Något som flyter är dagens tema

… och här blev det mer än bara en båt som flyter. Något flyter på ytan på Lovisaviken och en boj tycks där också flyta.

Så jag tror att jag klarade Åkes Hoppa-på-tåget-utmaning helt bra denna gång.

Igår var det bra att jag inte flöt bort då jag cyklade hem från en träff hos väninnan Lena. Det ösregnade och blåste så in i norden. Men det var väldigt varmt, +17 grader, så jag frös inte fastän jackan blev blöt och jag hade heller inga strumpor i skorna.

I dag lyser solen, det är fortfarande sjutton grader. Jag har haft sovmorgon vilket betyder frukost kring klockan 12.

Då istappen i glaset hade smultit lite flöt också den, men jag tog en bild innan det hände.
Rabarbersaft spetsad med limevodka och sockrad kant på glaset. Stiligt och mycket gott som vanligt hos Lena.

Ibland kan det gå så att vi inte ses på flera månader, hon reser en hel del. Men vi har alltid mycket att prata om. Dialoger och växelverkan är ju det bästa – många skratt, dråpliga minnen, hög igenkänningsfaktor kring allt möjligt. En och annan tår kan också fällas. Att beröra och bli berörd är ju också så underbart 💕

Att veta var man har sina vänner

… det är inte alltid lätt. Jag har många gånger skrivit här att jag är blåögd och godtrogen och så tänker jag i det stora hela förbli. Jag har berättat om besvikelser och käftsmällar som jag mött och gått på under levnadsåren.

Vad vore jag utan alla motgångar? Inte den jag är i dag.

En kväll med en väninna, ost, vin, kex och djupa diskussioner.

Jag är inte gjord av teflon, men nuförtiden måste jag låta många hårda ord, antydningar och anklagelser rinna av mig.

Det går tyvärr inte att ”vara alla till lags”, hur gärna jag än vill det. ”Jag vill vara vän med alla” må vara min devis, men om svaret på ett ungefär blir ”ja, men jag vill inte vara din vän”, då får jag ta och acceptera det.

Eller om jag skriver något i förtroende till någon, och nästa dag inser jag att det jag skrev spreds vidare. Då får jag skylla mig själv. För den som jag skrev till hade ju inte bett om att få mitt förtroende. Shit happens.

En härlig dag har jag ändå haft. Sovmorgon till 9.15. Sedan förberedelser inför en träff med en väninna. Fyra timmar satt vi och pratade, delade på en flaska vin, åt ostar och kex.

Hon hade läst bara två av de tre böcker jag skrivit. Då kom jag på att jag hade två exemplar kvar i lagret av den jag gav ut 2012. Ett av dem fick hon förstås 🙂

Jag är stark, men inte tuff och hård

I dag fick jag ett paket. Jag ska hålla mig och öppna det först på julaftonen.
Väninnan som gav det är en av många varma personer som jag känner, och som jag saknar ord att beskriva.

Hon sa att jag har gett henne så mycket. Allt från mod till styrka och balans.
Jag blev rörd, för jag har inte förstått att jag har betytt så mycket  för henne, eller att något som jag skrivit har gjort det.

Jag blev nästan stum också. Visst sade jag tack och försökte visa min uppskattning där vi stod i min hall, men ibland stockar sig orden i halsen och jag har mycket lättare för att skriva något än att säga det högt. Så hon fick ytterligare ett varmt tack via Messenger som är en av våra kontaktkanaler.

Det här med att både ge och få saker eller hälsningar kring jul betyder mycket för mig. Jag har kanske inte plitat ihop de vackraste julkorten, men vartenda ett har jag gjort för hand. Då  jag skrivit ner några rader har jag ägnat personerna som får korten en tanke. Jag hoppas att den uppskattas.

Jag tror att många tänker att jag är tuff och hård, jag har hört antydningar om det. Att man kan säga vad som helst åt mig, jag låter elakheterna rinna av mig.
Jag kanske är en stark människa, många motgångar har gjort mig det. Men att vara stark är inte detsamma som att vara känslokall eller beräknande.

