Det är ju så man knappt tror sina ögon. Vem ger sig på en fattiggubbe, må vara att han är en staty. Misshandlar honom med en ishacka för att komma över pengaskrinet han bar.
Ingen vet hur mycket pengar försvann men de summor som människor hade donerat var tilltänkta för diakonin. Nu har man istället varit tvungna att restaurera gubben.
Med vad tänker folk egentligen i dag? Eller tänker man över huvud taget? Hur desperat ska man vara för att slå sönder en fattiggubbe? Stjäl man pengar för att få narkotika eller sprit? Det är väl ändå inte kläder åt barnen eller pengar till hyran någon är ute efter då de tar till den här drastiska åtgärden.
Artikeln i Kyrkpressens nummer 15 från 11 april gjorde mig beklämd 😦
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Lågt. Mycket lågt. Eller kan det vara kyrkråttor? 🙂
Ja, en annan bloggare (Ingrid) var inne på samma linje 🙂
ja det finns sannolikt inga gränser vad folk tar olovandes! Hutlöst beteende!
Hutlöst var rätta ordet.
Tack för ditt besök hos mig!
Det är förfärligt att det har blivit så här i samhället!
Man har ingen empati ingen recpekt för vare sig andra människor eller auktoriteter.
.
Förr kunde man ställa ut t ex en låda jordgubbar, några säckar potatis, en trave ägg vid vägkanten, skrev på en lapp vad det kostade och ställde dit ett skrin för de som ville handla att lägga pengarna i. Och det fungerade!
Det går absolut inte nu. Skulle någon mot förmodan köpa någonting och lägga dit betalningen för det, kommer nästa och tar både pengarna och varorna.
I kyrkorna stjäls skrinen med pengar man betalar för vykort och ljus, om det räcker med det. Tala om kyrkråttor!!
Kram, Ingrid
Ja, inte har utvecklingen gått åt rätt håll i det här fallet inte.
Förr kunde man ju lämna dörrarna olåsta också utan att behöva vara rädd för att någon skulle komma och stjäla eller misshandla…
Usch så lågt! Måtte de plågas av dåligt samvete läääänge…… 😦
Kanske Gubben Gud har någon liten plan för tjuvarna. Inte att de hamnar i helvetet förstås, men att de på nåt sätt måste göra rätt för sig – i detta liv eller nån annan gång 🙂