Söndagsförmiddag

Det hade snöat under natten så vår parkering såg ut så här i morse.
Det hade snöat under natten. Vår parkering såg ut så här i morse.

Dagen började med att vi såg starten i svenska Vasaloppet på tv. Sådant myller av människor! Alltid en upplevelse värd att kolla år efter år. Längsta skidsträckan jag har åkt i mitt liv var två mil. Minns inte hur gammal jag var, tolv eller tretton? Men det jag minns var att det a) var ett Stefan Löfving lopp, och b) att då jag hade åkt tre kilometer och såg skylten att det var 17 km kvar tänkte jag ge upp 🙂

Under natten hade det kommit snö så Guuben fick putsa bilen innan han åkte på jobb för att kolla B-juniorernas hemmaturnering i innebandy.

Inte en riktig Dagobertsmacka, men god tvåa kanske?
Inte en riktig Dagobertsmacka, men god tvåa kanske?

Ett berg av sallad varvat med några ostskivor på ett bröd utan margarin tycker JAG är jättegott. Under mackan ligger Anders Svensson och Zlatan Ibrahimovic 🙂

Före detta presidenten Mauno Koivisto intervjuas i Hufvudstadsbladet.
Före detta presidenten Mauno Koivisto intervjuas i Hufvudstadsbladet.

Det bästa med lediga dagar är att få ägna timmar vid frukostbordet och hinna läsa mer än bara rubriker och ingresser. Ett välskrivet, intressant och stundom humoristiskt personporträtt av snart 90 år gamla Mauno Koivisto ingick i Husis.

Lite kuriosa så här på slutet. I går fick jag den 65:e flaggan på min FlagCounter och besöket var från Burma. Tänk att någon så långt borta läser min blogg.

Lässtunder

I går läste jag ut Magnus Hedmans ”När ljuset släcks”. Så just nu har jag ingen riktigt medryckande bok. Jag rekommenderar Hedmans bok, och hans blogg också för den delen.
Boken om Zlatan Ibrahimovic var också bra, men på ett helt annat sätt. Hedmans bok berörde mig mer känslomässigt. Fasiken en sådan nedåtgående spiral han hade i sitt liv fram till nyårsdagen 2011… Att han orkat komma upp från det nattsvarta hålet är ett litet mirakel.

Brist på läsning råder ändå inte i vårt hus. Det finns tidningar i massor. Som till exempel fredagens Helsingin Sanomat där det fanns flera intressanta artiklar om Sofi Oksanen och hennes bokrelease i Tallinn.
Men som ni ser behöver man ett helt bord för att kunna läsa HS. Jag väntar verkligen på den dag tidningen kommer i tabloidformat. Det beslutet lär ju vara fattat.

Nu är det Zlatan och jag

Finns det något bättre som kan vänta i brevinkastet då man kommer hem än ett paket? Det skulle väl vara ett hederligt gammaldags brev eller ett postkort i så fall. Eller att jag har så hederliga grannar att ingen hade stulit paketet där det låg ledigt för vem som helst att ta eftersom det inte hade fått plats genom inkastet.

I går hade jag läst slut Merete Mazzarellas ”Det enda som egentligen händer oss”. Den var mycket speciell och annorlunda än jag hade väntat mig, men jag gillade den. Allt måste inte vara förutsägbart. Köpte boken för 30 euro, inbunden, från lokala bokhandeln. Om någon som jag känner är intresserad av att köpa boken och kan hämta den från ÖN:s redaktion säljer jag den för en tia. Först till kvarn får mala.

Zlatan kommer jag däremot inte att sälja. Jag formligen slet upp paketet och kastade mig över boken. Den inleds med flera sidor svartvita bilder. Och efter första sidan är jag på kroken… nu är det bara Zlatan och jag några dagar framöver.