Sicken fest…

… det var då redaktionen träffades i dag! 😀

Ni kan väl aldrig ana vad vi höll på med?

Intervjuer och möten avlöser varandra i strid takt, men jag gillar jobbet.
Friheten jag har som företagare vill jag inte byta bort mot något annat just nu.
Jag behöver sällan stiga upp före 8.30 om morgnarna, jag lägger mig 23.30 och den rytmen passar mig utmärkt.

Att inkomsterna varierar och att utgifterna det oaktat alltid är lika enorma varje månad är ett faktum. Att  jag måste sköta en del krångliga skatterelaterade saker själv och att jag inte längre har sju veckor betald semester (sex på sommaren och en på vintern) är också något jag valt själv.

Men, det bästa av allt – jag är min egen herre, eller min egen kvinna om det uttrycket passar bättre.
Jobbet är ett slags livsstil. För det mesta väldigt roligt och givande.

Köpte vinterns andra tulpanbukett i dag. En av stjälkarna hade gått av. Hoppas den här lilla blomman klarar sig ett tag ändå ❤

Våga vara den du är

Ett av många Guds underverk. Och jag gillar att fotografera dem.

Vi människor bär på alla möjliga olika rädslor, funderingar, tankar. Vi tror att vi är ensamma om dem.

Men så fort vi vågar prata om det som bekymrar oss – vare sig det är stora eller små frågor – upplever vi ofta att det finns andra som sitter och grubblar på samma saker.

Det här har jag erfarit många gånger då jag talat med vänner och bekanta. Vi har börjat skratta och vi känner lättnad. Vi hade allt möjligt gemensamt. Varför hade vi inte vågat tala om det tidigare?

Så jag tycker att vi ska försöka tänka så här: ”Om vi vågar prata om det som tynger oss – om vi vågar blotta det vi kallar våra svagheter. Då är vi starka. De som eventuellt pekar finger åt oss och skrattar bakom våra ryggar – de är svaga”.

Jag vet också att den person jag eventuellt vill dela min framtid med ska vara en stark person. En människa som är du med sig själv, som vågar tala öppet om allt i livet och som vill möta mig sådan som jag är.

Det är att ställa stora krav då man är 54 år gammal.
Men det är också då som man vet vad man är värd.
Bara det absolut bästa ❤

Nu kunde denna istid…

… verkligen få ta slut. Har inte koll på hur länge kölden hållit oss i sitt grepp, men gissar knappast helt fel om jag säger att det handlar om drygt två veckor.
Första snön fick vi alldeles i början av året och då var det kring minus åtta grader men då jag åkte till Sverige den 7 januari hade vi minus tjugo. Sedan dess har det varit svinkallt hela tiden, i morse -27…

Stackars tulpan? Eller vackert? :-)
Stackars tulpan? Kanske det, men också vackert. Det är inte jag som gjort prydnaden, såg den utanför en skola i Borgå i dag.

Vackra prydnader kan man förstås göra då vatten fryser till is på nästan nolltid, men jag är nog ingen utpräglad vintermänniska.
Nu har väderleksnissarna lovat varmare temperaturer. Nästa vecka kan vi till och med få plusgrader. Men dom har lovat så mycket på senaste tid så få nu se!