
Glad måndag till er alla, del 522 för min del! HÄR finns andra som deltar i utmaningen.
Men hittade sedan på minneskortet ett par bilder jag nästan hade glömt bort i hetsen med alla jobb.
En trottoar på Alexandersgatan, utanför en inredningsaffär och följande lite längre fram är Café Favorit. Där gör jag ofta intervjuer under somrarna.
En del av tomatskörden. Fint att den levererar sådär att jag kan plocka 4–10 per dag och äta efterhand.
Igår var jag så trött att jag lade mig klockan 20! Det är mycket sällsynt i min värld. Och så sov jag klockan runt, till 8.30. Inte lugnt och utan drömmar eller tankar som irrade hit och dit, och i den här åldern ska man ju på toaletten minst en gång på natten… Men jag sov länge och jag kände att jag behövde det.
Mest har jag fotograferat till reportage och artiklar, så det här med privata foton har blivit lite åsidosatt.
Nu ska jag godkänna alla kommentarer ni skrivit ❤ Tack för tålamodet. Jag kan inte begripa hur mina dagar blivit så bråda, då tanken var att jag skulle varva ner för ett år sedan… 😀
Det blev en lite suddig bild, men igår plockade jag de två första egenodlade tomaterna. Grannen fick en som hon åt direkt och den andra landade med svartpeppar på min morgonmacka.
Har räknat till cirka 100 som är på kommande och bra att alla inte mognar samtidigt 😀
Och så Dagens fråga: Vilket var ditt drömyrke då du var barn och vad gör du i dag?
Frivilligt att svara på eller låta bli 🙂
Då jag var barn, runt 4–6 år gammal, pratade jag om att bli författare. Jag lärde mig läsa då jag var fyra år gammal, och skrev min första bok ”Flugan Frippe på äventyr” på några små vita pappersark. Undrar om den finns kvar hos mamma.
Senare ville jag också bli journalist. Och för mig gick båda drömmarna i uppfyllelse. Jag är journalist och jag har skrivit tre böcker.
Kanske rubriken väcker in viss nyfikenhet 😀 Vem är den där Åke som Carita har träffat? Har hon bilder att visa där hon gjort något med Åke? Han har i alla fall gjort ett trevligt söndagsinlägg som vanligt, humoristiskt, med bilder från vardagen och med glimten i ögat.
Sanningen är dock att Carita aldrig har träffat Åke, det här handlar om utmaningen Veckans foton.
Min första bild är från Stenparken vid Strandvägen i Lovisa. Det var vindstilla där för några dagar sedan och så hett att vi inte kunde stanna där. Det blev Rosenstranden istället.
Vid Rosenstranden finns ena ändan av Kronobron. Den är flitigt frekventerad av såväl fotgängare som cyklister.
Tomaterna är på gång, får kanske kring hundra i växthuset. Lyckligtvis mognar alla inte samtidigt 🙂
Ska på en utflykt till skärgården i dag. Borde komma hem i god tid inför kvällens fotbollsmatch, finalen i EM för damlagen Spanien och England.
Bingolottos Sommarfest i Sveriges TV blir det kanske också så där på sidan om.
Det får mig att ställa dagens fråga. En ny liten utmaning jag tänkt starta. Men det betyder inte att det kommer en fråga per dag. Att svara på frågan, eller att låta bli, är upp till var och en. Absolut inget måste i samband med att du läser eller kommenterar.
Varför är det bara namn på män som används då numren läses upp? B-I-N-G-O och då har vi Bertil, Ivar, Niklas, Gustav och Olof. Ni vet, Olof 62, sexa tvåa. Varför inga namn på kvinnor? Någon som vet? Och tycker ni att namnen kunde bytas ut? 😀
Slutligen veckans skylt, med en kort lektion i finska. Puutarha = trädgård. Sisäänpääsy = inträdesavgift. Alle 12 v. ilmaiseksi = Under 12 år gamla gratis. Suomen pienini kauppamuseo = Finlands minsta butiksmuseum. Avoinna = öppet.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna gubbe 🤣 Lockar han mig in på en öl, där han finns på baksidan till en krog vid en strand i Montenegro? Nej, jag dricker inte öl och gubben ser nog lite schabbig ut. Därmed går han också in under kategorin HGSH (Hur galet som helst).
