April månads sista söndag, tiden rusar och det kanske blir en vår och en ny sommar snart. Vi får hoppas att det inte kommer mera snö i alla fall. Men visst minns jag en dag i början av juni på 1980-talet då det snöade när vi var och tittade på en fotbollsmatch. Och +4 grader med hagel har vi haft en midsommar då jag med ex-maken skötte strandkiosken 🙂
Nu blir det två hederliga skyltar, gatuskyltar och vägnamn. Den ena från Ystad i Sverige och den andra från Lübeck i Tyskland. Bägge fotograferade under Nya Östis läsarresa i maj ifjol. Skyltsöndag är en av veckans trevligaste utmaningar. Det är BP med bloggen Konst eller Konstigt som förvaltar utmaningen och hos henne finns länkar till andra skyltare.
Nästsista söndagen i april. Två plusgrader ute. Våren känns som sagt avlägsen, snart har vi maj månad och på något sätt hade jag trott att jag redan nu i april kan så lite frön och få en början för odlingarna på balkongen 🙂 Men det går inte alltid som man tänkt sig. Vi har snö på marken också.
För att få lite vårstämning tar jag till denna bild från tidningen Nya Östis läsarresa som gjordes i början av maj ifjol. Den är är från Ystad 🙂 Jag minns att det var ganska blåsigt den dagen, men träden hade börjat få små blad.
Skyltsöndag kan vi glädja oss åt varje vecka, vilket väder det än är. Länkar till fler skyltare hittar du hos bloggaren BP.
Såsom tidigare sagt har jag många skyltar på lager, sådana som jag tog under Nya Östis läsarresa i maj. Men jag har också fotat skyltar efter det, så nu vågar jag lägga ut minst två i veckan 🙂
Bäckagården Hotell finns i Ystad. Vi sov inte över där, jag gick bara förbi och plåtade skylten. Kul att nu efteråt googla och kolla hurdan plats det här är.
Skyltminne från en vecka tillbaka. Bussen som förde oss från Lovisa till konserten i Pyttis och hem tillbaka skyltade med Juha Tapios namn. När vi var startklara i Pyttis sent på kvällen var det nån som gick förbi bussen i kvällsmörkret och jag tyckte hen sa ”titta, där är Juha Tapios buss!”. Tänk om det ändå hade varit så, hans turnébuss och så att jag hade fått vara med i den ❤
Fler skyltare hittas via den här länken hos bloggvännen BP.
Ett av många intressanta gatunamn i Ystad, Sverige. Guiden sade något om att sup inte alltid betydde brännvin eller dryck, fastän det på gatan fanns en formation av stenar som såg ut som ett snapsglas. Sup kan också komma från det tyska ordet Suppe, som betyder soppa. För soppa var förr en vanlig rätt att mätta magarna med.
I går hade min väninna Marina dukat så fint i Gropis, på gården till hennes barndomshem. Syrenerna är vackra och doftar gott, dryckerna väl avkylda och antalet bredbara ostar många och goda. Här är det inte Supgränd som gäller fastän vi tog våra små supar, adressen är en annan gränd 🙂
Jag tackar också den här vägen för den lilla sommarfesten på tumanhand. Genom åren har vi haft många givande diskussioner, det har blivit både skratt och tårar. Vänner är guld värda ❤
Att även hundar är välkomna till restaurangens uteservering tror jag att det här betyder. Bilden är tagen i Ystad fredagen den femte maj. Det blåste alldeles infernaliskt mycket den dagen. Guiden sa att det ofta blåser i Ystad, men just den här dagen blåste det extra mycket. Så det var ganska folktomt på gatorna.
Vi promenerade på den guidade turen förbi en lekplats där barn från en förskola och personalen från den höll på att packa ihop sina saker. Plötsligt kom de sedan farandes med tre cyklar och jag hann få en bild på den sista 🙂
En gågata som tog oss från torget ner mot hamnen.
En gata med färgglada hus.
Och så fick jag åter upp ögonen för brunnslock på den här resan, så jag har även några andra på lager 🙂
För att få en illustration till dagens blogginlägg blir det ett fint fönster från Ystad på Österlen. Jag har massor av foton kvar på läsarresan, många av dem är skyltar. Har troligen bidrag så att de räcker till långt in på hösten, men jag tror att jag sätter ut ett par eller tre per gång framöver.
