Ramen klar, det ska firas 😋

Ramen till pusslet, som jag inte har bråttom med, blev klar i går kväll. Jag letade länge efter den sista biten. I dag firas det med en liten Lovisabakelse!

Mestadels har vi haft härligt höstväder med sol och +11 grader eller till och med mer. Sedan kom regnet, molnen syns på bilden och temperaturen dalade till sju grader.

Som ni ser har den nya trottoarstumpen fått asfalt. När det har skett vet jag inte 😮 kanske det hände på morgonen efter en natt som jag inte var hemma?

Igår publicerade jag de tre första av Nisse Simonsons råd till dig som vill bli gladare, och som jag hittade på sajten land.se. Här kommer de tre följande:

Ge akt på vad du tänker – och spräng bort mörka tankar.
Du ska inte idissla – stäng av det negativa tänket.
Du bör sluta vara surmulen. Lägg undan dina sorger – och snart skiner solen igen.

Ibland kan det förstås vara lättare sagt än gjort, i alla fall om du har en riktigt stor sorg som du går igenom. Men jag tror att råden är tänkta att tillämpas vanliga vardagar då småsaker grämer oss.

Orsakullans fråga i dag är: Vokaler och konsonanter, kan du rabbla upp vokalerna i alfabetet. Svar: ja, det kan när som helst 🙂

Sorg och glädje och längtan kan gå hand i hand

I kapitlet om Minnen och glömska i Tove Janssons bok ”Ordets gåva” står det bland annat så här:

Jo, jag vet; minnet går baklänges om natten och gnager sig igenom allt utan att skona minsta lilla detalj – att man inte vågade, att man valde fel, var taktlös, känslolös, brottsligt ouppmärksam – och dessa kalamiteter, dessa blamager, irreparabla idiotiska uttalanden som alla utom man själv har glömt för längesen! Är det inte orättvist att så här sent på dan bli begåvad med ett blixtklart minne, men baklänges?
(Citat från Brev från Klara)

Ja, så kan jag tänka då jag inte får sömn en sen kväll.
Eller då jag vaknar halv fem på morgonen och inte kan somna om.
Vilket jag gjorde i morse, vaknade och låg vaken två timmar. I gengäld fick jag sedan en underbar dröm som jag levde lycklig i fram till nio då det var dags att stiga upp.

Det blev också tydligt i dag att det mitt i en sorg kan finnas något som ger hopp.
Jag lever, jag känner. Olika känslor kan gå hand i hand.

När jag står på balkongen och beundrar mina grödor, vattnar dem, har jag en längtan om att en dag kunna dela växtglädjen med någon stor och stark som står bakom mig. En kropp mot min, en hand på min axel, en kyss i ett solvarmt hår. ”Va fint det blev” skulle han säga. ”Ska vi inte gå in och ta ett glas vin” 😍

Jag är så glad – nu vänder det!

Vädret vände, från plus två till minus fjorton. Bildörrarna frös fast igen en gång och det fanns inget annat råd än att gå in för att hämta en påse med hett vatten. Men jag är glad ändå, och kände tacksamhet. Eftersom snön hade isolerat fönsterytorna behövde de inte skrapas.

Jag är också glad för att det efter denna dag, minut för minut blir ljusare och vi går mot en ny vår! ❤

Vi kämpar just nu på Nya Östis med att få ett dubbelnummer klart. Efter det får vi ta det lite lugnare, pusta ut en vecka då nästa tidning kommer först onsdagen den femte januari.

Jag ser med glädje fram emot det nya året. Det har ordnat sig med avlastning i mitt jobb. Jag har små korta ledigheter inplanerade för årets första fyra månader och lite ledigt på sommaren ska det också kunna bli, såsom det nu ser ut.

Det är ju viktigt att känna glädje i jobbet. Annars kan man lika gärna sluta och hitta på något annat.

I dag känner jag tillit och glädje och något slag av hopp inför framtiden. Och ikväll ska jag kolla Mandelmanns jul och Ernst ❤ 🎄

Fotot är taget av Outi Välitalo till föreningen Freestyles kalender. Jag har fått lov att publicera dem då jag länkar till deras webbsajt.

Britabakelse

Hur många av er känner till den? Jag har för mig att den är mer känd i Sverige än i Finland.
Ett frasigt marrängtäcke ställer krav på att bakelsen serveras dagsfärsk. Lingon ger syrlighet.