Jag hostade mycket i natt och hörde via en vän som också varit sjuk två veckor att den här flunsan kan hålla i sig 4–6 veckor. Ja ni, då har vi bara fyra veckor kvar att köra för att få sex veckor fullt!
Väninnans läkare hade sagt att flunsan är seg, men att den inte smittar då vi varit sjuka två veckor. Vi ska göra det vi orkar och däremellan vila, dricka varmt och ta en värktablett om vi behöver.
Mitt ”pensionärsliv” har börjat lite knaggligt då jag varit sjuk sedan första oktober, men jag njuter ändå. Just för att jag nu kan vila och vid behov sova mycket. Jag är också ute då jag orkar, såsom i dag då vi städade bort tomatplantorna från växthuset och jag tog in de sista röda som där fanns. Eller egentligen tog jag inte alla… dom var så många, och där fanns en del gröna kvar.
Orkade också släpa in en Ikeakasse med ved, och ytterligare en kass bar grannen Pia in. Det är roligt att göra saker tillsammans på gården och hjälpas åt med allt möjligt praktiskt.
Bilden är tagen i lördags, det hade regnat då. Parken ligger utanför mitt hem. ”Mitt” hus skymtar borta till höger på bilden, lite smått gult under trädgrenarna. Det ståtliga huset till vänster är gamla Hotel Skandinavia, som tyvärr förfallit mycket de senaste årtiondena. I mitten på bilden, där det syns fönster med gröna tejpningar, ligger stadens infokontor Lov-Info.
Jag sov gott i natt. Säkert för att jag hade jobbat hårt med veden mellan fem och halv åtta. Trodde jag skulle vakna med rejäl muskelvärk, knappt komma upp ur sängen 😀 Men tillsvidare har jag inte direkt ont nånstans, är bara lite stel i ryggen.
Vid niotiden var jag redan ute i växthuset och plockade tomater till morgonmackorna. Det var en lugn och fin morgon, +16 grader, fuktigt i gräset och små vackra spindelnät här och där. Hämtade posten, duschade och började sedan jobba.
Jag har en vecka kvar på heltidsjobbet. Sedan ska jag packa inför läsarresan och efter den får jag se vad jag börjar göra, vilka uppgifter jag får och vill ta.
Ikväll har jag mycket att ordna här hemma, men nu känns allt bara kul. En enorm lättnad att veden är inne. Också här i vardagsrummet har jag ett par Ikea-kassar med mindre björkvedsbitar som ska landa i en korg och en del klabbar som ännu får plats i vedställningen ❤
Det var rätt tid att flytta in i detta gamla hus på sommaren. Jag har under ett par månader hunnit få mina möbler och andra grejer nästan på plats. Mycket har jag hunnit oroa mig för, men allt har ordnat sig och nu känns allt åter lugnt. Livet i ett gammalt trähus har hittills motsvarat förväntningarna. Både vad gäller sånt som är besvärligt och sånt som är riktigt härligt ❤
Röda färdiga tomater, gula och orange halvfärdiga, gröna tomater som senare blir röda. Vi har skördat i några veckors tid och det kommer mera. Fantasin börjar ta slut då det gäller vad jag ska använda dem till 😀 Jag ger gärna bort också, men många tycks ha fullt upp med egna skördar.
Roligt har det ändå varit att se hur tomaterna trivts i ett växthus, jämfört med balkongen i norrläge i våningshuset. Visst fick jag tomater också där, men inte hundratals 🙂
Näromgivningen där jag bor. Karlskronabulevardens kurva kanske man kunde kalla det. Bakom trafikmärket längst borta öppnar sig en del av gamla stan med Smedsgränd och andra små gränder, en del kullerstensbelagda.
Igår fick vi klädskåpet klart. Eller egentligen är det ju grannen Pia som älskar att montera ihop Ikeamöbler, inte jag. Nu återstår det att få in skåpet i sovrummet, kanske möblera om där lite, få upp en rullgardin osv. Min arbetshörna är inte heller helt klar, möbler har flyttats hit och dit för att ge plats åt de två skåp jag behövde. Men… tids nog!
