Och en ny värld öppnade sig…

Mitt nya intresse är cykling. Jag har haft många intressen genom åren. Särskilt sådana som jag kan anknyta till min statistiska iver.
Jag hade tänkt att jag ska cykla 2000 kilometer den här säsongen. Men efter ett snabbt överslag insåg jag att målet är satt uppe i molnen. Jag vill inte cykla varje dag fram till julaftonen.
Så nu är målet 1000 kilometer innan september månad är slut. 120 dagar återstår och antalet kilometrar som ännu ska trampas är 904,5. Det betyder att jag måste trampa minst 7,53 km per dag. Överkomligt, säger jag.

Dessutom vill jag påstå att en ny värld öppnar sig för cyklisten.
1) Den farliga världen, där hon inte har mycket att sätta emot fräcka bilister, mopedister, mc-förare eller andra cyklister.
2) Den ljuvliga världen. Hon ser saker hon inte sett förr, känner dofter i näsan, vind i håret och svett på ryggen.

Cyklisten Carita får idéer till artiklar och till tredje romanen.
Och hon blir beklämd då hon ser en överkörd ekorre.
Men hon cyklar vidare och bokför sina kilometrar. Som den statistiker hon är.

Konstigt surr i huvudet

För ett par dagar sedan satt jag på sommarstället och njöt i solen. Så småningom blev jag varse om ett ihållande ljud. Ett monotont brummande, något som surrade och gick på i ett.
Kanske en kompressor hos grannen? Eller var det kortslutning på gång i min kompressor i hjärnan?
Förr hade jag ju hört konstigheter. En man som talade till mig från himlen (visade sig vara en arbetare på församlingshemmets tak som pockade på min uppmärksamhet). Sången ”Simply the best” som spelade i min ficka (mobiltelefonens radio hade slagit på i misstag).

Surr-surr-surr, lät det nu.
Och sedan såg jag Humlan Hugo och alla hans fastrar, mostrar, kusiner och kusinsbarn. De flög runt inne i kastanjeträdet som stod
i blom. En sådan fest de hade där de drack sig berusade på honungen!