Efter en vecka på stugan är jag åter tillbaka i ”civilisationen”.
Men jag går ner till sommarstället varje dag för att vattna blommorna och grödorna.
Här tankar jag också själv energi. Det är roligt att se ekorrarnas lek eller fasanen som stolt spatserar som om ägorna var hans. I tidig morgonstund eller sent på kvällen kan fältharen skutta över gräsmattan.
Kråkorna, skatorna, måsarna och en massa olika småfåglar är också intressanta att studera.
Mycket långsamt återhämtar jag mig från den chock jag fick för drygt sex veckor sedan. Det kommer att dröja länge än innan jag är en hel människa. Terapeuterna talar om en sorgetid på ett år.
Men bloggen är mitt andningshål. Och en dag ska jag berätta om allt som hänt. Om det bara blir på bloggen eller om det blir en bok återstår att se.
Den dagen är inte riktigt nu, men den dagen kommer – en dag då jag är mycket starkare än just nu.
Kramar till er alla där ute!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Kram
Tack – din omsorg värmer ❤
Men, oj då! Det har alltså hänt något som du inte skrivit om. För vad det nu kan vara värt så sänder jag dig en styrkekram.
Sorgeår, ja! Jag drar mig så sakteliga mot slutet av mitt sorgeår efter mamma. Nu när sommaren kommit har hennes sista tid förra året växt sig starkare i mitt minne, och det rör om inombords … rejält.
Tänker på dig! Uppenbart är du en medsyster i sorg! ❤
Tack för dina fina ord. Jag skriver så småningom här om det som hänt mig, men jag låter chocken o känslorna lägga sig först. Vill vara saklig mot alla inblandade.
Sanningen är dock ingen vacker historia men den är heller inget jag behöver skämmas för.
Kramar o styrka till dig med!
Carita, skickar dig massor med energi!
Stor kram
Tack! Det behövs, har glömt att mejla dig o berätta mer, men tids nog.
Carita, du vet var jag finns ( och ATT jag finns! )
kram
Oj, om du har råkat ut för en bortgång av en nära och kära person har du det kamouflerat det väldigt bra här på bloggen.
Nej, det är ingen som gått bort eller fått cancer.
Voi kram. Du är fin. Jag önskar dig verkligen så mycket ro i själen som bara möjligt. Lycka och framgång också, men kanske främst ro. Kramar.
Tack! Vänners och släktens stöd lyfter mig, utan dem skulle jag inte klara det här.
Ta den tid du behöver. Och vill man inte berätta det så behöver man inte.
Tänker på dig!
Kram!
Sorg kan upplevas på många olika sätt. Jag har haft mitt sorgeår efter min man och är inne på det ”tredje” men det blir mer och mer barmhärtigt.
Sorg har jag nu, av något helt annat slag.
Tänker på dig, fina Carita, kramarom ♥
Tusen tack för din omtanke Gerd, du är en fin människa ❤
Kämpa!
Det ska jag göra, varje dag, o då jag får så mycket stöd måste jag överleva det här. Tack Peik!
Jag har saknat dina kommentarer här på fb, men nu förstår jag varför!!!Kramar till dig!!!!
Tack fina Marlene! Ja, just nu har jag sorg men någon gång inom en överskådlig framtid ska jag vara lite starkare.
Huj nej…nu fick jag kalla kårar över hela mej,Skänker värme från grannhuset..hoppas det ljusnar till 🙂
Tack snälla du för din omtanke. Så här kan det tyvärr gå i livet… det blev en total chock för mig det som hände, hade aldrig kunnat ana… men på något sätt ska jag nog ta mig genom det här.
ALLT går att ta sej igenom…synd bara att det kräver tid…
Ja, lång tid, tålamod o tro på framtiden.