Den här färgglada skyltningen finns i närheten av Senatstorget i Helsinfors. Texten är på finska och översatt till svenska blir det ungefär ”torgkvarteren”.
Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP och hos henne hittar du länkar till andra som skyltar om söndagar!
Ett bra sätt för mig att koppla är av att bo i en stuga med en god vän. Förstås har jag telefon och iPad med mig, men jag jobbar vanligtvis bara vid den stationära datorn. I dag och i morgon har jag semestersvar på mejlen.
Har packat ner alla mina dagböcker. Bläddrade och läste lite i dagboken från våren och sommaren 2014 i går kväll. Så bra att jag skrev ner alla ledsna, besvikna och arga känslor då. För människan glömmer ganska fort ändå…
Jag kom inte ihåg att jag då tänkte att jag kommer att älska ex-maken resten av mitt liv. Men så tänkte jag den sommaren. I dag tänker jag minsann helt annorlunda 😀
Hoppas annars också nu att mina bloggvänner har överseende med att jag inte hinner kommentera hos er lika ofta som tidigare. Jag gör det alltid då jag har en stund över, men mer av den tiden hoppas jag åter få efter den 10 september! Kramar till alla som tittar in här ❤
På sätt och viss börjar de här lådorna kännas som mina vänner 😀
”Nej men hej, här är ni igen”!
Flyttföretaget lever inte bara på mig men jag hjälper till att sysselsätta det så gott jag kan. Servicen är toppen, jobbet flyter smidigt om allt är packat väl. Hur fina GP-Muutot än är hoppas jag att jag inte behöver höra av mig till dem på LÄNGE efter den här flytten 😀
Och som om jag inte hade tillräckligt att göra ändå… så tänkte jag måla ett skåp innan jag flyttar 😀
Kanske jag borde bli omhändertagen av ett gäng snygga män i vita rockar? Hahahaa 😀
Det händer mycket på en gång nu och det känns som en stor dag.
Jag fick nycklarna till nya boendet, och gick in där för andra gången. Första gången såg jag lägenheten möblerad, nu var den tom. Så jag tog lite mått här och där. Får fundera vilka möbler jag ska ha och vilka jag måste lämna bort. Bostaden är mindre än den jag bor i nu, och jag vill ha det luftigt kring mig.
Snart kommer flyttlådorna. Där har jag att stå i med ett par veckor 😀
Frissabesöken är alltid lika efterlängtade. Att någon annan tvättar, klipper, gör lockar, fixar färgen.
Och jag blir allt mer modig med att visa selfien, men solglasögonen är bra eftersom mobilen ändå på något sätt förvränger mitt fejs 😀
Efter frissabesöket hade vi redaktionsmöte, sedan träffade jag vänner över en ostbricka i en trädgård och kvällen avslutades med frivilligt arbete för Lovisa Historiska Hus. Bland annat fixade vi ihop de paket med allehanda material som husägarna ska få.
I morgon kommer flyttlådorna och jag kan äntligen börja packa. Ska försöka jobba bara 3-4 timmar med översättningar på fredag och sedan vara ledig två dar.
Det har varit en bra dag i dag och jag ser fram emot resten av sommaren, till och med hösten vågar jag tro blir bra!
Utmaningen för vecka 32 hos Sanna är Här & Nu.
Då jag i samband med fotograferingen för Lovisa Historiska Hus-evenemanget besökte Eijas torp och Eijas Garden i Strömfors upplevde jag att jag var just där och då, alltså enligt temat här och nu 🙂
De allra nyaste bilderna som jag tog där finns inte med på LHH-sajten ännu, vi håller på med slutspurten kring de personliga presentationerna. En del husägare har också velat få med lite nya bilder, medan andra nöjer sig med dem som togs förra året.
I går var jag med om något märkligt. Jag lade ut följande ”upprop” på Nya Östis och Loviisan Sanomats Facebooksidor, och fick en del roliga kommentarer. En kille skrev också att han hade sett buketten ligga på en bänk utanför ett Vaherkyläs café.
”Mycket märkligt. Utanför K-hallen står cirka klockan 19 två killar som är kanske 11-12 år. Frågar (på finska) – Vill du ha den här buketten? Jag: ”Höh, jag, varför”?!!! Killar: – För att vi inte behöver den. Jag: ”Men varför skulle jag ta den, det kan jag inte göra, jag…” Killar: ”Jo, ta den, vi behöver den inte. Jag: ”Nå, men varifrån har ni fått den då? Killar: – Från Vaherkylä.
Jag förstår ingenting, men killarna vill bli av med buketten. Jag: ”Öh,… ja, men… öh.. jag tar den väl då”… Killar: Bra, tack tack! Sedan springer dom i väg och där står jag med en bukett som inte är min. Jag anar att allt inte står rätt till, känner mig som ett fån och som en brottsling samtidigt. Allt var över på tjugo sekunder.
