Ett litet vitt Mumintroll. Fem centimeter högt. Med blå ögon.

– Jag vet att det låter löjligt säger Adrian. Men när jag stod där i affären på Sverigebåten kände jag hur den lilla Muminfiguren gjorde sitt allt för att få min uppmärksamhet. ”Köp mig” vädjade Mumin.

Adrian håller varsamt det lilla vita Mumintrollet, som egentligen är en nyckelring, i sina händer. Jag ser att han menar vartenda ord han säger.

– Okay tänkte jag, fortsätter Adrian. Jag frågade Mumin om han tror att han klarar av livet i vår familj.

– Joooooo, skrek Mumin. Absolut! Du måste köpa mig!

– Jahapp, fortsätter Adrian. Jag tänkte att antingen är jag galen eller också hjärntvättad av all reklam. Förmodligen både ock, men låt gå. Den där Mumisen vill ju dela sitt liv med mig.

Han tillägger att han kunde se hur Mumintrollet hoppade jämfota i extas. Så gott det nu gick där trollet hängde.

– Köp mig, köp mig, köp mig!

– Om du nu är absolut säker på att…

– Jag är tusenprocent säker, hojtade Mumin. Allt är bättre än livet på en pinne i en butik på Sverigefärjan! Du kan bara inte lämna mig hängande här!

Och Adrian smalt som en smörklick på en het sten.
Några euro senare hängde Mumin på en hedersplats. I en av söljorna längst framme på Adrians urblekta Armanijeans.