
Ni som följt mig genom skilsmässans alla faser, ni som sagt snälla saker, ni som förstått mig, ni som gett mig av er tid, skickat små gåvor, skrivit kommentarer på min blogg, ni som kramat mig… ni är ALLA guld värda och här får ni ett stort tack och en kram ❤
Jag skriver inte längre varje dag om min sorg. Om smärtan som förlusten av en kär person betydde efter sjutton år tillsammans. Om alla de ringar av saknad som skapas på ett vatten som är gemensamt för oss båda.
Men saknaden finns ändå där. Kanske lite inkapslad. Men inte övertäckt, bortglömd och sopad under mattan. Jag har lärt mig leva med den. Fastän jag fortsättningsvis gråter då och då.
1997 bestämde jag mig för att släppa allt. Var då på väg ut ur ett sju år långt förhållande. Tänkte att nu lever jag ensam resten av mitt liv, om jag inte hittar mannen i mitt liv, han som älskar mig sådan som jag är. Och då träffade jag honom – mitt livs stora kärlek – som jag gifte mig med 1998.
För att göra en lång historia kort. Nu lever jag åter ensam. Inte var det ju så jag hade tänkt livet skulle bli. Men livet blir heller sällan så som vi tänkt.
I somras då allt var smärtsamt värre kände jag att jag inte kan bo i den här staden, jag kan inte andas, jag kan inte finnas till – inte utan honom.
Men se… det kunde jag.
Ändå dröjde det nio månader innan jag var någorlunda på benen igen. Jag kravlade jag mig fram på olika sätt, fick mycket hjälp av en fin terapeut.
Och här står jag i dag. Skriver i min dagbok samma ord som för snart arton år sedan.
Allt ordnar sig. Blir jag inte älskad för den jag är så kan det få kvitta. Då kan jag leva ensam resten av livet.
Det ÄR kanske inte svårare än så.
Fortsättning på följetongen kommer troligen 🙂
Kram!!! ❤
Kram fina du för att du finns! Det var nog en mening med att vi kom in i varandras liv ❤
Tack! Det ser även jag nu tydligt!!! att de fanns en mening…!!
Visst är det så. Man måste bara orka ta sig genom de tyngsta veckorna, månaderna. Kram ❤
Önskar Dig all lycka o kärlek, varma kramar🌞
Tack Yvonne – du har varit en av många som gett stöd med små varma ord.
Tack, det var det som var meningen🌞
Det finns alltid ett hopp, även om vi inte ser det. Det blir alltid ljus. Och det blev det. 9 månader. Du har fött fram ett nytt hopp. 🙂
Kram
Om jag hittat en ny kärlek eller inte återstår att se, kan hända att det fysiska avståndet ändå är för långt. Men jag vet, jag har kommit en bit på väg mot mitt nya liv. Ett liv som inte är lika mörkt som det var i somras, ett liv där jag gör val själv.
Tacksam för vår bloggvänskap ❤
Ny tapet, nya tag. Detta hade du inte 1997. En underbar gåva med sociala medier. Och inte hade man den fina möjligheten till så engagerad terapeut förr i tiden.
Så fick jag en WF väninna på köpet 😉
Kramar om! /Gerd ❤
Tack för din vänskap Gerd! Både här och via WF 🙂 Vem vet om vi träffa nån gång IRL?
Torsdagskram!
Allt kommer att ordna sig ❤
Ja, med det hoppet försöker jag leva ❤
Carpe Diem! Det finns en mening med allt, fastän det ibland är svårt att förstå! Kram.
Tack Ulla! Jag vet att det är så. Försöker leva i nuet och göra bara sådant som känns bra.
Kram!
Jag önskar dig all framgång i att hitta bra relationer. Sådana som ger dig energi och inte tvärtom. I Värmland finns det ett ordspråk som lyder ” de orner sig och gör de inte de så kvetter de.”
Tack snälla du! Det där var ett fint ordspråk 🙂 Så sant!
Precis. Om man inte blir älskad för den man är kan det faktiskt vara. Klokt. Det bästa kanske inte har kommit än.
Hoppas också på en stor kärlek finns där ute för mig – det är väl nog vad de flesta ensamma människor hoppas.
Sanna ord!
Jag blir så glad, Carita att du har varit stark och hållit ut!
Allt kommer att lösa sig- även om man inte alltid tror det!
Lennart och jag står här vid sidan av dig och hejjar på dig!
kram
Ja-a du! Du var en av dem som orkade upprepa gång på gång att allt kommer att lösa sig. Jag trodde på dig, visste att du hade rätt – men jag var ju inte särskilt stark i somras. Håller kanske på att komma ur det här starkare än nånsin… vacklar ibland ännu – men är tydligen på rätt väg. Kramar ❤
Ja, du är verkligen på rätt väg!
Det är så roligt att se!
kram