Nån som saknar sina blommor? Som kan förklara detta?
I dag råkade jag ut för att en något ovårdad man ville ha en slant av mig. Jag gav honom faktiskt två euro och bryr mig inte om ifall de går till cigaretter eller sprit. När jag kom ut från affären frågade samma man samma sak av mig igen. ”Snälla frun, kan ni ge mig en liten slant?” Då sa jag att du fick ju en nyss. Han bad så mycket om ursäkt och tillade att minnet är så dåligt… 🙂
Det kan ju inte vara trevligt att tigga… jag tycker det skulle kännas förnedrande. Eftersom det ännu inte vimlar av tiggare i Lovisa tyckte jag att jag kunde ge en slant i dag… men om det blir ett vanligare fenomen blir det nog också ett dilemma.
Uppdaterat 10.8.2017.
En väninna hittade den här sidan på Facebook, och jag tror jag fick förklaringen till mysteriet med buketten:
https://www.facebook.com/A-Lonely-Bouquet-Loviisa-488699874805830/?fref=nf&pnref=story
Jag visste att augusti skulle bli en bråd månad. Dels för att mycket kulminerar inför Lovisa Historiska Hus, dels för att jag har både flytt och en resa till södern framför mig.
I går hade jag två tidningsuppdrag, i dag hade jag ett. Vi informerar läsarna varannan vecka om torgpriserna, och det är alltid roligt att gå dit då vädret är fint.
Jag beundrar verkligen försäljarna som dag efter dag plockar fram sakerna och sedan ställer undan dem igen då det är dags att dra vidare.
Gjorde några ärenden på Alexandersgatan innan jag cyklade hem tillbaka för att skriva artiklar. Snart kommer en potentiell ny hyresgäst för att kolla bostaden jag bor i och i kväll är det husfotografering. I morgon ska hus också fotograferas, men bra att jag fick en massagetimme inprickad, den behövs!
Torsdag frissa och redaktionsmöte och flera LHH-förberedelser. Det finns massor att göra inför historiska-hus-evenemanget, fastän vi jobbat med det långt över ett halvt år.
På fredag kommer flyttlådorna och då har jag även översättningsjobb. Men på lördag och söndag tänker jag dra till en sommarstuga där jag har förmånen att få övernatta då och då. Bra att ladda batterierna där, för det lär inte ska bli lugnare veckor fram till den 26–27 augusti då LHH arrangeras, och den 29:e är det flytt som gäller!
Självständiga Finland firar 100 år den 6 december i år. Men vi har tagit ut festligheterna i förskott och firat på olika sätt ända sedan nyår 🙂
I Lovisa finns också Småfolkets stig, och några förnyade dörrar. Bilden på Visit Lovisas sida tycks vara densamma som jag fotograferat. Och den marknadsförs också i samband med evenemanget Lovisa Historiska Hus eftersom Riesamaa är ett av 53 husobjekt som håller öppet då.
Konstverket har gjorts av Kati Forss-Lounamaa.
Hos Anki hittar du den här veckan en glad grön gubbe 🙂
Lissyfix är också med!
Och Konst eller Konstigt med fotbollsbilder!
Gooa fina hönor får du se hos Geddfish!
Och en trevlig skylt hos Entomtastankar!
Nu ska bjuda lite på mig själv! Väninnan som jag reste med tyckte lika som jag, att folk är onödigt tillknäppta då det gäller att visa bilder där man inte är till sin fördel, eller bilder som kan få andra att hicka till. Himmel och pannkaka, dansar hon på bordet? Var hon berusad? Vem är mannen bakom henne?
På sociala medier visar vi ofta ett tillrättalagt liv, som om allt var en dans på rosor där vi är vackra från morgon till kväll. Ett liv fullt av fina vänner, motion och hälsosam mat.
BAH, sade vi och uppdaterade två gånger på samma kväll med bilder från olika krogar ”C och M dricker alkoholhaltiga drycker på…” osv. 😀
På Rymy-Eetu på Skillnaden i Helsingfors är det tillåtet att dansa på bordet, och det gjorde många med besked. Satt du där med din drink gjorde du det på egen risk. Det hände att glas välte.
Men innan vi hade kommit så här långt besökte vi den lilla puben Milli Miglia på Kalevagatan. Vi satt ute vid små bord på trottoaren dock då vädret var så toppen.
Ja, och så måste man ju äta om man ska orka festa i den här åldern 🙂
Den absolut bästa biffen och pepprigaste såsen jag ätit på bra länge.
När jag åkte hem på lördagskvällen (blev lite tidigare start hemåt än tänkt på grund av jobb som uppenbarade sig) tog jag den här bilden via bussfönstret. Just den här helgen var det massor av olika evenemang i Helsingfors, många gator var stängda för trafik och bussen tog en alternativ rutt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 