… i form av smörgåstårta och chokladtårta blev det i dag då Anne gick i pension från Loviisan Sanomats och KSF Medias kundtjänst.
Tyvärr är det här ingen mat- eller dessertblogg, hade gärna delat med mig av de smaskiga recepten om jag haft några. Men nu får ni nöja er enbart med ögonmat.
Frestelser blev jag också utsatt för då jag gick till butiken Tokmanni som öppnade på torsdag förra veckan i Lovisa. Det är ett minivaruhus i en lågpriskedja. Jag besökte butiken med min syster och skulle egentligen bara ha ett par strumpor, stolsdynor till balkongen och en hylla till samma plats för mina blommor.
Men köpte också en blomma, lejongap (bilden), och ned i varukärran slank dessutom en blus, en behå, en påse mull, en sprutkanna och klistermärken. Så vad annat kan man säga än att affären lyckats med placeringen av varorna, det vill säga att besöket blev en upplevelse 😉
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Den där smörgåstårtan var verkligen en fröjd för ögat. Mums!
Även chokladtårtan var riktigt stilig att titta på – äter ju inte choklad.
Å du – sådana (duktiga) kunder är de lågprisbutikerna lever på. Å det vill vi ju – att de lever alltså.
Gillar namnet ”Tokmanni” – väldigt talande med svenska ögon sett:-))))
Heh 🙂 Namnet ska ju på finska uttalas Tåkkmanni, men några i min finlandssvenska bekantskapskrets har redan döpt om den till Tokmannen 🙂
Hungrig jag blev nu. Mitt natten.
Jag minns hur vi lekte som barn med lejongapet.
Reagerar blomman, lejongapet, på våra rörelser – eller vad lekte ni med den? 🙂
Ja precis. När man tryckte på en viss ställe så öppnades ju gapet. Och du vet hur barn är vi hittade ju historier runt om. 🙂
Det var verkligen en fräsch och fin smörgåstårta. Ska lägga det på minnet 😉
Det var sting i den också, tror det är paprika på, men vad där fanns inne vet jag inte, kanske någon mild chili? Tycker företaget som gjort kakan dekorerat fint på sidorna också för dem som vill ha mer av grönsakerna.