vår

Ett tydligt vårtecken!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Mina fina vän Saga-cykeln ❤ har tagits ut ur vinterförrådet hos min mor.

För ganska exakt tre år sedan köpte jag en ny cykel. I slutet av mars var jag ute på en av de första turerna med den. Då jag påminns om något som hände hösten 2013 eller våren 2014 går mina tankar ofta, men inte alltid, till skilsmässan. Jag blir inte ledsen mer, men tanken kommer oundvikligen – alltså i stil med ”då jag skrev det där var jag glad, lyckligt ovetande om vad som hände bakom min rygg”.

Nuförtiden stannar allt vid en ganska flyktig tanke. Det är ju ett minne som för evigt kommer att vara kopplat med ett visst datum, och en viss period i mitt liv. Det går inte att sudda ut och varför förtränga? Det är trots allt bara tankar.

På Facebook blir vi ju också påminda om minnen. Vad hände för ett år sedan, för två år sedan, för fem år sedan – beroende på hur länge vi varit med där. De minnena är oftast väldigt roliga att titta tillbaka på.

Ännu är det rätt smutsigt och grått i naturen. Men om några veckor ska det väl redan vara lite vackrare?

Här är två bilder tagna vid och från bron som går över ån till stadsdelen Garnison. En del av den bildar en ö som är omgiven av två åar. Ån delar på sig ett stycke norrut och flyter sedan ihop igen ett stycke söderut och vattnet rinner ut i Lovisaviken.

Att ta in kvistar…

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

… och välkomna våren, eller få en kickstart på den, hemma inomhus – det är något jag tänkt att jag gärna skulle vilja göra i år. En annan sida av mig säger att man inte ska bryta av kvistar i naturen.
Vad tycker du?

Väldigt dekorativt, fin idé – men var hittar jag alla de här och vågar jag gå och skära i någons rododendron? 😀

Jag vet åtminstone ett ställe där rododendron växer på en plats som inte är någons privattomt, men inte vågar jag gå dit och ta kvistar.

Det var trevligt med mycket respons kring dokumentären ”Stolthet”, både på Facebook och i bloggens kommentarsfält. Alla har varit positiva och uppmuntrande. Många skrev att de tycker jag är modig.
Tack till er alla ❤

Så mycket mod krävs inte i  mitt fall då det gäller att tala om känslor. Däremot skulle jag vilja bli modigare då det gäller att strunta i de få personer som trycker ner mig och som med något slags skrämselpropaganda försöker härska över mig.

För även om det hittills inte kommit negativa kommentarer kring det här, vet jag ju att det finns de som inte applåderar min insats och som tycker att jag är löjlig. Och det får de gärna tycka, så länge de skriver åsikten i sitt eget namn. Också pseudonymer och åsikter av människor som inte har egna bloggar att hänvisa till duger.

Men kombinationen avatar + e-postadress jag inte får svar från + ingen egen hemsida + ip-adress som inte går att spåra… det är en kombination som luktar fegt troll långa vägar.

Telefonare

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… kallar vi journalister de grejer som kan göras per telefon.
Då jag jobbar för lokaltidningen är jag ju för det mesta på plats, bland annat för att få aktuella bilder. Men ibland räcker det med telefonare där också, och en bild från arkivet eller ingen bild alls.

I dag gör jag två telefonare för ett mediebolag. Ett samtal gick till Lappland och det andra går till Vasa. Bägge platserna ligger väldigt långt från Lovisa.

Den här bilden tog jag vecka sju, alltså för en månad sedan. Men ganska likadant ser det ut på våningshusets gård också i dag.

I dag har min längtan efter varmare dagar och sommar varit extra stark.

Dags att ta in våren!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det doftar jord, eller kanske närmast växthus, om den här fina krukväxten.
Då jag hade varit på utställningen, som var ett jobb, gick jag via affären hem. Kunde inte låta bli att köpa de här små solarna som jag nu flyttar mellan arbetsbord och tv-soffans bord, beroende på var jag sitter.

Härlig doft, härlig färg – gör mig glad!

Det var skönt med frisk luft i lungorna, men en halvtimmes promenad – där jag under sista kvarten hade en tung kasse från affären i handen – lät mig förstå att allmänkonditionen ännu är ganska svag efter infektionen i lungorna.

Så nu måste jag vila. Sedan ska jag skriva några tidningstexter och förbereda ett par kommande jobb.

Fick två postcrossingkort i dag. Visar inte alla jag får, men den här vackra porten i en park i Moskva är ju helt underbar, inte sant?