Bloggvännen Anna som bor i Portugal noterade att det dröjde en och halv månad för henne att få ut alla bilder från en resa till Madeira. Vi konstaterade ”vem har bråttom?” – inte våra läsare i alla fall. Bilder från resor kan sättas ut när som helst och gärna varvar vi dem med bilder från vår vardag.
Fem en fredag hos Elisamatilda handlar om Trasiga ting.
När hade du senast sönder något av glas? – Jag borde komma ihåg det, för det händer då och då. Alltid jobbigt med skärvor och glassplitter. Tror det var för förra vintern då jag drog omkull en ljushållare som lyckligtvis inte just då innehöll ett levande ljus.
Har du något trasigt porslin hemma? – Nej. Brukar inte spara något som är trasigt. Men några kantstötta tefat finns, de står under blockljus med aluminiumfolie som skydd.
Vilken pryl hemma hos dig behöver lagas? – Har en lampa i toaletten som varit trasig i månader. Men då där finns en annan också har jag klarat mig 🙂
Har du någon gång brutit något i kroppen? – Lyckligtvis inte. Jag tror att jag en gång bröt ett ben i tummen, men jag är osäker om det var så. Det läkte sedan.
När bröt du senast ett löfte? – Oavsiktligt kan det ha hänt. Löften som jag gett mig själv har jag brutit, men det är inte lika hemskt som att bryta löften jag gett andra.
Hos Orsakullan lyder dagens fråga så här: Dagbokens dag, berätta om en dina känslor för dagböcker. Svar: Dagböckerna är viktiga för mig. Har skrivit så gott som varje dag sedan 1976.
Ägnade nyss en stund till att läsa den här Wallander-guiden. Mycket mångsidig och informationsspäckad, fina bilder och layout. En skatt som jag inte i första taget gör mig av med.
Vi hann ju inte på långt och när besöka alla platser i Ystad med omnejd där filmerna har spelats in, men på Fridolfs konditori satt jag på Wallanders bänk och en del andra platser såg vi också, sådan som Stortorget. Jag skulle gärna återvända till Ystad för att besöka fler av platserna där filmerna spelats in. Verkligen gå i Wallanders fotspår och reflektera över det jag ser.
Ystads turistbyrå. I broschyren står det: ”I boken Den vita lejoninnan får konspiratören Rykoff hjälp av personalen på turistbyrån att gömma yrkesmördaren Victor Mabashas efterträdare.” Härifrån fick vi Wallander-broschyren och karta över staden.
Planteringen på det öppna torget framför turistbyrån. Granne med den finns också Fridolfs konditori som jag tidigare visade bild på.
Stortorget. Här i närheten finns flera inspelningsplatser. Gamla Rådhusets exteriör får föreställa en bank i filmen Byfånen. Här utspelas också två gisslandrama i två olika filmer.
I Ystad finns ett riktigt polishus och många som bara var polishus i Wallanderfilmerna. Här är ett av dem, som inte är riktigt polishus, men som var det i någon av filmerna. Ligger mellan hamnen och tågbanan.
Här lär Kurt Wallander har suttit och grunnat över sina mordgåtor.
Precis i denna hörna satt han, om det sedan stämmer eller ej, men här kändes det bra att sitta. En Wallander-bakelse köpte jag inte, den var för mastig 🙂
Det finns många fina hus i Ystad.
Sveriges sydligaste udde, Smygehuk. Det blåste femton sekundmeter så det gick bra här att luta sig bakåt med vinden i ryggen och armarna utbredda – utan att falla. Vi var några som tog oss så långt ner mot vattnet som det gick utan att riskera allt för mycket och utan att blöta ner fötterna.
Här ser man inte hur mycket det blåser, men det var så kallt att vi bara rusade från bussen till Den lille Havsfrue och tillbaka. ”Du har inte sett Köpenhamn om du inte har varit här” lär det enligt guiden sägas. I bakgrunden Kungaskeppet Dannebrogen.
Nu är jag supertrött och imorgon har vi åter tidig väckning för att åka via Rödby och Puttgarden till Lübeck och Travemünde och sedan hem. Kanske inte hinner blogga före måndag kväll, men har några förhandsinställda inlägg över lördag-söndag, dock inte från resan. Finns massor av bilder, men ni får ge er till tåls för att se dem. Här har det varit jobb från arla till särla kan jag säga 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 