Mulet och kulet

Här borde vara liv och rörelse men kallfronten som har bitit sig fast ovanför Finland skrämmer bort badgästerna.
Här borde vara liv och rörelse men kallfronten som har bitit sig fast ovanför Finland skrämmer bort badgästerna.

Vädret har inte varit mycket att skryta med den senaste veckan. Till en strandkiosk kommer det inte många kunder då det snöar ena dagen och regnar småspik den andra.

Vädret är ungefär som mitt liv just nu. Mycket mulet och kulet. Men ibland spricker molntäcket upp och solens strålar värmer.

Det är dom där små ljusglimtarna jag måste fokusera på. Fastän det just nu känns som om ett svart moln fastnat ovanför mitt huvud.

 

Änglar, visst finns dom

En vackert inslagen gåva.
En vackert inslagen gåva.

Fick det här paketet av svärmor i går. Mitt hjärta blir varmt och tårarna tränger fram varje gång någon ger mig en kram, en liten present eller några vänliga ord.
Jag har alltid haft lätt för att gråta men tror ändå att jag de senaste sex, sju veckorna gråtit mer än tidigare under två sammanlagda år.
Gråten helar, jag vet det. Och jag skäms inte över mina tårar, de visar att jag bara är en människa.

En liten ängel.
En liten ängel.

Jag tror på änglar. Dom finns överallt. Vissa människor är som änglar, de som vet precis vad jag behöver just nu. De som har förmågan att känna empati och att visa det.

Den här morgonen börjar också med solsken. Regn har utlovats mot eftermiddagen men just nu gläds jag åt strålarna som värmer.

Har ingen aning om hurdan den här dagen kommer att bli. Vet inte mycket om min framtid. Därför tar jag en dag i sänder och lever på hoppet om att jag någon gång i framtiden ska få känna lycka igen.

Jag har fortfarande svårt att begripa det som skett. Efter sjutton lyckliga år, nästan sexton som gift, tar allt helt abrupt bara slut. Jag anade ingenting, fick inga klara budskap om att den andra parten var missnöjd.
Den första maj slog blixten ner. Jag fick ett knytnävsslag i magen och en slägga i skallen. Det kändes som om livet slogs i tusen bitar.

Nu sopar jag upp spillrorna och lappar det som lappas kan.
Sätter min tilltro till alla änglar som finns där ute. Hjälp mig, snälla.

Min midsommar

Gubbar till välkomstdrinken.
Gubbar till välkomstdrinken.
Svenska flaggan i topp också i Finland!
Svenska flaggan i topp också i Finland!
En pyntad gård.
En pyntad gård.

Lax, sill, potatis, köttfärsbiffar, sallad och nubbe med roliga snapssånger.
Det blev en fin avrundning på kvällen på släktens sommarställe.

Tidigare på dagen hade vi rätt många kunder i kiosken, äntligen hyfsat väder, utan regn, blåst och snö…

Träffade många goda vänner där och med en av dem diskuterade jag en intressant sak, men jag vill inte säga mer om det nu. Inom loppet av två eller tre veckor får ni veta vad det handlar om, och jag lovar att det blir fina bilder på något som jag tror ger mig en riktigt fin start i mitt nya liv.

Vill här passa på att tacka PRECIS ALLA som på olika sätt gett mig stöd i min kris. Vad vore jag utan er?

Skribentens anm. 28.7.2014.
Hade tänkt köpa en lätt begagnad bil men kom fram till att vi har delad vårdnad med maken över den gamla ändå.
Så det blev inga bilder på den bilen.

Oskrivna blad

Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.
Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.

Jämfört med hur jag sov de första veckorna efter chocken har jag nu börjat sova rätt bra. Jag tar en tablett melatonin en halvtimme innan jag vill känna mig dåsig. Inga beroendeframkallande sömntabletter för mig, tack.
Såg England förlora mot Uruguay i fotbollens VM-gruppspel i går och lade mig klockan 12. Vaknar nästan alltid sju. Försöker hålla dygnsrytmen.

Ser den här midsommaraftonens morgon och därpå följande timmar som två oskrivna blad i mitt liv. I pappersdagboken skriver jag ner precis allt som händer och där skräder jag inte orden…
De som känner mig vet att jag skrivit dagbok för hand sedan 1976. För mig har skrivandet alltid haft en läkande effekt. Jag vill kunna se tillbaka på allt, hur illa jag mått men också vilka framsteg jag gjort. Utan en dagbok skulle livet, speciellt den här sommaren, kännas som ett enda virrvarr.

Nu ska jag äta frukost och sedan midsommarstäda! Jag lever ibland som en liten rövare då jag är ensam 😀

Födelsedagsfester

Av så många har jag fått rådet att ta vara på de små, små ögonblicken av glädje. Stunder då någon stryker mig över håret, ger mig en kram, säger att jag är fin. De gånger jag faktiskt hör mig själv skratta.

Med släkt och nära vänner firade vi i dag två födelsedagar. Samtidigt som jag känner att jag på något sätt är som en sorgens fågel som flyger in vill jag ju vara med och dela högtider med människor jag håller av. Att hålla sig borta från allmänt glam, att isolera sig hemma, att grubbla över det som hänt… det känner jag att jag behöver ibland. Men inte alltid. Och då gäller det att rycka upp sig.

Som i dag då jag efter en gråtattack åkte till stan och köpte de likörer som en person hade önskat vi skulle bjuda på till kaffet. Och sedan tog jag bokhandeln och några ark klisterbilder av bara farten. Lyckades till och med packa födelsedagspaket, skriva kort, binda band och knyta rosetter.

Tänk att jag klarade det.

