Måndagar tenderar bli parenteser i mitt liv.
Måndagar börjar 8.30 och slutar mellan 17-19 på jobbet.
Måndagar är dagar då jag inte vet vad jag har  gjort.

Natten mellan söndagar och måndagar brukar jag drömma om jobbet. Jag börjar planera det redan då. Förra natten drömde jag att det trillade in hundratals mejl i två inboxar och alla hette ”Snögubbetävling”.

Mycket riktigt kom det många nya snögubbar till vår tävling i dag. Så många att vi måste sätta en deadline för inlämnandet av bidrag. Annars drunknar vi i dem.

Väl hemma varvade jag ner med Kyrkpressen, Kuriren, Kaffekvarnen på distans från radion i köket och Antikrundan på SVT. Pensionärsvarning? Ja, men det måste det väl för fasiken snart få bli. Om jag ska leva tills jag blir 98 har jag nu kommit halvvägs.

Måndagar är ofta parenteser i mitt liv – javisst. Men parenteser är också intressanta, då man ser tillbaka på dem. Och i morgon kan jag läsa i ÖN vad jag åstadkom under parentesen klockan 8.30-19.

(bilden är tagen från ”Antikrundan” på TV med min fenomenala Olympus Digital, så helt ute och cyklar så där tekniskt/digitalt är jag inte)