vår

Vacker vägg, del 75

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En vägg i restaurang Bella i Lovisa.

Bilden togs för ett par veckor sedan. Nu börjar jag faktiskt fundera om det är en riktig tegelvägg eller en tapet! 😀

I dag har det varit en rätt hektisk dag, men på många sätt bra ändå.
Har skrivit pressmeddelanden, ställt fram saker som jag ger bort till ett loppis och fått iväg dem, varit på redaktionsmöte, skött en del arbetsrelaterad mejlkorrespondens, låtit skriva ut papper som bokföraren behöver, klistrat upp kvitton osv.

Allt känns så mycket lättare och roligare att göra då solen lyser där ute 🙂
Jag brukar kämpa för att inte deppa ihop då det regnar och blåser och är kulet… Men jag erkänner att det är lättare att le och sväva fram på små moln och ha energi då solen är framme!

Necklie – backlie

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… var något lättare att fotografera än en regelrätt selfie.
En av nackdelarna med att vara singel är att det inte så ofta blir bilder tagna av en själv, inte ens då man nyss fått håret fixat. I dag var det bara klippning och lätt färgkorrigering som gällde.

Necklie and backlie 🙂

Betydligt lättare är det att ta bilder av tulpanerna på balkongen. Där är det bara ett par grader plus så blommorna står sig fina.

Ute har det både regnat och blåst. Telefonen påstår att det är +7 grader, men det var det nog inte för ett par timmar sedan då jag cyklade hem från frissan. Riktigt ruggigt, som på hösten. Nu kan det bara bli bättre!

Ute är allt ännu så pass brunt och smutsigt att jag hellre visar tulpaner 🙂

En vårlig kyss

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

… vill många säkert ha nu. Jag tycker det ser ut som om de här tulpanerna står i beråd att pussa varandra 🙂

Puss på dig!

I morse var det svinkallt, för årstiden i alla fall – eller kanske det är normalt med duggregn och plus en grad. Huga, kändes som höst då jag cyklade till dagens första jobbuppdrag.

Hann hem en sväng för att skriva en webbartikel och sedan i väg till redaktionsmöte. I den vevan köpte jag en stor bukett tulpaner. De fick inte alla plats i samma vas 😀

Nu har jag en massa skrivjobb resten av kvällen och i morgon träff för följande artikel redan vid halv tio. Men det är bra att sysselsättning finns.
Och jag har blivit lite bättre på att inse att jag inte hinner / orkar med allt hur gärna jag än skulle vilja. Jag måste ha tid för mig själv också, att pusta ut. Åldern verkar ta ut sin rätt 🙂

I morgon ska det bli sol och varmare, bortåt +10 kanske +15 utlovas. Så härligt det skulle vara om den profetian slår in!

En solig och krispigt kall morgon

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… med väckning före halv åtta. Klockan nio skulle jag infinna mig hos optikern. Ett par av mina bättre läsglasögon har gått sönder och jag behöver nya. Har tack och lov ett annat par, plus ett antal billiga varianter som jag klarar mig med då text behöver förstoras upp.

Efter optikerbesöket köpte jag några praliner från affären intill. Ledde sedan cykeln till torget och köpte en kruka med pärlhyacinter.

Den här gången valde jag vita pärlhyacinter. Två år årad har jag haft blå.

Himlen var klarblå, luften kall och krispig. Då det inte blåste var det helt enkelt härligt fastän vi har ett par grader på minussidan.
Livet kändes bra just där och då. Jag kände att jag var i nuet.

Cyklade hem. Åt en av pralinerna.
Placerade krukan på balkongen. Satt där en stund och kände solen värma. Jag har morgonsol där, så ju tidigare jag är uppe, desto större chans att få njuta. Tror att jag någon gång ska äta frukost där 🙂
Har en to-do-lista framför mig med både jobb och privata saker. Nu börjar jag bocka av dem. Senare på eftermiddagen har vi redaktionsmöte.

Soliga vårhälsningar till er alla som tittar in  här ❤

En bra dag i dag!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vissa dagar känner jag mig kass, ur form, låg.
Då kan jag också tänka att jag inte har något att klaga över, egentligen. För att jag inte är dödssjuk, eller för att jag inte bor i ett land där krig och elände överskuggar allt.

Men just det som är DINA största bekymmer i dag, de ÄR dina bekymmer.
Vi får känna oss ledsna ibland.

Men i dag tycker jag att min dag har varit bra.
Inte för att det har hänt något superspeciellt i mitt liv. Men det är små saker som bidrar till helheten. Solen sken och det var någon plusgrad. Jag var full av energi från åtta på morgonen och fick mycket gjort fram till klockan fem – så jag är tacksam.

Fotbollsdag i idrottshallen.

Arbetsdagen har bestått av korrekturläsning och ett kort besök i idrottshallen där en fotbollsdag för lågstadieelever pågick. Tog en bild och skrev en kort text till tidningen.

Sedan gjorde jag också en kort grej om förhandsröstningen i kommunalvalet som började i dag.

En av förhandsröstningsplatserna i Lovisa – Lovinfo. Som ni ser, sol från en klarblå himmel!

Till den här dagen hörde också ett negativt besked på en ansökan. Men det fick inte humöret att vackla. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det finns något annat i beredskap för mig. Tids nog kommer jag att förstå vad som var bra med det att just den här saken inte gick helt som jag önskade.

Vacker förgänglighet

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Jag har visat liknande bilder förr.
Känns alltid lite tråkigt att slänga bort utblommade växter.
De får ofta stå kvar några extra dagar hos mig, eftersom de är som konstverk också då de blommat ut.

