vänner

Vackra vädret fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… och det klagar jag inte över. Många tycker att det är för varmt. Då måste man söka sig till skuggiga platser. Eller sitta vid Lovisavikens strand. Träffade vänner där igår och det blåste skönt på terrassen till Mattssons kafeteria.

Hade Outi från Sverige på besök och här intill dessa blommor, med bryggan för allmogebåtar i bakgrunden, tog vi en gruppbild. Vi är fyra personer som träffas några gånger om året då Outi besöker sina föräldrar, bröder och släkten i Finland.

Jag har rätt mycket jobb ännu två veckor framöver. Fläkten går här inne, så jag har klarat mig genom värmeböljan. Får lite genomdrag i bostaden också. Det är skönt.

Ska försöka läsa mina vänners bloggar imorgon, för då kan jag sluta jobba klockan 13.

354 gånger tack 🙏😍

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

I skrivande stund klockan 22.40.
354 gånger tack för alla gratulationer via Facebook!

Månadens 22:a selfie kommer här. Och hängampeln som jag fick till födelsedagen av min syster ❤
Jag blev så rörd.

Och likaså av strumporna min mamma hade stickat och gav till mig. Kommer väl till pass! Om inte förr så på hösten ❤

Gåvor uppskattas i alla former. Jag fick också ett vacker halssmycke i dag.

Men att få saker är inte det viktigaste. Alla gester, i form av meddelanden, kramar, hälsningar på olika sätt betyder också massor.

Tack för att ni alla finns där ute. Att ni är mina vänner 🙏❤

Hjärtligt tack alla vänner 🙏🥰

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Redan igår fick jag en blomsterbukett av en barndomsvän och ett kort av en före detta skolkamrat.

I dag fyller jag 63 år, och det är så mycket jag känner tacksamhet för.
Till exempel att få vakna till en ny dag, kunna stiga upp ur sängen, i och för sig med stelare leder än för tio, tjugo år sedan, men det gör inte så mycket att maskinen startar långsamt 🙂

Jag blir glad av tomatplantor och alla andra växter jag har i köket. Det är en lite svalare dag med +11 nu på förmiddagen, men solen visar sig då och då. Den skira grönskan gör mig också lycklig.

Jag är tacksam även för alla vänner jag har, både dem jag träffar ofta, och dem jag träffar då och då. Lika väl som dem jag träffar sällan, men som vänskapen ändå lever. Till exempel med barndomsvännen sedan 59 år tillbaka. Hon bor på annan ort och vi ses sällan, men vi har aldrig tappat kontakten genom åren och när vi ses har vi alltid mycket att prata om.

Just nu i stunden klockan 10.52 får jag tacka för 193 hälsningar som kommit via Facebook ❤

Jag har mina dagliga mantran och böner, och speciellt i dag tänker jag att jag får önska mig något.
Efter elva ensamma år tycker jag det skulle kännas fint att få träffa en vän. Ni vet, det jag kallar livets pusselbit. Den personen bara måste finnas nånstans på jorden. Någon som låter mig vara den jag är, och jag låter honom vara som han är.

För att citera Olof Palme, Sveriges före detta statsminister.
Det krävs mod för att vara sig själv, i en värld som försöker forma dig till någon annan.

HÄR hittar du 90 andra fina citat om mod.

Gott att äta med goda vänner

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Igår ville jag inte alls kommentera valresultatet i USA. Att vakna till samma mardröm som jag gjorde i januari 2017 var inte roligt. Jag tittade från och till på nyheterna men inser att jag inte kan göra något åt slutresultatet, och vad allt det för med sig, så jag bytte ofta kanal. Jag har gjort det förr då jag inte velat se en viss gubbes tryne.

Satsade på träff med två goda vänner. Började med att dela en varm macka med en av vännerna och sedan tog jag ännu den här efterrätten. Vaniljglass med färska bär och chokladsås. Ett par härliga timmar då det nästan gick att glömma allt som händer ute i världen.

Julgrejer finns ju redan till salu i massor. Jag köper inga prydnader men gärna sådant som jag kan använda i vardagen och den här tändsticksasken köpte jag från Bistro Kronan, platsen där vi åt.

Avkoppling med vänner, och veckans Hoppa på tåget

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

En av mina favoriträtter, Toast Skagen. Det är en förrätt på Bistro Kronan i Lovisa, men jag som inte klarar av stora portioner tycker att det här är lagom, då vi senare också avnjöt efterrätt.

Det rostade brödet var precis som det skulle vara och räkorna hade det tuggmotstånd de ska ha. Fräscht och gott med smaker som framhävdes.

Detsamma gällde efterrätten, varm chokladfondant med vaniljglass, jordgubbar och blåbär. Och bär som smakar bär ska det förstås vara 🙂

Jag hade fått ett gåvokort och kunde nu nyttja en del av det. Drack också ett par glas vitt vin.

De så kallade fredagsträffar som två väninnor och jag haft under många års tid är mycket värdefulla för mig. Vi träffas inte varje fredag men i regel har det blivit ungefär ett par gånger i månaden eller på sin höjd med tre veckors paus. Då avhandlas högt och lågt, allt från kommunal- och världspolitik till familjära ärenden, vi skrattar ofta, ojar oss ibland. Vad vore livet utan vänner och ju äldre jag blir desto mer rörd blir jag då vänner ger mig tid.

Jag hade inga egna foton av veteranbilar, som är temat hos Åke i Hoppa på tåget. Men jag kan använda en bild som min syster Veronica fotograferade för några veckor sedan då det var VW-meeting i Lovisa. Jag tror att en del av de här bilarna platsar in i temat?

