Kanske inte en vägg man skulle vilja ha hemma, inte i sovrummet i alla fall. Det skulle onekligen kännas som om några stirrade på en 😀
Men tycker det svartvita är snyggt. Det här var en av många väggar på bokmässan i Helsingfors.
Vacker vägg, del 88
Debutsky's Blog – Inne i huvudet på en författare
Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Skulle inte heller vilja ha den hemma, jag har aldrig gillat att ha många människor omkring mig. Gissa vad jag tyckte om skolan.
Svante
Jag gissar 🙂
Gillade inte heller det att alla i skolan skulle ”in i ett och samma fack” – det var mer gammaldags på 1970-1980-talet.
Då anar du inte hur gammaldags det var på 50 talet.
Svante
Jo, jag anar och fantiserar 🙂
Om man presenterar så många personer/författare är det absolut mera lyckad att göra det i svartvitt. Färgfoton blir alltför röriga. Gillar väggen i just detta sammanhang.
Ja, du har rätt – färgfoton blir för rörigt.
Du har sinne för bilder och helheter!
Kul som fond, någonstans 😉
Jo, jag samtycker.
Kunde funka nånstans i bostaden, men inte i sovrummet 😀
Det gillar jag. Hade jag gärna haft bredvid bokhyllan. Då kunde jag stirra tillbaka 😀
Hahaa, jag hade inte så gärna haft de där nunorna hemma, i alla fall inte i sovrummet… 😀
Jo jag skulle nog onekligen känna som om ngn stirrade på mig om jag hade den väggen hemma! Passade säkert på bokmässa dock!
Exakt så kände och resonerade jag. Bra på mässan, mindre bra hemma i sovrummet 😀
För en social idiot som jag skulle det vara rena eländet med den där väggen. Skulle nog ligga sömnlös och hålögd tills den revs ner. 🙂
Hahaaa – ja, jag fungerar lika.
Jag har ju papp-Bond här hemma, och ibland måste jag flytta på honom då jag tycker att han stirrar på mig när jag jag sover 😀
Jag hållet med om att det är snyggt. Passar bra i offentliga miljöer tycker jag.
Minsann, ja! I stora utrymmen.