För ett år sedan vaknade jag tidigt på morgonen och kunde inte somna om. Då skrev jag det här inlägget. En enda tanke snurrade i mitt huvud. Det var vår bröllopsdag men den skulle inte firas fler gånger än de femton vi hade hunnit med.
I dag var bröllopsdagen inte den första tanken som dök upp och det gör inte längre ont att tänka på och leva genom den fjärde juli. Ändå kommer den dagen självklart för evigt att förknippas med dagen då vi gifte oss. Hur skulle jag kunna glömma det? Inte på annat sätt än om jag drabbades av en minnessjukdom.
I går var jag flera timmar på stranden med I-M och FasterAster. Sedan träffade jag R under några timmar. Vi käkade bland annat lunch på Saltbodan. Senast jag träffade honom var i slutet av januari och det är egentligen märkligt hur öppna vi kan vara fastän det här bara var vår tredje träff.
Jag har inte haft något förhållande sedan skilsmässan, bara träffat två män och ingen av dem är från Lovisa. Jag har inte bråttom med att gå in i en relation för jag vill att mycket ska klaffa den dagen, annars är jag hellre ensam.
R och jag bor också så pass långt från varandra att vi inte vill inleda ett förhållande. Men eftersom vi är fria som fåglarna kan vi träffas då det passar oss båda 🙂
Där ute på nätet finns många män i varierande åldrar som tagit kontakt. Men här är man så pass kräsen att det passar inte med anonyma träffar innanför fyra väggar. Den som vill träffa mig måste godkänna mig sådan som jag är, med allt från extra kilon till öppen och orädd natur. De kraven har verkligen sållat bort agnarna från vetet 🙂
I dag ska jag träffa två vänner, också på Saltbodan. Det är Rosornas charm i vår stad hela helgen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Gomorron, fina Carita!
Jag har också minnen av The Fourth of July. Min älskade man föddes den dagen för x antal år sen och nu sänder jag en skål Calvados upp till himlen! ❤
Visst förknippar man vissa datum med olika saker, utan att för den skull gråta sig fördärvad, livet tuffar på. Jag har också träffat några män, men icke blivit något, kanske ska jag vandra själv här, det finns så mycket att uppleva med gamla och nya vänner ❤ en ska inte ha brått 😉
Lördagskram ❤
Tycker lika angående det mesta mig fina dig! Datum är datum och ju längre man lever, desto fler minnen får man. Det är ju fint då man KAN minnas, och du har säkert många fina minnen av din älskade man ❤
Jag kanske också ska vara ensam, åtminstone inte dela bostad med någon, för det finns många fördelar med att få rå om sig själv.
Vi tar en dag i taget och litar på att saker och ting ordnar sig. Stor kram!
Livet rullar på… Flera ”dagar” har passerat för mig också, nästan obemärkta. De två första åren märktes ”dagarna” flera dagar i förväg…. Lycka till!
Jag råkar dessutom ha sifferminne 🙂
Men det är som du säger, livet tuffar på och man får göra det bästa av sina dagar!
När jag läser så är det som jag kan känna taggen i ditt hjärta. ♥
Jag vet inte men efter två äktenskap njuter jag att leva med mig själv. Jag mår så mycket bättre än jag gjort i någon av mina relationer… Förr skulle det varit otänkbart att leva själv, så jag har ALLTID haft överlappade förhållanden/äktenskap….. Men under 10 år har jag fått den bästa relationen till mig själv…. 🙂
Trevlig lördag och kram ♥
Har också varit gift två gånger. Första var i ungdomens vår ett ”tokeri” som inte höll mer än ett år. Andra äktenskapet skulle vara för livet, jag hade lovat jobba för det även i motgången men maken ville inte samma. Nu har ett år gott, har fått nya perspektiv på livet, klarar mig själv men saknar då och då någon att krama. Att få höra komplimanger och känna sig åtråvärd som 53-åring känns inte heller fel.
Livet tuffar vidare på sin smala räls. Kramar till dig!
Vilken rolig event – rosornas charm! Hoppas att du/ni får trevligt och att vädret hos er är lika fint som hos oss:-)
Ja, tack vädret är bra här, lite kvalmigt och halvmulet men inget regn i alla fall 🙂
Låter som en bra strategi. Man kan inte dröja för länge med som har varit.
Trevlig helg!
Nej, det kan och ska man inte. Är ändå inne på den linjen att sorgen – proceduren som betyder att man bearbetar och kommer över det som hänt – måste få ta sin tid. Den tiden är olika för alla drabbade.
Trevlig helg!
Så ser jag det också. Efter skilsmässan hade jag speciellt en väninna jag pratade med. Minns att jag blev desperat vid tanken på att jag inte skulle få tag i henne när jag behövde. En dag var jag ”färdig”, mindes inte längre vad jag hade behövt prata om… 😉
Jag antar att man kan ”fastna” i sorgen, men då har man väl just fastnat – dvs det pågår inget arbete. Som det ju så tydligt gör för dig.
Ha det bra!
Ja, vi har i terapin talat om att fastna i sorgen – och det tror jag man gör om man inte talar eller skriver om den.
Tror inte heller att många kommer över en skilsmässa på ett år, det är många känslor som ska bearbetas. Särskilt då man själv ville skiljas och då upptäckten av otroheten kom som ett slag i solar plexus.
Nä, man kan inte sätta tidsgränser. Min skilsmässan var lugn och sorgsen – men ändå plågsam. Strax efter träffade jag en kvinna i samma situation, som blivit grovt sviken. Hennes kompisar hade tröttnat på att lyssna på henne (hade gått över ett år…), så jag erbjöd mig att göra det. 🙂
Något år senare kontaktade jag henne o frågade hur det gick. Då sa hon: ”Jag förstår inte varför jag höll på att kämpa så länge.” Hon var färdig, kunde gå vidare.
Sen har man väl med sig detta som en förlust – och erfarenhet som man förhoppningsvis lärt sig något av. Min man och jag är överens om att vi lärt oss o uppskattar relationen mer nu.
Samtidigt som vi ju har våra ryggsäckar… Just därför så viktigt att få ”bli färdig”. M a o: Instämmer! 🙂
Jag kämpar inte för att få ex-maken tillbaka 🙂 Jag processar bara det som hänt och långsamt tar jag mig genom alla skeden av sorgen.
Ja, förlusten blir ytterligare en erfarenhet i livets bagage. Intet ont som inte för något gott med sig.
Vissa saker är ju bra att ha i ryggsäcken, annat ska slängas.
Tack för dina åsikter – värdesätter dem! Kram!
Jag uttryckte mig slarvigt, menade faktiskt att hon kämpade f a kunna acceptera situationen,
Tack detsamma! 🙂
Jag tror jag förstod 🙂 Alla kämpar vi på vårt sätt, en del väljer att bita ihop, inget visa utåt, sopa känslor under mattan… men de som gör så tvingas ändå nån gång i framtiden ta itu med allt.
Kram!