De väntar också på sommaren

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Än fjättrar isen bojarna, men snart får de guppa fritt.

Det fina vårvädret har fortsatt i dag, men vi får säkert en del bakslag med mera snö och kyla ännu innan vi slutligen kan säga att våren har kommit för att stanna, och för att sedan övergå i sommar.

Har tagit det ganska lugnt hemma, här finns alltid att pyssla med. Skrev en artikel och en till ska det bli snart.
I morgon går jag på en konstutställning.
Hoppas att ni alla haft en skön söndag!

Skyltsöndag, den 12 mars 2017

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Veckorna går med rasande fart – snart är man pensionär! 😀
Eller så inte, kanske jag hör till den ålderskategorin som tvingas jobba tills jag är 70 minst.

Det börjar bli dags att ta hand om trädgården.

Och för er som inte kan finska betyder det här att Green Care är den finska trädgårdens expert.

Vill du gå in och titta hos andra som visar skyltar om söndagar, då hittar du en lista här hos BP som förvaltar Skyltsöndag.

Härligt vår- och fotoväder!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Evenemanget Vårskare arrangeras numera av tradition av några Lovisaföreningar på Skeppsbroområdet. Evenemanget gynnades av fint väder. Arrangörerna kan ju aldrig veta hur det blir, om det blåser kallt och regnar, eller om det är snöyra.

Många hade kommit för att äta ärtsoppa, korv och plättar.

Grillkorv, plättar och ärtsoppa gick åt. En del av pengarna går till välgörande ändamål.

Barn hade kul i smältvattnet och här är det rätt klädsel som gäller 🙂
Strandparken är ännu täckt av snö, men snart snart är sommaren och det gröna gräset här.

Tog ytterligare några bilder som jag har på lager till kommande inlägg.
Var ute kanske en timme och sedan en sväng via bokhandeln.
Det räckte för i dag, kände hur jag blev trött ganska fort.
Men det var en uppiggande stund i friska luften och solen, och jag känner att jag orkar lite mer för varje dag som går.

Glad måndag! 27-02-2017

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Sol på kottar och små hjärtan - hoppas de lyser upp er måndag!
Sol på kottar och små hjärtan – hoppas de lyser upp er måndag!

Vi fick mer snö i går, men våren är ändå på gång – det vet vi!
På Alexandersgatans jippo i lördags fick jag syn på de här fina prydnadskottarna.
Andra som är med i Glad måndag är Anki och Tomtan. Länkarna går inte direkt till deras måndagsinlägg, men scrollar du lite hittar du dem.
Låt mig veta om också DU är med Glad måndag, så länkar jag till dig.

 

En glad gubbe!

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Den här vintern bestämde jag mig för att bygga en liten snögubbe.
Nu blev det äntligen av i samband med att jag hjälpte till att skotta snö på en gård.
Snön var inte helt medgörlig, det hade börjat frysa på lite och bildats ett tunt lager av is högst upp. Under var snön porös. Men det fanns ännu områden med blid snö och jag lyckades forma till en liten gubbe 🙂 Jag tycker han blev rar!

Glad lördag till er alla!
Glad lördag till er alla!

Känner föraningen av vår då det varit dripp och dropp. Det finns tulpaner i affären och jag köpte ett gult ljus.
Än är vi inte riktigt där, men våren lurar bakom hörnet och kommer än en gång att besegra Kung Bore.

Vi går sakta men säkert en ny vår till mötes.
Vi går sakta men säkert en ny vår till mötes.

Den skira grönskan…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… ska vi passa på att njuta av. Den varar inte många dagar, snart har björkarnas små knoppar (kallar ni dem också mössöron) slagit ut.

En av många fina blomsterbindningar som deltog i en tävling på mässan i Tammerfors i april.
En av många fina blomsterbindningar som deltog i en tävling på mässan i Tammerfors i april.

Den här bilden får symbolisera det skira som finns där ute.

I natt hade jag en härlig dröm om en trevlig man. Han finns, han är inte upptagen heller för sådana män vill jag inte ha. Han vet om att jag finns men han vet lyckligtvis inte om vad jag drömde 🙂 Det var inte något erotiskt men bara annars så fint att jag önskar drömmen kunde bli sann.
Men om man berättar vad man drömt, då spricker allt inte sant? Om man vill att det man drömt ska gå i uppfyllelse, då ska man inte berätta drömmen i detalj åt nån. Har ni hört den ”myten” också?