Det var stämningsfullt hos väninnan i går kväll. Djupa diskussioner och livets allvar med allt från corona till sjukdomar, men som vanligt varvat med mycket skratt och allehanda minnen från tider som gått.

I dag frissa. Tiden går så fort att jag sedan bara plötsligt ser i spegeln att det åter är dags att få topparna klippta. Efter det Tors match, där en tyst minut hålls för en kär kollega, en stor idrottsvän och god vän som nyligen gick bort.

Att vara nöjd och lycklig i stunden

Så vackert med solregn när jag går upp för backen hemåt, förbi Societetshuset och församlingshemmet (som inte syns på bilden).

Vaknade av att det åskade i natt. Tio minuter regn, fyra gånger dovt muller. Jag sover med öppet fönster, men där finns nät och galler som skydd.

Sedan var det både sol och regn på dagen. Fick skynda mig att stänga balkongens fönster då vattnet öste ner och det blåste samtidigt.

När jag cyklade iväg på mina ärenden under en paus i jobbet föll ett stilla solregn. Det var så skönt och vackert ❤

Det är mycket jobb nu igen. Javisst.
Men under mina lediga dagar lärde jag mig att mycket KAN vänta, allt måste inte skötas bums. Jag svarade inte på några arbetsmejl på fyra dagar, och bra gick det att svara senare. Förstås hade jag autosvar aktiverat. De som mejlade till mig visste att jag var ledig och förväntade sig inte svar på momangen.

För några dagar läste jag en bra artikel i Hufvudstadsbladet. Det var en intervju med en infektionsläkare. Han sa att vi gör klokast i att acceptera läget. Vi ska inte tro att coronan går över så fort vi får ett vaccin. Vi kommer att ha det såhär (coronan finns kvar) ett år, eller två.

Alltså. Sådana saker vi inte kan göra något åt, sådant vi inte kan påverka, gör vi klokast i att acceptera. Och så går vi vidare, tar en dag i taget.

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Till exempel solregn.

Dagens vits och goda nyheter

Dagens vits i lilla kalendern.

I morse snöade det. Men den vita varan försvann ganska fort. Det är +4 grader och prognosen för måndag-tisdag-onsdag visar för tillfället +10–+12 grader. Goda nyheter i dag alltså, och något att se fram emot!

Goda nyheter också efter mammografin som gjordes för en dryg vecka sedan. Jag är tacksam och glad ❤

Det enda som lite bekymrar mig är att tiderna hos tandläkaren inhiberats så många gånger under vintern och våren. När jag äntligen började våga gå dit gick läkare i pension, någon blev sjuk, andra bytte jobb. Så jag har inte kunnat gå där så ofta som jag borde och ville.

På grund av coronakrisen inhiberas nu alla tider, man kommer in där endast i riktigt akuta fall. Just nu är jag inte en akutpatient, men dag för dag blir ett par tänder allt sämre 😦

I dag är det administrativt jobb för tidningen som gäller, bokföringspapper i skick för eget företag, ett fotouppdrag på eftermiddagen och sedan mot kvällen – Muminpusslet ❤

Nu är jag riktigt glad…

Sol, ett par minusgrader, klarblå himmel. Eller nej, vad då klarblå? Där finns ju ett vitt streck! Just därför tog jag bilden.

… för det har hänt så många bra saker.
Om vi glömmer Coronaviruset och alla dess eventuella följder, så har det på mikronivå i mitt liv hänt sådant jag glädjer mig över.

Jag har inte längre ont i ljumsken. Jag kan gå normalt, lite längre sträckor varje dag. Magen som krånglade en tid gör det inte lika ofta längre. Jag sover bra om nätterna, förutsatt att jag håller samma rytm och inte vakar till tre på natten 😀

Saker går sakta framåt också på jobbet. Nya Östis koncept är unikt, det är en understödsförening som ger ut tidningen. Vi utgör ingen vanlig arbetsplats som till exempel kan erbjuda alla sociala förmåner. Det skapar allehanda utmaningar.
Men alla som börjar jobba hos oss vet vad de ger sig in på. En del är företagare, andra frilansare.

Och vi har hittills lyckats engagera bra medarbetare. Många säger att de vill jobba för bygden, för Lovisa, för det totalt och lilla lokala som alla vill läsa om. Det värmer mitt hjärta ❤

Nya medarbetare behövs då och då eftersom det finns äldre som vill trappa ner och även unga som lämnar Lovisa för att studera på annan ort eller utomlands.

