Åter en dag bakom mig

Alla grödor har varit sena i år på grund av kalla juni. Nu börjar de blommor som såddes från frön visa sig i bänken på sommarstället.
Alla grödor har varit sena i år på grund av kalla juni. Nu börjar de blommor som såddes från frön visa sig i bänken på sommarstället. Eller ja, kanske det är en höstblomma, jag vet inte 😀

De kom inga pumpor i år på sommarstället och luktärterna blev, så som jag redan skrev, mycket skrala jämför med i fjol.

Det var ju kallt och regnade mycket, rentav snöade, i juni – så vi tror att många grödor därför blev sena eller inte klarade sig alls.

Mycket har varit konstigt den här sommaren – till exempel mitt liv. Men sakta ska väl allting vända, och så som en vän skrev till mig – när det är som värst kan det bara bli bättre. Kloka ord.

Och om jag inte hade skrivit så öppet här om mina känslor hade jag aldrig hittat alla de medsystrar, eller ödessystrar som jag också kallar dem. Till och med några män har hört av sig och berättat om sina motgångar, om känslorna av hopplöshet, tomhet… men också om hur allting sedan en dag vänt och blivit bättre.

Den här markkryparen sådde jag på sommarstället ifjol. Den klarade vintern bra och har vuxit lite i år.
Den här markkryparen sådde jag på sommarstället ifjol. Den klarade vintern bra och har vuxit lite i år.

Glädje och sinnesro finner jag på släktens sommarställe och där har jag lov att tillbringa tid fortfarande fastän maken och jag separerat.

Ekorrarna, hackspetten och en del små fåglar gillar att vi lägger ut nötter på fågelbrädet. Har tänkt fortsätta göra det hela hösten, vintern och våren fastän jag flyttar in till stan.
Ekorrarna, hackspetten och en del små fåglar gillar att vi lägger ut nötter på fågelbrädet. Har tänkt fortsätta göra det hela hösten, vintern och våren fastän jag flyttar in till stan.

Tredje dagen på jobbet gick bra. Jag var ansvarig för layouten och vi gjorde tjugo sidor. Reportagen är roliga att laya, speciellt då det finns många och bra bilder att välja bland.

På eftermiddagen hade vi idémöte och jag kände bara hur skallen var tom. Jag vet att kollegorna förstår om det inte just nu kommer så mycket kreativt ur min hjärna, jag har mycket annat att tänka på för att få vardagen fixad.
Men plötsligt dök ett par idéer upp! Kanske det beror på att man är i en kreativ omgivning och har inspirerande kollegor! Hurraaa för dem!

 

 

 

Byrå anno 1930

Loppisfyndet. En liten byrå, eller finns det något bättre namn för möbeln?
Loppisfyndet. En liten byrå, eller finns det något bättre namn för möbeln?

Möbeln finns nu på sommarstället i väntan på att flytta in hos mig på Drottninggatan i ett lite senare skede.

Små diskreta dekorationer har målats på ytan. Vet inte om de höjer eller sänker värdet men för mig spelar det ingen roll.
Små diskreta dekorationer har målats på ytan. Vet inte om de höjer eller sänker värdet men för mig spelar det ingen roll.

Möbeln lär härstamma från 1930-talet.

Vacker ampel i motljus på släktens sommarställe.
Vacker ampel i motljus på släktens sommarställe.

Vemodigt att tänka att sommaren lider mot sitt slut. Men än har det lovats varma och vackra dagar. Sensommaren är ju också väldigt fin med sina sammetsmörka kvällar som kan vara hur varma som helst.

Allt har sin tid.

 

Kräftskiva

… kan man fira utan att äta kräftor!

Svärmor och svärfar käkade av rödingarna men vi hade också en liten ostbricka och jag nöjde mig med den.

Mycket pill är det för att få ut nåt att käka ur de här men pillandet hör väl till en kräftskiva, så som snapsen :-)
Mycket pill är det för att få ut nåt att käka ur de här men pillandet hör väl till en kräftskiva, så som snapsen 🙂
Prydnader som hängt med genom åren.
Prydnader som hängt med genom åren.

Jag är oerhört tacksam för det som svärmor och svärfar gör för mig. Dom finns där, dom bjuder in mig till sitsar med ett glas vin eller någon lätt lunch, eller som i dag – till kräftskiva. Fastän jag inte äter kräftor 🙂 Men det fanns rostat bröd och ostbricka!

Sjutton år har jag känt dem och vår vänskap kan och ska ju inte sopas under mattan.

Hur framtiden blir på sommarstället, det vet jag inget om i dag. Jag tror att jag för alltid är välkommen där.
Men nu tar jag bara en dag i sänder, och då svärmor och svärfar åker tillbaka till Sverige har jag tänkt tillbringa några dygn där med kära FasterAster.

Tänk, jag VÅGADE!

I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.

Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.

En färggrann bänk med texter.
En färggrann bänk med texter.

I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.

En annan bänk med ödlor och rumpavtryck :-)
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂
Elise är ute och spatserar.
Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.

Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.

På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
Bevismaterial.
Bevismaterial.

Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂

Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.

Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.

Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.

Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.

 

Fina naglar!

Svägerskans dotters naglar.
Svägerskans dotters naglar.

En gång försökte jag också klistra lösnaglar på mina befintliga. Det gick inte speciellt bra. Men man kanske inte ska vara ensam då man gör det?

Marias naglar blev hur som helst jättefina.
Här sitter vi i solen på kvällskvisten på släktens sommarställe. Så varmt som vi hade där i dag har vi inte haft på två, tre veckor!

Det var nog svägerskan och hennes make som tog solen med sig då de kom till Lovisa från Stockholm via Helsingfors.

För övrigt håller jag på att slänga bort en massa gamla papper. Säg mig, varför har jag sparat gamla fakturor från 2003?

Söta små krukor

Penseer som plockats bort från kyrkogården ska ännu få vara med ett tag på sommarstället.
Penseer som plockats bort från kyrkogården ska ännu få vara med ett tag på sommarstället.

Efter en vecka på stugan är jag åter tillbaka i ”civilisationen”.
Men jag går ner till sommarstället varje dag för att vattna blommorna och grödorna.

Här tankar jag också själv energi. Det är roligt att se ekorrarnas lek eller fasanen som stolt spatserar som om ägorna var hans. I tidig morgonstund eller sent på kvällen kan fältharen skutta över gräsmattan.
Kråkorna, skatorna, måsarna och en massa olika småfåglar är också intressanta att studera.

Mycket långsamt återhämtar jag mig från den chock jag fick för drygt sex veckor sedan. Det kommer att dröja länge än innan jag är en hel människa. Terapeuterna talar om en sorgetid på ett år.

Men bloggen är mitt andningshål. Och en dag ska jag berätta om allt som hänt. Om det bara blir på bloggen eller om det blir en bok återstår att se.
Den dagen är inte riktigt nu, men den dagen kommer – en dag då jag är mycket starkare än just nu.

Kramar till er alla där ute!

Angenämt ansvar

Jag älskar blommor och växter av alla de slag.
Jag älskar blommor och växter av alla de slag.

Den här blomsterrabatten och ett land med grönsaker har vi ansvaret för tills svärföräldrarna och FasterAster återvänder till gården. Jag vill vara mycket på släktens sommarställe nu och framöver – platsen ger mig ro i själen.