Vi började med smarrig smörgåstårta.
Vi började med smarrig smörgåstårta.
Sedan högg vi in på jordgubbstårtan, hembakad den också.
Sedan högg vi in på jordgubbstårtan, hembakad den också.
Liljor, en av födelsedagsblommorna.
Liljor, en av födelsedagsblommorna.

Dunderhonung!

Blev så rörd, någon tänker på mig.
Blev så rörd, någon tänker på mig.

Precis då jag var nere i en vågdal och skulle skriva orden ”jag är så ledsen” i min dagbok hörde jag en bil stanna på parkeringen. Och chauffören gav mig de här blommorna och en burk dunderhonung som ska göra mig stark.

En ny, bättre dag?

Uppmuntran från en vän, ett paket Royal, salt choklad <3
Uppmuntran från en vän, ett paket Royal, salt choklad ❤

Har vaknat upp till en ny dag.
I går lästes min blogg 1361 gånger så visst kan man säga att livsöden intresserar folk. Alla kommenterar inte, så jag vet inte alls vad de anser. Det är risken jag får ta då jag nu öppnat mig om min sorg.
Å andra sidan fick jag massor av kommentarer och peppande tillrop på Facebook där jag länkar mina inlägg. Många kontaktade mig också privat där.

Vad jag fort lärde mig är att jag inte är ensam om min upplevelse. Människor jag aldrig hade kunnat tro att har varit i samma situation, lågt nere i ett träsk där självömkan och känslor av total tomhet och meningslöshet råder, hör av sig.

Frukostlektyr, midsommarläsning.
Frukostlektyr, midsommarläsning.

Försöker göra det bästa av den här dagen, vara snäll mot alla jag möter, mot dem som är snälla mot mig.
Annars tror jag att den överdrivet hänsynsfulla, tysta och snälla Carita ska ta en liten paus nu. Hon ska säga rakt ut vad hon tycker, också om obekväma saker, men helst på ett respektfullt sätt.

I dag ska jag
– äta frukost och njuta av prasslet från papperstidningarna
– göra några ärenden på stan
– åka till kiosken och jobba där så att maken får några lediga timmar (ja, vi har den tillsammans och jag hoppas jag för alltid kan vara hans bästa vän)

Skilsmässobloggen?

Nä, det är nog inte riktigt min tanke att den här bloggen bara ska handla om vår stundande skilsmässa, som min make begärt men som jag inte alls hade gått med på lika gärna.
Men just nu är jag så mitt uppe i alla de känslor som rörts upp efter den första maj då jag fick veta att han hade en annan.

Så just nu skriver jag om det som rör sig i mitt inre, och en dag i framtiden skriver jag säkert om helt andra saker, till exempel presenterar jag min nya bostad 🙂

Idén till att börja skriva om det här föddes egentligen då min mans nya kvinna bloggade om blommor hon fått av honom. Hon har ju också sin fulla rätt att visa bilder av hennes nya lycka på Facebook. Men då jag inte har sådan lycka att beskriva än, så visar jag hur mitt liv ser ut i dag.
Rätt eller fel, vad tycker ni? Jag står i alla fall till hundra procent bakom det jag skriver.

Och av någon anledning har min blogg de senaste fyra dagarna haft 1800 besök… Inte så många som lämnar kommentarer, men desto fler som läser.

Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!
Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!

I dag har det varit en tuff dag. I går grät jag inte alls, kände mig stark. Men just i dag har jag varit väldigt svag och mitt självförtroende ligger på minus 50. Hade ändå en bra terapistund med en god vän och började då jag kom hem banka på väggar och kasta dynor. Äntligen kommer ilskan ut.

Har börjat plocka lite bland våra grejer.
Har börjat plocka lite bland våra grejer.

Ska flytta först i slutet av augusti men har redan plockat lite bland alla saker. Mest vill jag ha med mig ljus 🙂 … och mina Bond-prylar. Och en bok som maken köpt och som är ett bevis på att han en gång älskade mig.

Den där plastkorgen är nog bara till för själva flytten.
Och i mitt nya hem ska det inte finnas några gardiner. Dessutom ska sängen finnas mitt på golvet, vem har sagt att den måste stå med kortsidan mot en vägg?

Australien-Holland VM gruppspel.
Australien-Holland VM gruppspel.

Och vad annat gör jag i min ensamhet? Ser på fotboll förstås! Och suckar för att inte ens tippningen i Lången tycks gå min väg. Men är man idiotoptimist och tror att Australien ska kunna slå Holland får man väl stå sitt kast.

I morgon är det en ny dag.
Kanske en lite bättre sådan än den här dagen var.

Lovisabild, Vacker villa

Gamla trähus finns det gott om i Lovisa, ofta ligger de mitt bland modernare, inte lika vacker arkitektur.
Gamla trähus finns det gott om i Lovisa, ofta ligger de mitt bland modernare, inte lika vacker arkitektur, som jag dock lyckades undvika på den här bilden.

Lite synd i det här fallet att jag inte fick den fina spiran på toppen av taket med på bilden. Känns ibland lite pinsamt då man står och fotograferar hus, man vet ju inte om nån tittar ut på en från fönstren och undrar vad man håller på med. Hade ju i så fall kunnat svara att jag är en mäklare – ”visste ni inte att det här huset ska säljas?” …

Huset ligger på Alexandersgatan, som ni ser, mitt i en backe. Hittade ingen information om det på nätet men andra Lovisabor kanske kan upplysa mig om husets historia.

Hade faktiskt tänkt fotografera en riktigt ful och förfallen kiosk som står vid busstationen med inslagna fönsterrutor… men tänkte att mitt liv just nu också känns sönderslaget, det skulle ha blivit lite för mycket av sorgsen symbolik.