
Så här ser det ut hos oss inför semifinalmatchen i hockey-VM.
Jag hejar på Finland och maken på Sverige.
För mig gör det inget om Sverige vinner. Kanske det beror på att jag bott i Sverige själv, har en svensk man, svenska släktingar och många vänner där.
Om Finland vinner i dag känns det inte så där helt okay att leva ut min glädje, för jag vet ju att maken inte tycker det är kul om Finland vinner.
Det är nämligen inte lätt att vara svensk i ett Finland som på olika sätt har mindervärdeskomplex. Ni vet det där i sportsammanhang med ”det gör inget om vi förlorar mot alla andra bara vi besegrar Sverige”… Svenskar i Finland blir mer retade om Sverige förlorar än finländare blir i Sverige om Finland förlorar, tror jag.
Men OM Finland går till final och där tar guld, DÅ kan jag slå hur många frivolter jag vill här hemma 😀
Nix min vän, jag har fått pikar åtskilliga gånger då Finland förlorat. Och jag har bott i Sverige i större delen av mitt liv. Men visst sträcker jag på mig när Finland vunnit.
Ja, jag kanske har fel. Då jag bodde i Sverige 1998 hade Finland ett ovanligt framgångsrikt OS, så kanske det var därför jag slapp pikarna 🙂
Och då jag såg hockey-VM i S:holm 1995 (inte finalen dock) var jättemånga svenskar uppriktigt glada över de finska framgångarna.
Hahahaha…
här har vi lilla Colin hos oss och han har målat två flaggor, en finsk flagga till moffa och en svensk som jag och han ska ha….
Allt lite landkampsbråk är det allt här…..och stort jubel av barnbarnet när Sverige gjorde mål….
Tjingelingen.
Kul med sann idrottsglädje över generationsgränserna!