Det kanske ibland ser ut som att jag inte bryr mig. Eventuellt har jag ett nollställt ansikte. Med åren har jag trots allt fått en yta som alla inte genast kommer igenom.

Men inombords är det mycket som smärtar. Till exempel då jag får höra att jag bara skulle veta hur mycket elakt folk säger om mig, eller att jag inte ska tro att det jag gör är något märkvärdigt.

Högst uppe på min önskelista i jul är att vi alla skulle kunna vara snällare mot varandra. Barmhärtiga likaså, både mot vänner och bekanta men även mot oss själva. Livet är inte en tävling.

Låt oss använda ordet ”tack” lite oftare, och ”förlåt” om det behövs.

Semesterdag 2 – kaka till frukost

Eller det stämmer bara nästan. För jag åt en macka innan jag gick till kafeterian då jag vet att dom inte har så många frukostalternativ där. Men kakor har dom i mängder och massor, och den här med bär och vitchoklad var fräsch.

I går tog nämligen en väninna, ursprungligen hemma från Österbotten, numera bosatt i Åbo, kontakt. Hon råkade befinna sig i Lovisa. Vi hade kunnat gå ut och äta, men jag var på sommarteatern då. Så det fick bli frukost/lunchträff i stället.

Just dessa spontana möten ger mest. De får mig att känna att jag har semester. Nästan inga tidtabeller att hålla.

I dag ska vi fotografera två hus inför Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Men det jobbet tar bara en och halv timme och hade bokats in för länge sedan, så det är okay 🙂

För att jag inte ska jobba…

… på helgen gäller det att hitta på annat att göra.
Byta lakan, köra tvättmaskin, cykla till bankomaten (ja, det är cykelväder igen), köpa gratulationskort i kiosken, sticka sig in via affären efter mat och vin.

Och sedan att ta sig till krogen för att träffa en väninna, äta gott och snarvla om ditt och datt. Vi förbättrade världen, och kom på flera idéer till filmer och böcker. Frågan är bara vem som ska stå för fiolerna då vi kör igång våra projekt 😀

Kvällens efterrätt. Min till vänster, väninnans till höger. Det är glasskompisar, som vi åt upp!

Märkliga arbetstider

I natt slutade jag skriva om Tors matcher kring tolv på natten. Det är inte så konstigt då jag kom åt att börja jobbet först halv tio. Efter matchen är det alltid presskonferens och för det mesta går jag på dem för att kunna skriva lite mer än bara ett matchreferat.

Jag minns när jag höll på med det här jobbet vid sidan om mitt andra, dåtida heltidsjobb. Efter att ha suttit vid datorn och skrivit intensivt i två timmar, bearbetat bilder, skickat ut pressmeddelanden och delat bilder+länkar på social media… var det omöjligt att få sömn direkt.
Då kändes det ganska tungt många gånger – fastän jobbet var roligt.

Många sådanahär bilder blir det. Av ryggar :-)
Många sådana här bilder blir det. Duger inte att sända till media fastän skärpan är hygglig.

Fördelen med frilansjobbet är att jag kan styra arbetstiderna själv, ganska långt. Självklart finns en massa deadlines och jag arbetar som sagt ibland underliga tider på dygnet, men jag trivs och det är huvudsaken.

Och just det! Tor vann! Tog sin första seger den här säsongen.

Sov till nio och gjorde mig sedan klar för att träffa en väninna från Borgå som jag inte sett på många år. Det var trevligt att träffas Päivi! Hoppas vi ses snart igen.

Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.
Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.

Full rulle!

Blir bara ett kort inlägg därför.
Fixade lite försäkringar på förmiddagen. Städade så gott jag kunde i sovrummet ett par timmar på eftermiddagen. Ska få en väninna på besök.
Det ger alltid lite extra motivation att ta itu med saker då man ska få en gäst.

Snart redaktionsmöte med Nya Östis där jag är en av medarbetarna.
De här mötena är faktiskt en av veckans höjdpunkter! 🙂

En av många bilder från Trädgårdsföreningens resa som jag har kvar i mitt arkiv med opublicerade bilder.
En av många bilder från Trädgårdsföreningens resa som jag har kvar i mitt arkiv med opublicerade bilder.