Varje gång Adrian besöker Lilla Staden morrar han i trafiken. Dels för att han anser att medtrafikanterna inte vet hur de ska gruppera. Dels för att Lilla Stadens gator liknar lapptäcken och numera ofta inte ens det.

– Också ett sätt att spara, muttrar han. Men kanske ändå inte ett så dumt sätt när jag tänker efter.

– Och hur kom du fram till det, frågar jag. Att det plötsligt är nåt positivt.

– Folk tvingas köra sakta, svarar han och bromsar in framför en stor grop på Östra Tullgatan. Satan i gatan alltså. Jag borde skaffa en begagnad bil att köra med här i Lovisa.

När vi sakta tagit oss genom gropen fortsätter han förklara.

– Stan behöver inte investera i farthinder, dom växer fram helt naturligt då det inte satsas pengar på gatuunderhåll. Inte behöver dom sätta upp trafikmärken med hastighetsbestämmelser heller. Vem fan vågar köra mer än tio kilometer i timmen här?