Det har varit en fartfylld dag. Är man ensam reporter på lokaltidningen några dagar uppstår inga luckor i schemat och stolen hinner man inte slita mer än under de tider då man med frenesi knackar ner sina texter.
Dagen började med en utställning på bibban där konstverk som dagisbarnen gjort under hösten ställs ut. Härliga kreationer, inte sant?
Då artikeln om utställningen var klar skrev jag en bokrecension.
Sedan pilade jag iväg till församlingen vars diakoni fick ta emot en donation på 5000 euro av lokala Lionsklubben.
Den här dagen blev det cirka 10 000 tecken för tidningen.
Så kära blogg, kanske du ursäktar att jag inte skriver lika mycket här i dag?
Adrian står nämligen i dörren till mitt arbetsrum. Han nickar mot soffan. På bordet står två Riedelglas och en flaska vitt.
Så jag tänkte faktiskt göra honom sällskap…
… och inte ännu berätta att jag igår köpte en pappfigur i naturlig storlek av Daniel Craig…
… för gör jag det blir jag nog utan vin…
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vilket härligt jobb du har….länge leve lokalpressen!!! 😀
Ja, den riktigt lokala lever ännu med åtta nummer till. Efter det blir vi mer som en regiontidning. Men ambitionen är att vara väldigt lokala ändå och jag kommer att kämpa för att vi ska kunna vara det.
Kram!
Du måste (tillsammans md mig) ha världens roligast och mest omväxlingsrika jobb. Tvära kast och du måste ju lära dig en himla massa också.
PS. Jag förstår Adrian. DS.
Tvära kast – javisst, och därför för det mesta kul.
Ja men annars då? Craig är ju förödande snygg! Eller? 😀
Ett sådant skiftande arbetsliv hade jag också gillat! Jag älskade förändringar och full rulle, när en del bara suckade att det var bättre förr…
Go girl!
Kram!
Jag försöker mitt bästa, att orka, att vilja, att se det fina som finns i nuet, i framtiden.
Ibland är jag inte så hurtig som jag låter här… livet är tungt, men jag ger inte upp!
Så tack för att du orkar peppa mig ❤
Jag förestår dina farhågor, det skulle ju Adrian aldrig kunna förlåta!
Hoppas att vinet smakade bra.
Kram, Ingrid
Ja, vinet var gott.
… och Adrian får bara finna sig i att jag köpt hem en pappkopia av Craig 🙂
Den där sambon du har verkar inte vara så dum 😀 MAssa olika reportage där. Förstår att du trivs. Bladdjur är en klassiker 😀
Han är ju i högsta grad fiktiv, men för mig finns han och han vet precis vad jag behöver, både av skämt och allvar. Kort sagt, en fenomenal man 🙂