På kvällarna brukar jag försöka släppa oro och bekymmer och grubblerier. Jag kan ändå inte lösa problem under natten.
I morgon är en ny dag och jag har inte ensam ansvar för allt.

Glad för allt möjligt i dag

Jag är tacksam för att jag sover rätt bra, utan problem 8–10 timmar. Vaknar ibland och måste upp på toan mitt i natten men somnar för det mesta bra om.
Den här veckan har badrumsrenoveringarna fortsatt hos grannarna, så jag vaknar senast kring åtta då knackeli-knack och borrningar börjar höras. Men fenomenet är ju övergående.

I dag är jag glad för att solen visat sig nästan hela dagen, luften är hög och klar, himlen mestadels blå. Det kändes varmare än de åtta grader telefonen visade.

Det var så varmt där det var vindstilla att jag gärna hade suttit ute på Apoteksgården med en lunch. Men kön vid disken inne i cafeterian var lång. Jag hade tyvärr missat redaktionsmötet om jag hade väntat. Så det blev bara ett par bilder på gården.

Det är så lummigt och fint här och fortfarande mycket grönt.

Jag är glad för att våra redaktionsmöten är innehållsrika och bjuder på mycket diskussion om aktuella saker i Lovisa. Vi som samlas är i åldern 20–70+, och en del är aktiva i föreningar och i kommunalpolitiken så tentaklerna är ute åt många håll.

Ibland är det förstås lite svårt att skriva om känsliga saker. Du ska klara av att i närbutiken möta personer du skrivit om, personer som kanske ser på saker och ting annorlunda än du själv gör.

Ja, och så kändes det underbart att komma hem till en nystädad och väldoftande bostad. Unnar mig besök av städfirma varannan månad. Sedan tänker jag alltid ”nu ska jag inte grisa mer, jag ska torka damm och dammsuga oftare”. Ibland blir det av, ibland inte 😀
Men därför finns ju städföretag 😀

 

Sköna maj välkommen!

Det här är maj månads bild i Muminkalendern jag fick i julklapp av min syster.

Den här bilden är full av upptäckarlust, nyfikenhet och vårglädje. Lilla My sitter med en slangbella full i bus uppe i trädet med en finurlig blick. Mumintrollet är förundrad över allt som händer i naturen. Det finns mycket att ta reda på!

Så här ska jag också se på livet nu då jag blickar vidare fem år efter att det kändes som att allt gick i kras.

I morse när den första negativa tanken kom stannade jag upp och sa jag till mig själv. ”Du är duktig, du vet vad du kan, låt ingenting stoppa dig, stå på dig, men ta en sak i taget – allt kommer att bli bra”.
Positiva tankar leder till positiva handlingar, den negativa spiralen ska brytas.

Jag kan inte lova att här aldrig mer kommer att finnas ett enda stråk av sorg eller frustrerade tankar på min blogg 😀  De hör också till livet och de ska alla UT för att inte fastna i sinnet.

Men överlag ska här råda en glad, uppmuntrande och förhoppningsvis ibland även av humor kryddad stämning såsom förr.

Tvättmaskinen går, jag ska göra ett översättningsjobb och senare på eftermiddagen ta den traditionella skumpan på Skeppsbron där säsongen äntligen åter är i gång!

OBS! Jag har nu lagt till en widget till höger på sidan, en så kallad ”Följ bloggen”-knapp.
Då Facebook numera allt oftare stänger av min möjlighet att dela mina inlägg där kan du välja att följa min blogg. Då får du alltid ett meddelande, en länk till e-post, då jag skrivit nya inlägg.

När jag mötte glädjen…

Innebandyn har bjudit på många glädjestunder. Här har Lovisa Tor vunnit silver i finska cupen 2018.

Innebandyn har gett mig som supporter många glädjestunder och känslor av gemenskap, som i en stor familj, sedan 1998.

Tacksamhet och stor glädje kände jag också då min mamma hösten 2018 klarade en stor operation och ett par månader efter den åter kunde flytta hem och klara sig själv.

Glädje känner jag i vardagen då vänner säger något snällt och uppmuntrande till mig. En solig dag med blå himmel gör mig glad, speciellt nu med fågelkvitter på våren.

Det här är en del av Orsakullans utmaning med trettioen frågor eller påståenden i mars månad.