Också i dag lyser solen och himlen är blå. Så det gäller att passa på att njuta. Några mulna och regniga dagar ska komma från och med i morgon. Även snö har utlovats. Men vädret är som det är, bara att acceptera.

Har gjort en del förberedande jobb för kommande artiklar den här förmiddagen. Mitt på dagen har jag en intervju, hämtar sedan cykeln från vårservicen och kanske tar en liten tur för att få bilder till bloggen.

Så här ser den ut…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… drycken lonkero, som jag skrivit om i olika sammanhang.
Som diskvatten har jag hört någon säga, men den är god. Inte väldigt söt, men såpass nog att en eller två brukar räcka.

Gin longdrink, hos oss kort och gott lonkero kallad. Uttalas lånkerå, med korta vokaler.

I dag har det varit kul att följa med statistiken då det gäller antalet sidvisningar på Nya Östis hemsida. Nyheten om kafeterian som söker ny företagare citerades i lokalradion. Det är alltid kul att få cred för något man varit först ute med.

Den tråkigare nyheten om mikroberna som upptäckts i idrottshallen hade alla också eftersom staden gick ut med ett pressmeddelande om det.

Solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen och jag förde cykeln på vårservice. Det har blåst rätt mycket, sand yr upp från gatorna – men våren ÄR på gång 😀 !

Kolla in Snedes alla tips!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Har en vän som är jätteduktig på en hel massa. Eller egentligen har man ju många vänner som är det, men via Snedes blogg får du alla möjliga tips på hantverk och pyssel av olika slag. Fina dörrdekorationer till exempel.

Det var hon som fick mig att inse att jag kanske ska plocka bort min krans från dörren 😀
Den har hängt där sedan november-december. Den är kanske inte direkt julinspirerad, men mer vintrig än vårlig ändå.

Mer vinterinspirerad än vårlig?

Frågan är nu vad jag ska hänga där i stället då jag inte vill köpa något som jag kallar onödigt, något jag sedan ändå måste ställa undan i väntan på en ny säsong.

Snede bloggar för övrigt via blogspot.fi. Det gör många andra av mina bloggvänner också. Jag har haft stora problem med att kommentera hos dem de senaste dagarna. Då jag väljer alternativet Namn/webbadress och sedan Publicera kommer jag inte vidare. Någon annan som haft samma problem?

Nu ska jag fortsätta titta på Bingolotto. Vad jag älskar det programmet 🙂 ❤

Ett tydligt vårtecken!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Mina fina vän Saga-cykeln ❤ har tagits ut ur vinterförrådet hos min mor.

För ganska exakt tre år sedan köpte jag en ny cykel. I slutet av mars var jag ute på en av de första turerna med den. Då jag påminns om något som hände hösten 2013 eller våren 2014 går mina tankar ofta, men inte alltid, till skilsmässan. Jag blir inte ledsen mer, men tanken kommer oundvikligen – alltså i stil med ”då jag skrev det där var jag glad, lyckligt ovetande om vad som hände bakom min rygg”.

Nuförtiden stannar allt vid en ganska flyktig tanke. Det är ju ett minne som för evigt kommer att vara kopplat med ett visst datum, och en viss period i mitt liv. Det går inte att sudda ut och varför förtränga? Det är trots allt bara tankar.

På Facebook blir vi ju också påminda om minnen. Vad hände för ett år sedan, för två år sedan, för fem år sedan – beroende på hur länge vi varit med där. De minnena är oftast väldigt roliga att titta tillbaka på.

Ännu är det rätt smutsigt och grått i naturen. Men om några veckor ska det väl redan vara lite vackrare?

Här är två bilder tagna vid och från bron som går över ån till stadsdelen Garnison. En del av den bildar en ö som är omgiven av två åar. Ån delar på sig ett stycke norrut och flyter sedan ihop igen ett stycke söderut och vattnet rinner ut i Lovisaviken.

Att ta in kvistar…

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

… och välkomna våren, eller få en kickstart på den, hemma inomhus – det är något jag tänkt att jag gärna skulle vilja göra i år. En annan sida av mig säger att man inte ska bryta av kvistar i naturen.
Vad tycker du?

Väldigt dekorativt, fin idé – men var hittar jag alla de här och vågar jag gå och skära i någons rododendron? 😀

Jag vet åtminstone ett ställe där rododendron växer på en plats som inte är någons privattomt, men inte vågar jag gå dit och ta kvistar.

Det var trevligt med mycket respons kring dokumentären ”Stolthet”, både på Facebook och i bloggens kommentarsfält. Alla har varit positiva och uppmuntrande. Många skrev att de tycker jag är modig.
Tack till er alla ❤

Så mycket mod krävs inte i  mitt fall då det gäller att tala om känslor. Däremot skulle jag vilja bli modigare då det gäller att strunta i de få personer som trycker ner mig och som med något slags skrämselpropaganda försöker härska över mig.

För även om det hittills inte kommit negativa kommentarer kring det här, vet jag ju att det finns de som inte applåderar min insats och som tycker att jag är löjlig. Och det får de gärna tycka, så länge de skriver åsikten i sitt eget namn. Också pseudonymer och åsikter av människor som inte har egna bloggar att hänvisa till duger.

Men kombinationen avatar + e-postadress jag inte får svar från + ingen egen hemsida + ip-adress som inte går att spåra… det är en kombination som luktar fegt troll långa vägar.