Retro och årets första på Salttis

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Igår blev det årets första skumpa på Café Saltbodan tillsammans med två väninnor. Då jag nyligen hade haft födelsedag blev jag bjuden på det här. Fick också en fin liten Mumin-tvål som en av vännerna hade tillverkat själv ❤

Temat hos Åke som leder ”Hoppa på tåget” är idag RETRO. En liten del av detta tema syns på bilden med skumpan. Gamla tidningsurklipp som jag gav till en av vännerna eftersom artiklarna handlade om henne.

Jag röjer ju rejält här hemma nu och måste banta ner mitt textarkiv. Många minnen väcks till liv när jag bläddrar bland urklippen. Jag rensade mycket redan då jag flyttade 2014 men nu inser jag att jag sällan kollar de här klippen. Vissa vill jag ändå ha kvar. Unika intervjuer jag gjort genom åren, upplevelsetexter som benjihoppet, forsränningen, tandemfallskärmshoppet… för att inte tala om alla innebandyminnen!

Så mitt RETRO-bidrag är lite udda men friheten är ju stor i denna utmaning.

Tänk att jag till och med hade börjat skriva en lista, något slag av katalogisering, över artiklarna jag skrev 1987–1989 🙂

Och isen har gått…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… men vilken dag och vilket klockslag det skedde har jag inte ännu lyckats luska ut. Finska lokaltidningen hade istippningstävling, så resultatet lär ska klarna inom kort.

Det har regnat mest hela dagen, det är fortfarande +6 grader. Stundvis stod regnet som spön i backen. Pia hjälpte mig få ut en del saker hemifrån som väger och som jag inte ska bära med mitt onda knä. Vi åkte en runda, köpte pizza i Valkom och åt ett par bitar i bilen här vid Sågudden. Fick också iväg ett par postcrossingkort och tomflaskor till affären. Vad vore livet utan hjälpsamma vänner? ❤

Vänner, blinier och ishalka

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Med ett par vänner har jag som vana att träffas då och då om fredagar, ungefär två gånger i månaden. I dag firade vi Alla hjärtans dag, som i Finland också kallas vändag (ystävänpäivä). Vi brukar utbyta små gåvor. Jag fick en chokladask och en hembakt biskvi. Vackert dekorerad och inpackad.
Min gåva till vännerna var en liten flaska bubbel i glitterförpackning och ett litet chokladhjärta.

Det blev en lite suddig bild. Men de här blinierna på Bistro Kronan var jättegoda! Samma boveteblandning, men nu bad jag om att få små och tunna blinier och det blev tre stycken.

Haft fullspäckad dag som började med jobb några timmar, sedan handla till mamma, göra snöarbete hos henne och mata fåglarna. Efter det ett möte, sedan vänträffen. Allt ungefär i ett kör och på eftermiddagen började det snöa. Sedan övergick snöfallet till regn och det blev blixthalka.

När jag kom hem öppnade jag teven och hörde den oerhört sorgliga nyheten om Alexei Navalnys död 😭 Har alltid beundrat honom för hans mod att stå upp för sina åsikter och våga kritisera Putin och den ryska regimen. Dessvärre var ju detta öde väntat. Putin skyr inga medel då det gäller att bli av med personer som inte gynnar hans framtid.
Kan någon få stopp på den ryska diktatorns framfart? Finns det någon rättvisa i världen?

Skyltsöndag, vackra ord

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

En julklapp av en vän, lakritsdelikatesser. Och en sådan här fin hälsning kan jag inte slänga bort innan jag har fått en förevigad på bloggen. Den passar också under kategorin Tänkvärt – citat.

Jag har lite glömt bort att notera mina hälsosteg här på bloggen. Jag har inte promenerat regelbundet varje dag för att få minst 2500 steg, men jag har varit ute nästan alla dagar ändå. Igår fick jag ihop 3700 steg. Kylan och den myckna snön har bidragit till att utevistelserna blivit något färre, men jag har rört på mig och också ändrat en del kostvanor. Sådant som är lätt att ändra, att till exempel allt oftare avstå från vitt bröd.

Och så sätter jag också ut en bonusskylt, ett minne från läsarresan 2023 i maj.
Fler skyltar och länkar till bloggar med skyltningar hittar du här hos BP.

Mumin och Lovisa 💕

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag missade ju tyvärr årets bokmässa då jag fick feber natten innan jag skulle åka iväg. Så nu måste jag vänta ett år på nästa mässa.

Men Ordodlaren, som också är medarbetare på Nya Östis, hade varit där. Hon skrev en artikel till NÖ, på begäran av mig för att jag själv inte kunde göra det. Och sedan kom hon dessutom hem till mig med den här underbara överraskningen ❤ Hon hade köpt så många böcker från ett visst förlag att hon fick en plansch. Den planschen tyckte hon att JAG som Mumin-supporter skulle ha.

I går inhandlade jag dubbelsidigt tejp och fick upp planschen på ett skåp, som också fungerar som en rumsdelare mellan hallen och mitt vardagsrum.

I måndags kom en annan vän hem till mig med ett vykort. Jag hade sett det i något sammanhang, kanske på Facebook, minns inte. Jag tyckte att det var fint, men de här korten lär inte längre finnas till salu. Merita som hämtade kortet till mig råkade ändå ha två exemplar hemma och ville ge det ena till mig.

Jag hade kunnat betala både för Mumin-planschen och för vykortet, men vännerna ville inte ha någon ersättning. Sådana här små gester i vardagen betyder mycket för mig ❤