… det är nog vad jag måste försöka tänka nu.
Ingen idé att bli ledsen eller arg då det synbarligen är andra som har problem.
Då jag i början av juli offentligt blev utskälld av två personer angående vad jag skriver på bloggen bestämde jag mig för att ändra lite stil här. Det här ju inte kul att ge efter för hot, men jag tänkte att okay… nu får det här kapitlet vara slut i mitt liv. Jag skriver om skilsmässan och de känslor som fortfarande rörs upp, men jag nämner inte de människor som förorsakade smärtan.
Och jag har hållit fast vid det där – gått vidare i mitt liv – skrivit om allt mellan himmel och jord men inte om dem.
Det oaktat nämns jag fortfarande i … och nu måste jag ju skriva ut det … i ex-makens kvinnas blogg. Och det är inte i några positiva ordalag. Jag länkar inte här till hennes blogg, för allt det här är så onödigt.
De som vet vem hon är och var hon bloggar hittar texten om de vill läsa den.
Jag lät också skriva ut inlägget för säkerhets skull om hon plötsligt raderar det och säger att det aldrig fanns.
Hon skulle inte behöva vara orolig, så som hon skriver, för att jag dyker upp i hennes hus under det stora evenemanget nästa helg. Jag har varit där en gång och kramade henne då, det räckte för mig. Jag är inte på väg dit i år.
Det behövs inga säkerhetsarrangemang och ”mina negativa energier” är inte på väg in där.
Piece and love.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Fy… Säger jag bara. Och mer har jag nu inte att säga.
Kram och sk.t i allt. !
Jo, jag har allt lättare att inte bry mig numera då jag inser att problemet inte är mitt.
Men riktigt vad som helst kan man ju inte bara svälja och tåla.
Kram!
Att de inte tröttnar. De har nog mycket tid.
Tänker själv i samma banor som du.
Jag förstår inte – borde det inte vara du som är upprörd?
Ja, det tyckte jag i alla fall för ett år sedan. I dag vill jag bara leva mitt liv ifred och jag skriver inget mer om dem, eller hade inte gjort det om inte hon hade skrivit så fräckt om mig 😦
Nu försöker jag åter vandra vidare.
Kram!
Här hag jag egentligen bara två frågor:
1. Varför läser du hennes blogg överhuvudtaget?
2. Varför ser inte ditt ex till att hon låter bli att skriva skit om dig? Trodde ni var fortfarande vänner – exet och du alltså.
1. Andra läser och jag får veta när hon skrivit om mig.
2. Jag och han har så god kontakt som behövs för att vi ska kunna sköta gemensamma ärenden. I övrigt lägger jag mig inte i, eller ber inte honom säga nåt speciellt till henne.
Ställ dig över allt skitsnack och alla sådana skriverier. Bäst att visa att du inte bryr dig om alla elaka kommentarer. Tydligen är hon sotis för att du och xet är goda vänner. Avundsjuka föder illvilja, det ska man akta sig för.
Har legat lågt nu över sex veckor och levt mitt eget liv, haft det gott, träffat trevliga människor, rest.
Men då jag hörde om hennes inlägg kunde jag inte låta det gå HELT obemärkt förbi.
Nu vänder jag åter blad och går vidare.
Tack för dina kloka ord och ditt stöd!
Ditt ex:s nya kanske stör sig på att du och exmaken är såpass goda vänner. Helst hade hon väl sett att han klippt alla band och bara beundrat henne.
Strunt i henne och gå vidare med huvudet högt, det är hon som dummar sig.
Kram ❤
Tack för din omtanke. Värdesätter vår vänskap högt, vi har mycket gemensamt fastän vi aldrig träffats du och jag.
Vill inte längre tänka på hans nya, vill inte slösa energi på det där som är så dumt och onödigt – känner nu att jag bara vill ha ro i mitt eget liv och gå vidare.
Kram ❤
Jag kan inte låta bli att lägga mig i, men är det inte lite skenheligt att dra varv över något som hon skrev i sin blogg? Har hon inte lika mycket rätt att uttrycka sig som du? Egentligen förstår jag inte hur ni fortfarande orkar. Jag är helt utomstående och står inte på någons sida, men högstadieungar löser ju sina konflikter och problem bättre. Jag vill inte vara elak. Bäst vore det ju att bara gå vidare. Bry skit i sådana skriverier!
Tack för din kommentar. Du kanske har läst min och hennes blogg under ett års tid och på det sättet fått en bra helhetsbild?
Och kanske du blivit utsatt för samma sak själv och därmed förstår precis hur det känns?
Jag har aldrig skrivit något elakt om henne, däremot har jag öppet berättat – så sakligt jag kunnat – om mina egna känslor och om hur det kändes att bli sviken och att se den jag litade på och älskade i sjutton år vara med en ny kvinna. Sådant skriver många om både i böcker och bloggar. Man får bara lov att vara försiktig. Med det menar jag sättet att skriva då man nämner andra, och där har jag försökt att vara ytterst saklig.
Det inlägg jag här syftar till, som hon skrivit om mig, upplever jag däremot som elakt. En del av mina bekanta som läst det tycker lika. Texten hon skrivit om mig stämmer inte heller till 100 procent, men jag gör mitt bästa för att – såsom du säger – strunta i allt.
Jag gjorde också en överenskommelse med ex-maken i början av juli att inte längre nämna dem på min blogg och då trodde jag samma regler gällde för henne 🙂 Men icke sa Nicke och därför tog jag som ett undantag upp hennes inlägg här.
Nu försöker jag åter strunta i dem och gå vidare i livet.
Lämna det nu och strunta i vad hon eller andra säger, till slut måste dom ju ändå sluta, det borde ju trötta ut dom till slut.
Lägg din energi på annat som du gjort på senaste tiden- skriv inget mer om det på din blogg då du bara får skit av det och allt svårare att gå vidare. Om inte hon kan släppa det- visa att du är längre kommen och kan gå vidare. Låt henne hålla på- men du behåller din värdighet och stolthet om du inte längre kommenterar eller nämner det här inne. ( att du sedan itne mår bra- det har jag full förståelse för, men släpp det!
Kram på dig du underbara kvinn! 🙂
Mina känslor som har med skilsmässan att göra lämnar jag inte bort härifrån, men de inläggen blir ändå med tiden allt färre.
För sju veckor sedan slutade jag skriva så att hon och han blev igenkända och det håller jag fast vid – enda undantaget gjorde jag då hon skrev i negativa ordalag för mig för en knapp vecka sedan. Jag har alltid försökt att vara saklig och på intet sätt elak då jag nämnt dem, men som sagt – känner inga behov av att skriva om dem längre.
Kram på dig med!
kram