Är det nu det stora vemodet rullar in? När det mörknar fortare om kvällarna. Blir svalare i luften.
Men då det fortfarande kan vara otroligt varmt om dagarna.
Sommaren är inte slut. Än faller inte löven från träden.
Skuggorna blir längre om kvällarna.
Jag har cyklat mycket den här sommaren. Sålde ju bilen och har fått mycket motion 🙂 Under turerna hinner jag tänka mycket. Jag stresstrampar inte.
Jag känner vinden leka i håret, jag har tid att titta mig omkring.
Jag tänker att jag lever här och nu, och att jag är tacksam över så mycket.
För att jag har nära vänner som ger mig krafter och stimulerande jobbuppdrag.
… får mig att tänka symboliskt. Att det är lite som en människas hjärta.
Låset måste smörjas för att den eller de som har nycklarna ska kunna komma in.
Ett lås på en dörr till en konstbod i Lovisa.
Den här sommaren har jag öppnat mig själv kring mycket.
Samtidigt som jag har varit försiktig då det gäller att låta människor komma in i mitt hjärta.
Kanske för att det finns en sårad del kvar där. Något som gick sönder sommaren 2014.
Sakta repar jag mig ändå.
Jag har kvar tron på kärleken. Tron på att det finns någon där ute som tycker om mig precis sådan som jag är.
Dejtingsidorna har jag nästan glömt bort. Jag tror att jag har gjort snabbvisiter där bara tre gånger den här sommaren 🙂
Det får bli som det blir. Snubblar jag över prinsen så gör jag det. Är det meningen att jag ska leva ensam resten av livet så gör jag det.
Eller för att citera Juha Tapio – mitt hjärta är fortfarande helt.
Eletyt päivät tuntuu, mut kipu on köykäinen kosketus vain Terassin lyhtyä kiertävä koi Kipua on, mut ei tuskaa, eletyn elämän kolhuja vain Jotakin totta ja voimaakin Sydän on ehjä kuitenkin
Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa ….. Mä yritän olla sun arvoises kyllä Avata sieluni solmuja vielä Nähdä sun maailmas niinkuin se on Kävellä kanssasi kirkasta rantaa, kuulla nuo tuulet niin kuin ne kuulet Nähdä sun taivaasi niin kuin sen näät
Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa
… av både jobb och känslor. Jag känner verkligen att jag lever.
Helt plötsligt i dag på eftermiddagen började jag gråta. Men inte för att jag är ledsen. Jag tror det är något slag av lättnad, en tacksamhetens gråt.
Det har hänt så mycket den här sommaren. Jag har träffat underbara människor som inverkat på mitt liv och gått ner på djupet i det på många olika sätt.
I dag sade också en bekant till mig att man ser i mitt ansikte att jag mår bra. Och vad kan vara bättre betyg än det för mig, efter sju sorger och åtta bedrövelser och allt det tunga som skilsmässan innebar.
Kubansk konst i samband med Lovisa Fredsforum av Chicho på Almska Gården. Utställningen öppnas den 2 augusti.
Har jobbat nästan hela dagen i dag. Förmiddagen går galant åt till att svara på mejl, boka intervjuer, skriva ut texter, bearbeta bilder, sprida dem och länkar till olika artiklar på sociala medier.
Klockan 12 gick jag på pressinfo som gällde Lovisa Fredsforumsom firas 5-7 augusti. Efter det ägnade jag två timmar åt att göra layouten för ett reportage.
I morgon är jag i det stora hela ”ledig”. Vilket betyder att jag sitter hemma och skriver ut allt sådant jag inte hunnit med hittills. Bland annat har jag börjat jobba med en förenings historik.
Med ytterligare en detalj från Eijas Garden i Strömfors.
Bilden tog jag då jag var på uppdrag där för att fotografera hennes torp som är med i Lovisa Historiska hus.
En klurig liten groda 🙂
För övrigt tänker jag rätt mycket på flytten som är bokad till den 30 augusti. Den kommer troligen att bli känslosam.
Jag har trivts oerhört bra i min ljusa trea, men allt har sin tid. Jag måste få ner alla kostnader, samtidigt som det blir extra mycket sådana den här månaden då jag har dubbla hyror och dessutom måste köpa en ny säng.
En viss nedräkning har således börjat, men jag tänker ge mig attan på att klara det här också. Bostaden jag ska flytta till är också fin ❤
Jag står också inför flera praktiska problem då jag inte äger några verktyg och behöver skruva isär hyllor och bord, och sedan få ihop dem på nya adressen.
Men månne inte allt ordnar sig? Jag kanske kan skrapa ihop ett gäng som jag bjuder på pizza och nåt gott att dricka som lön för mödan.
Själva storflytten fixar också den här gången suveräna GP Muutot.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 