Jag hade en gång en kollega som sa ungefär som här: Tala illa om min gumma, det får ni göra. Ni får till och med baktala min katt. Men tammetusan om någon vågar tala illa om mina pipor…

Jag vill nu inte riktigt säga samma som han. Det vill säga jag godkänner inte att ni talar illa om min make, och någon katt har jag inte. Men tammetusan den som vågar tala illa om mina trotjänare till tofflor… den går det illa för.

Tofflorna är tretton år gamla. Det har gått hål på det ena paret framme och det andra har rämnat rejält där bak. Jag kanske ska försöka mig på att sy dem där de rämnat som mest.
Mina trotjänare är fortfarande varma och sköna. Kanske inte en vacker syn för ögat, men vad spelar det för roll. Jag godkänner inte dagens slit-och-släng kultur.
Jag älskar mina tofflor…