Inte som en mix, men båda är ju goda! Macaroner utan k, för då blir det nåt helt annat. Och inte Macron, Frankrikes president, Emmanuel.
Hade Inge-Maj och Bengt på kärt besök i dag och bjöd då macaroner, kaffe och våfflor med jordgubbar. Det går att värma gårdagens våfflor, som förstås blev mjuka över natten, på låg värme i brödrosten och då är de frasiga igen.
Nu mognar tomaterna med fart, så jag går dit en gång per dag och plockar så att jag har till frukosten. Grannar och andra ska också få 🙂 ❤🍅
Efter en lång arbetsdag igår kändes det att enda sättet att helt kunna koppla bort alla tankar från jobbet var att gå till trädgården. Jag behöver bara öppna dörren och gå några steg längs terrassen, ner för en ramp (som har underlättat mycket de dagar knäet är lite svagare), eller för några trappsteg, och så är jag ute på gården. Sedan sneddar jag över den stora gräsmattan eller går via parkeringsplatsen till växthuset och odlingsspalterna.
Grannen Pia tog fotot när jag ”Lucia-eller-drottning-vinkade” från växthuset 😀
Första tomaten av uppskattningsvis över hundra som är på gång ❤ 🍅 Den äter jag nu till frukost på bröd som Pia bakat. Visst är det vardagslycka, dels att ha hjälpsamma och trevliga grannar, dels att när som helst, från tidig vår då snön smultit – till sen höst, kunna ta till sig naturens krafter från trädgården.
Igår var det ibland sol, ibland solregn och en stund även lite mera regn från helgrå himmel. Då det inte störtregnade satt vi under varsitt paraply i trädgården. När det började ösregna gick vi in i växthuset 🤣 Skam den som ger sig!
Äntligen! Vilken glädje att se att de gröna blir svagt gult, sedan orange och sedan rött. Än har den första inte plockats men det kommer MÅNGA 🙂
Jag har lite velat kring det här med att visa huset – eller gården – där jag bor, eftersom det bor många andra på samma adress. Men sedan tänkte jag, ”vad är det för en hemlighet egentligen”… många har besökt mig, många vet vart jag flyttat, och varför denna blygsel, sekretess?
Jag försöker ta hänsyn till mina grannar på annat sätt, men att inte kunna visa huset där jag bor känns konstigt. Jag har fotograferat många av mina hem förr, låt gå för att de flesta då varit våningshus, eller höghus eller vad de nu må kallas.
Sedan tänkte jag först att jag inte klarar av att svara på Elisamatildas frågor denna vecka. De kändes för svåra 🙂 Men jag tar dem som den utmaning de är och här kommer svaren där ”Bara mer och mer” är temat.
Vad har du svårt för att äta med måtta? Kom inte först på något, men jo… Suffeli Puffi Snacks, ett slags majssnacks med chokladöverdrag. Jag måste sätta bort påsen för att handen inte automatiskt ska söka sig in i den hela tiden 🙂
Vad säger du ofta som du vill sluta med? ”Ei ooo heleppoo” på dialekt på finska – betyder ”det är inte lätt”. Men inte är det nåt jag vill sluta säga, jag bara säger det ofta nuförtiden då mycket har blivit ”svårare” än det var då jag var yngre 😀
Vilken ovana har du tagit bort som har varit svårt? Kommer inte på någon sådan. Men om det är en ovana att jobba mycket och hela tiden så den håller jag på att ta bort. Få se hur svårt det blir.
Vilket ställe återvänder du till bara för att du alltid gått dit? Finns inga sådana heller känns det som. Jag går till olika affärer, olika restauranger och kafeterior. Men klart att jag har favoritställen bland dem.
Vad hoppas du för alltid fortsätter? Allvarligt talat freden i vårt land och i våra grannländer. Lättsammare sagt, något som är omöjligt. Att sommaren skulle vara för evigt, eller inte övergå till annat än en solig höst.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 