Det har hänt allt möjligt de senaste dagarna, återkommer senare till det!
I dag var jag också hos frissan, i kväll är det innebandymatch i Lovisa, i morgon fortsätter slutspelet för Tor i Vasa. Det är möjligt att jag på något sätt tar mig dit. I så fall är det över tolv timmar på landsvägen och drygt två timmar match som gäller 🙂
Har inte hunnit ta så många foton från min vardag så jag illustrerar det här med ett postcrossingkort. Har fått många fina sådana!
… att få sitta och prata med likasinnade vänner. Då finns det utrymme att diskutera allt från de jobb vi redan har, till projekt som vi kanske börjar hålla på med tillsammans.
Det är också skönt att låta diskussionen ”rönsyillä” som man säger på finska. En ungefärlig översättning är att man tillåter pratet få en massa utlöpare, sidospår – typ det ena ger det andra, utan att någon blir störd av det. Således blev det mycket prat om gamla minnen också 🙂
Och för mig var det helt underbart att få äta något gott tillsammans med två andra personer. Att sitta och äta ensam är inte samma sak. Att tillreda något till bara sig själv är inte heller samma sak.
Lyxigt blev det, fastän salladen i sin enkelhet görs så att man häller upp en påse med salladsblad på ett fat. Sedan krossar man krutonger, lägger på tinade räkor, färdigt skivad ost (parmesan eller annan som finns på påse), dressing, vindruvor, havssalt och peppar.
Och blommor fick jag också.
SÅ tacksam denna kväll ❤
Är något man borde äta mer av.
Men eftersom jag inte hade någon frukt hemma, och då veckan varit bråd på många sätt, ”fuskade” jag lite då jag hittade frukter i en tidning 😀
Veckans ord hos Gemsweeklyphotochallenge är FRUKT och du hittar fler deltagare HÄR.
Det är mycket Mumin nu! Min syster har ofta ögonen med sig, bättre än jag 🙂 …. och hon fick syn på den här kassen i lokala mataffären.
Nu har jag minsann kassar att välja bland, och borde således inte behöva köpa fler plastpåsar.
Hade två riktigt bra möten i dag, och har till och med kunnat skratta åt en del skrivfadäser. Nyheten är INTE att man kan kremera lik i Pernå kyrka, de kremeras nog på annat håll… men ibland sker missförstånd 😀
Efter mötena kunde jag inte låta bli att ta en sväng via en inredningsaffär där man lockade med -40 procent rabatt, Internationella kvinnodagen till ära.
Hem kom jag med en härligt mjuk matta tillverkad av Svanefors. Är det 40 procent rabatt så är det!
Jag brukar alla vardagar lyssna på programmet Andrum i radion. Den ger för det mesta fina visdomsord att tänka på längs dagen. I dag handlade det om fastetiden, som också kan innebära att vi tänker på allt onödigt vi omger oss med.
Vissa dagar känner jag ett märkligt illamående. Det är inte fysiskt och beror således inte på för mycket eller för lite mat och dryck, eller på förkylningen.
Jag har insett att jag påverkas av andras illamående på sociala medier och väljer därför nu aktivt bort den delen. Jag kunde gå ut ur till exempel Facebook om det inte var för journalistjobbet. Vi länkar våra nyheter bland annat där och får nyhetstips den vägen.
Men jag slutar med att läsa de negativa trådarna där allt från rasism till annat hat och illamående florerar.
I Andrum talade Christer Romberg också om alla onödiga prylar vi omger oss med. Jag har städat bort mycket sånt under snart fyra års tid och jag kommer dagligen att se över vilka saker jag behöver och vilka jag inte behöver. Detsamma gäller vänkretsen. I den mån det är möjligt vill jag helst umgås med människor som sprider kärlek och energi.
Andra pusslet på 1000 bitar som jag monterar ner inom ett par månader.
Det kändes helt okay. Väninnan som lånade mig pusslet ska få det tillbaka.
Pussel är så symboliskt. På något sätt som själva livet.
Man letar efter de rätta bitarna. Suckar och stönar då man inte hittar dem genast. Ger upp – och hittar dem följande dag.
Det gäller alltså att ha tålamod. Vissa lösningar går inte att forcera fram.
Sedan kan man plocka isär allt. Det var ju bara ett pussel.
Också ett livspussel går att söndra. För någon gör det ont då alla bitar splittras. För någon annan är det en lättnad.
Det finns nästan alltid någon som tar sig an de lösa bitarna och bygger ihop pusslet igen.
Vårt kundservicekontor Lovinfo firade sina två verksamhetsår idag och bjöd invånarna på kaffe, bulle och saft.
Det var ett av mina jobbuppdrag i dag, att skriva en liten artikel om hur åren varit och vad som komma ska.
Staden delade ut en del prylar, bland dem en tygkasse som kommer väl till pass då jag handlar i affären. Om jag minns att ta med den vill säga, för annars blir det ofta så att jag köper en plastkasse…
Har också annars haft galet mycket jobb i dag. Tidningen Nya Östis kommer ut i morgon och ibland har saker och ting en tendens att hopa sig. Nyhetstipsen rasslar in, vilket bara är bra, och det gäller att koordinera att allt blir gjort och att det också får plats på sidorna.
Vi har haft soligt men ganska kallt väder ett par veckor nu. Jag följer med intresse med hur solen tar sig in i min bostad. Varje dag blir någon minut längre, solen står allt högre på himlen. Få se om den något tag når min balkong!
… för nu är jag ganska trött. Man tror att man har återhämtat sig och att energi finns, men på kvällen är man sedan som en trasa. Att man inte lärt sig nåt på femtio år 😀
Vinden var bitande kall i dag. Gjorde några ärenden på stan tidigare på dan och tänkte att -6 grader inte lät så farligt. Men då visste jag inte att det blåste en hel del…
Mer snö har också utlovats till torsdag, så vi slipper inte vintern riktigt än… men snart?
Hade ett möte på kvällen, och det är en av flera uppgifter jag måste avstå från efter den här våren. Föreningsaktivitet är väldigt givande, men sekreterarens jobb kräver så pass mycket tid att jag varken orkar eller hinner mer.
Allt har sin tid och jag försöker prioritera så rätt jag kan.
… och ser tämligen förvånad ut.
För att han har landat i Finland, fastän han egentligen är svensk av dräkten att döma 😀
Hur som helst. Det är åter den tiden på året då jag lockas att köpa påskägg. Bara för att de har bilder av Muminfamiljen på omslaget. Jag är egentligen inte alls intresserad av chokladen, utan mest nyfiken på överraskningen som finns inuti ägget 🙂
Nätterna är fortfarande kalla, runt -20 på sina håll.
Men solen värmer på dagen, och vi har faktiskt haft sol i snart två veckor!
Då går vi upp till -7 grader och det är helt ok.
Tankarna på inredning av balkongen kommer allt oftare.
Krafterna efter förkylningen verkar också komma tillbaka, bit för bit.
Planerar också nu en minisemester. Kollar finanserna, att allt ska räcka till för nödvändiga utgifter som hyra, företagarpensionsförsäkring, andra försäkringar, mobilen, datorförbindelsen, elektriciteten, alla skatter jag bör betala…
Jag TROR att jag kan åka iväg på en liten tripp kring påsk!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 