I går hade det gått tolv veckor sedan jag kom på att min man hade en annan kvinna. Tolv veckor är inte någon lång tid då det gäller sorgearbete. Men de här veckorna har ändå gjort sitt. Jag orkar åter, då och då, träffa vänner.
Och jag vill omge mig med de vänner som förstår hur jag känner. Som orkar prata, prata, prata och tillsammans med mig analysera det som hänt.
Jag har alltid varit av den åsikten att man måste kunna prata om allt. Man kanske inte kan förstå allt men jag vill försöka göra det genom att sätta ord på mina känslor. Och då det gäller känslor är allt tillåtet, också de fula och förbjudna känslorna. Men dem delar jag bara med de riktigt närmaste vännerna.
De närmaste vännerna ger inte heller upp i första taget. Tackar jag nej till en träff eller en utfärd gör de ett nytt försök en annan dag.
De bästa vännerna är inte rädda för min sorg, de säger inte att jag måste gaska upp mig, de drar sig inte undan med tanken ”jag orkar inte med den där ledsna människan”.
Några vänner säger i dag att jag ser fräsch ut, att jag är vacker och att de tycker att jag är stark. För två månader sedan såg man ju också på mitt yttre vad jag gick igenom. Så något måste ha hänt då tiden fått arbeta.
Jag vet att jag ännu har en lång väg att vandra. Den vägen går jag tillsammans med mina vänner IRL och med vännerna här på bloggen. Tack för att ni finns ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
prata är viktigt, tiga är dumt ♥
Ja, alla känslor ska ut på något sätt – och jag har alltid tyckt om att analysera och försöka förstå saker.
Kram!
Du har en stor fördel som pratar och skriver mycket. Samma med mig. Då fastnar inga instängda känslor.
Jag har suttit länge och grunnat på länken om Wiggo i förra inlägget. Förälskelsen slog ner som en blixt, nog inget ovanligt. Nyhetens behag. Som inte alltid håller livet ut, heller.
Finns dock vissa saker som man ALDRIG någonsin kommer att förstå!
Torsdagsmyset såg gott ut!
Finaste Carita, fredagskram ❤
Ja, vissa saker kommer jag aldrig att förstå. Till exempel hur man kan lura en människa som man ändå tycker om… jag undrar jag om jag alls känt min man? Jag trodde han var stark och hade moral.
Men trots att han gjorde som han gjorde tycker jag fortfarande väldigt mycket om honom och därför är det ju svårt, då han nu älskar en annan.
Fredagskram till dig med – nu ska jag läsa din blogg!
Det är bra att du båda kan prata och skriva av dig hur du känner dig! Och vilka fina väninnor du har som tar hand om dig och muntrar upp dig 🙂
Förstår att det är svårt det du går igenom nu……Men jag tror också att det är bra att prata och prata om och om igen. Det är viktigt!
Ha en fin fredag!
Kram!
Ja, var skulle jag vara utan alla vänner o förmågan att vara öppen om allt?
Kramar!
Usch, jobbig sak att gå igenom, men tur att du har bra vänner som stöttar dig och lyssnar på dig!
Ja, utan släkt och vänner skulle det vara oerhört tungt.
Dom ärligaste och bästa vännerna är Dom som aldrig försvinner.
…och vilken tapas,börjar få aptiten tillbaka efter att ha varit sjuk..och nu blev man verkligen hungrig!!
Oj, har du haft magsjuka eller nåt annat? Tråkigt att vara sjuk, och speciellt i denna hetta.
Ja, det var ena riktigt smaskiga tapas jag fick!
Goda vänner är en sann välsignelse och prata ut är nog bästa medicinen!
Jag har träffat många vänner de senaste dagarna och fått uppmuntrande ord och kramar. Utan dem hade jag aldrig orkat.