Hänvisande till föregående inlägg – här kommer frågorna Lassos reporter ställde mig.

För ett år sedan bestämde du dig för att på din blogg skriva om din skilsmässa. Berätta hur du resonerade när du fattade beslutet.

– Jag har haft en blogg sedan september 2009 och alltid skrivit om min vardag i den. I maj 2014 fick jag veta att min man hade hittat en annan kvinna. Några veckor höll jag fasaden men i mitten av juni orkade jag inte mera hålla tyst om mina bekymmer. Jag ville inte ljuga på bloggen. Skilsmässan var en stor sak i mitt liv just då, och den kommer alltid att vara en del av min livshistoria som jag inte tänker tiga ihjäl. Jag har alltid trott på det där med att vara öppen, våga tala om känslor.

Minns du hur det kändes när du hade tryckt på publicera?

– Jag hade läst inlägget många gånger. Redigerat, raderat, skrivit om. Ville förhålla mig så sakligt som möjligt men ändå vara sann mot mig själv. Jag ville inte skämmas över mina känslor.
Ändå var det en balansgång. Det finns ju alltid en andra, tredje och fjärde part som berörs av det jag skriver.

Kommer du ihåg de första kommentarerna?

– Inte några enstaka. Bara att de var överväldigande. Jag publicerar alltid länkar till min blogg på Facebook och när jag nu gjorde det fick jag så mycket respons via privata chatten att jag inte hann svara på alla. Jag fick massor av kramar och stöd. Många sa också att de hade gått igenom samma sak men aldrig vågat tala ut om det. Där fanns personer jag inte ens visste att hade skilt sig för typ femton år sedan och som nu upplevde sin sorg pånytt via min.

Du har ganska noggrant följt med läsarstatistiken, vad hände när du berättade om skilsmässan?

– Från att ha haft omkring 100-200 läsare per dag och 35 000 i året fick jag plötsligt 2000 besök på en dag och ifjol hade jag 140 000 visningar.

Vad har det här betytt för dig?

– Otroligt mycket, bloggen har haft en helande effekt och min terapeut har sagt att för mig funkar det att skriva av mig.
Jag får också styrka av att veta att jag hjälper andra som är eller som har varit i samma situation. Jag är inte ensam, jag behöver inte skämmas.
Fortfarande får jag mycket stöd av folk som säger att jag är modig som öppet vågar berätta hur allt känns. Samtidigt finns det förstås också människor som säger att jag inte ska vara så öppen och att jag lämnar ut andra personer. Men jag står för det jag skriver, det handlar om mitt liv och jag överväger varje känslosamt inlägg noga.

Vad tror du det beror på att bloggen fått så många läsare?

– Svårt att säga. Av någon anledning tycker människor om att läsa om andras elände, till exempel är cancerbloggar populära.

Vilka saker berättar du inte? Varför det?
– Helt personliga saker som min ex-man och jag diskuterat till exempel i parterapin. Sådant sker ju i förtroende. Jag skrev inte heller på bloggen om min värsta ilska, i alla fall skrev jag inte ut de fula ord jag sa både till min man och till mig själv. För jag sa jag faktiskt väldigt hemska saker om mig själv och om min kropp de första månaderna efter att min man hade gått ifrån mig. Allt det har jag också dokumenterat, men i mina privata handskrivna dagböcker. Kanske jag skriver en bok om mina erfarenheter i framtiden.

Producenten och reportern för Lasso har läst detta inlägg på förhand innan jag publicerade det på min blogg.

Det här inlägget är svårt att skriva. Dels för att jag är ledsen över Yles beslut, dels för att jag allt oftare tvingas väga varje ord jag skriver på guldvåg för att människor inte ska ta illa upp.

Den senaste veckan har varit tung – jag har känt att starka krafter motarbetar mig. Men jag har också fått stöd, så som alltid då jag varit helt öppen om det som händer omkring mig.

I dag gör jag också ett undantag då jag publicerar ett överlångt inlägg 🙂

För en knapp vecka sedan fick jag höra att Yle kontaktats av ett obestämt antal människor som vädjade till producenten och reportern att de inte ska sända det inslag som bandades hemma hos mig den andra mars.

I går fick jag beskedet. Inslaget kan inte sändas.
Jag fick också den skriftliga förklaring jag bett om av producenten. Den ville jag ha främst för att kunna förklara för mina bloggläsare varför inslaget stoppades.

”Vi har ett moraliskt ansvar för att mänskor inte mår illa av det vi publicerar.
Om det finns den minsta risk att privatpersoner far illa av någonting vi tänker publicera låter vi bli att publicera det” skriver producenten.

Nu har jag ingen aning om vad de människor som ville stoppa inlägget sagt om mig och min blogg. Jag har inte haft en enda möjlighet att försvara mig mot eventuella osanningar om mig, och jag vet inte på vilket sätt inslaget om min blogg hade kunnat få någon att må illa.

De som motsätter sig inslaget har inte sett det. Ändå lyckades de stoppa det.

Jag ska i ett annat inlägg publicera de frågor och svar som var tänkta att gå ut i sändning. De som handlade om min blogg. Jag ville ge mod och styrka åt andra att våga vara öppna. Till exempel i samband med sjukdom eller andra svårigheter, eller som i mitt fall – om all den berg-och-dalbana en skilsmässa innebär.

Under intervjun hemma hos mig talade vi också om skilsmässan. Men vi beslöt att inget som tangerar den går ut eftersom det fanns personer som var oroliga över vad jag skulle få säga på TV. För mig var det absolut inte viktigt att ventilera skilsmässan i rutan.
När TV kontaktade mig handlade det från första början om min blogg. Vad har öppenheten betytt och vad det kan tänkas bero på att man får så många läsare då man är öppen om sina känslor?

Men nu blir det alltså inget inslag.
Klart jag känner mig lurad. Jag trodde det fanns ett genuint intresse för att skriva om vad öppenhet på bloggar betyder. Jag har fått stor respons på mina inlägg och många har tackat  mig för att jag satt ord på sådant de aldrig själva vågat tala om.
Tv-inslaget hade kunnat gjuta mod i flera att inte skämmas för de känslor olika sorger skapar.

Ändå – sist men inte minst av allt – jag respekterar Yle:s beslut och tackar för att jag får publicera en del av frågorna  och svaren på min blogg i stället. Gör det senare i dag. (frågorna finns HÄR)

Såväl producent som reporter för Lasso har läst detta inlägg på förhand innan det publicerades på min blogg.