Någon glömde sitt vapen på bordet på uteserveringen.
Det var alldeles fullt av ammunition (vatten).
Vi vågade inte testa det, än mindre röra det så att våra fingeravtryck hade fastnat.
Del ett i min serie ”Hur galet som helst” finns här.
Den här skylten och placeringen gillar jag extra mycket.
Gamla hus med höga stenfötter. Slitet och rappat och lite växtlighet runt om. Kan det bli bättre?
På den här bloggen hittar ni ett inlägg från augusti i fjol med bilder från affären Krinti och även lite annat från Lovisa. Dessvärre är texten endast på finska.
Köpte en ny grön växt i dag. Kollade i affären på skylten vad den hette på finska.
Men då jag kom ut till bilen hade jag glömt namnet… så hemma började jag googla. Och undrar nu om det är en slideranka (muehlenbeckia axillaris) även känd som ”plättar-på-rep” eller ”plättar-i-luften”.
Vad säger hortonomerna i bloggosfären?
Min väninna hade häromveckan plockat blommor ute i naturen och skapat en så här fin bukett. Vi är dock osäkra på vilket sorts vilt växande blomster det är. Någon i bekantskapskretsen sa att det är en malva.
Vad tror du – eller finns det någon som vet?
Några bilder från min dag.
Den första visar en av dörrarna längs Småfolkets stig i Lovisa.
Lite tråkigt att där är ett glas framför som gör att bastugubbarna var lite svårfotograferade. Men jag misstänker att keramikgubbarna skulle stjälas om de inte var skyddade och fastlåsta.
Och den andra bilden är från ett gammalt hus i Lovisa där en förening har sin verksamhet. Där är dörrarna inte så väldigt ofta öppna för allmänheten, men nu har huset renoverats och fått en tillbyggnad – så i dag var pressen inbjuden. Blir en artikel nästa vecka, men visar här det vackra taket – som en stjärnbeströdd himmel.
Blev rätt mycket speglingar här. Men gillar fönstret.
Del 81 i serien finns här.
… åkte ut på landet. Hon hade inte tänkt sig att hon i sina fina skor skulle behöva trippa längs en åker, ned för en lerig vall för att komma till den vidunderligt vackert belägna forsen i en å.
Men det gick!
Men nu må ni tro att det kliar lite överallt. Jag inbillar mig nämligen att en massa kryp följt med mig hem. Fästingar och älgflugor till exempel. Men dom sistnämnda lär det inte vimla av än.
Nej men usch, tänk om skogens enda älgfluga hittade mig ändå…
… har jag nu för en gångs skull på ett av mina foton.
En av mina bloggvänner i Sverige brukar säga att det är så folktomt i Lovisa. Så jag har tänkt försöka satsa på bilder som visar att jag inte bor i en spökstad 🙂
I dag var utmaningen inte svår. Besökte en fest som arrangerades till förmån för Corazon Grande, ett flickhem i Bolivia som Siw Broman startat. Siw är en barndomsvän som bor där i Sydamerika nu. Hon kommer på besök vartannat år.
Jag är fadder till ett av barnen i hennes hem. Men det behövs fler än de cirka 150 faddrar hon har. Levnadsstandarden har blivit högre i Bolivia, och bra så. Vilket dock betyder att lönekostnaderna för Siws anställda stigit, och överlag har allt blivit dyrare.
Vill du bli fadder eller annars bara veta mer om hemmet, läs mer HÄR.
För deltagaravgiften fick alla laxsoppa och kaffe med dopp. Här bjöds på sång och musik och trevlig samvaro. Många köpte lotter och vinsterna var fina.
Dessutom såldes bolivianska hantverk. Jag köpte ett ljus.
Har visat fönster från den här gården tidigare. Ligger vid Alexandersgatan och har troligen för länge sedan inhyst djur, kanske hästar. På samma tomt fanns tidigare apoteket och senare tingsrätten, men i en annan byggnad. Trädgården är lummig och fin.
I det här huset har en fastighetsförmedling funnits innan en cafeteria flyttade in i våras – den ligger dock i husets östra ända. På bilden ses den del som vetter mot väst. Det är alltså ett långsmalt hus, så som man ofta byggde förr med alla rum på rad.
I går visade jag del ett i serien av parker, vet inte hur många det blir, men nu står Kapellparken ur olika vinklar i turen. Vi har många gröna oaser i vår stad.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 