Vad jag ska göra i dag?
Sitta vid datorn och läsa bloggar och kommentera vad andra skrivit. Spela spel på Facebook, läsa tidningar och böcker, skriva dagbok.
Kort sagt ska jag njuta.
Och jag vet att det är helt fantastiskt vårväder där ute, så jag har inte tänkt missa det heller. För då det blir eftermiddag går jag ut på balkongen, om det så ska vara iförd dunjacka.
Underbart att det finns inga-måsten-dagar.
Tar det säkra före det osäkra. Kyckling är väl ändå kyckling?
Men vem vet? I Liljendalrevyn i går sa dom nämligen att närproducerad norsk lax visade sig komma från Chile och att den smakade häst 😀
Bläddrade i min favorittidning Unelmien Talo ja Koti. Den kommer ut med bara ett nummer per månad så jag hinner läsa den från pärm till pärm.
Den här bilden gav mig verkliga vårkänslor. Snart börjar solstrålarna värma också på min balkong. Det blir påsk och då köper jag de första liljorna.
Känner ni hur livet återvänder?
Missförstå inte rubriken, det är inte jag som ska gifta mig för tredje gången. ”Marry me” framförd av finlandssvenska Krista Siegfrids blev Finlands bidrag till Eurovision Contest. Toppen! Fastän den kritiserats för att vara kvinnoförnedrande. Om man har lite humor och förstår ironi klarar man nog av det här. I den här videon, som jag fotat på datorn, tejpar Krista igen truten på en man, så inte är hon helt undfallande 🙂
Men segern kommer säkert åter en gång att reta upp någon som inte gillar finlandssvenskar. Det var tredje året årad som ett finlandssvenskt bidrag utsågs att representera vårt land i Eurovisionen.
Annars började dagen med chokladmjölk till frukost. Jag dricker nästan aldrig mjölk nu för tiden, men om jag gör det så ska den vara riktigt kall och smaksatt med O’boy.
I fredags förlorade Lovisa Tor snöpligt nog med 2-5 mot Erä i innebandyligan. Det var en konstig match. Laget kan bättre, men lyckades inte utnyttja sina målchanser. I kväll gäller det att visa bättre takter mot tabelltvåan Classic. Vi har aldrig besegrat det laget, så nu skulle det vara dags!
Merparten av mina kläder är svarta. Försöker ibland pigga upp helheten med till exempel vitt eller rött som kontrast. I dag vågade jag mig på att köpa två mönstrade blusar.
Mera mönstrat var det här! Har en liknande som jag också köpt på Robinhood. Den här gick på 50 procents rabatt.
Av bara farten köpte jag också ett par ark klisterbilder, som vanligt. Lite solrosfrön åt fåglarna som börjat hitta till sommarstället. Ett par byxor blev det faktiskt också och till köksbordet fyra svarta dukar.
Det där riktigt vårliga har ännu inte dykt upp i hyllorna. Just nu är det utförsäljning av ljus (köpte ett paket värmeljus med lavendeldoft), och julprydnader samt annat ditt&datt med julmönster.
Men snart, snart är våren här!
Avnjöt den riktigt första, soliga och varma vårdagen på K16 i dag. Fick rätt snart syn på en skalbagge. Har lite obehag för dem, men tänkte att Gubben Gud har inte skapat baggen utan orsak. I fjol krossade jag i misstag en bagge och jag kan än i dag höra hur det lät då hans liv slutade under ett av fyra stolsben. Jag tänkte att den här baggen nog hade kommit för att hämnas sin mördade släkting, men han anföll mig ändå inte.
Ett annat av Gubben Guds underverk är rabarbern. Från denna färgglada knöl växer det snart fram saftiga stänglar och stora gröna blad. Med hjälp av de stora fina bladen och cement kan man göra praktiska trädgårdsprydnader. Men vill ni veta hur det går till måste jag vända mig till min svägerska för att få exakta råd.
K16 med anor från 1800-talets slut. Makens farmors farmor och farfar byggde den här oasen som många, många släktingar efter det fått njuta av.
Som små solar välkomnar minipåskliljorna oss till bakgården.
Och jag tänker att jag aldrig någonsin mer vill ha bråttom. Man kan inte rusa förbi det här. Man kan inte rusa genom våren och maj månad. Jag vill inte missa den skira grönskan, igen en gång fråga mig ”när hände allt detta, vart tog våren vägen”. Jag kräver att få tid att utforska Gubben Guds ALLA underverk.
Snön har ännu inte smultit bort från Lovisa. Men det är ändå just den här tiden som många bongar vårtecken.
Krokusar, vitsippor och tussilago i all ära. Men nog är alla de vantar som gömts i snö och som kommer upp i tö tydliga vårtecken de också. I vintras hittade jag en ensam liten babysocka som lagts upp på en pinne. Hoppas både den och vantarna hittar sina ägare!
I köket visade temperaturmätaren att det var +18 grader ute. Solen sken från en nästan molnfri himmel. Jag packade väskan och pallrade i väg till sommarstugan. Lyfte ut en stol från förrådet och slog mig ner i den. Rakt framför mig såg jag det ni ser på bilden högst uppe.
Nedanför trappan, där jag (iklädd dunjacka) hade min stol (försedd med tjock filt) hade jag den här utsikten. Mycket snö har vi än men det smälter fort. Inte ens hotet om mera snö till helgen knäcker mig. Jag litar på gammelfarmor Gun-Lis visdomsord ”Det Herren hämtar för han nog också bort”.
Efter en dryg timme i solen med veckotidningar och frisk luft tar jag mig den här vägen hem tillbaka. Skogsstigen ser lättforcerad ut på bild, men ställvis är snön djup och vips har man snö upp till knät. Att då ta sig vidare uppåt krävde en del akrobatiska övningar. Lyckligtvis, eller kanske tråkigt nog, hade jag ingen publik såvitt jag själv vet 😀
Först hade vi en bild av vår insnöade redaktionsbil i tidningen. Vi efterlyste snöbilder av läsarna, bad dem berätta om sina snöjobb. Det här är redaktionscykeln.
Detta kan ju onekligen få folk att tro att vi aldrig rör på oss, att vi bara sitter på våra rumpor på redaktionen.
Kan dock berätta att bilen är framskottad sedan flera dagar tillbaka och att det inte riktigt är cykelföre för reportrarna ännu. Vi är inte så många reportrar på vår lilla redaktion. Det är inte lönt att ge sig ut i halkan och möta ond bråd död genom att kana in under någon bil eller att bara annars bryta armar och ben.
På våra breddgrader har snön aldrig legat kvar till midsommaren, så senast då – om inte förr – ska väl redaktionscykeln vara i farbart skick.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 