I går kväll hade jag bara 78 bitar kvar av pusslet med det franska motivet. Men ack så svårt det var då alla var gröna i olika nyanser. Det här pusslet var det svåraste jag jobbat med hittills. Men tro inte att jag tappade nerverna 😀
Jag bestämde mig för att bli klar med det, även om det skulle dröja till tidig morgontimme. Ungefär en timme efter midnatt var jag klar.
Nu har jag ett nytt pussel som väntar. Där finns också en del utmaningar, men jag tror inte att det är lika svårt som den här franska idylliska byn.
Frankrike även här. Ett omedvetet val.
I dag försöker jag ta det lugnt. Eftermiddagens redaktionsmöte ska förberedas och en artikel ska skrivas ut. Sedan ska jag äntligen ge mig tid att städa. Och ikväll har redaktionen och övriga medarbetare julfest 🙂
Kära jultomte. Kan du ge mig en julklapp i förtid? Gärna vackert inslagen. En sådan som det tar tid att öppna, för jag vill inte klippa av bandet. Jag vill lösa upp knuten i lugn och ro, och jag river inte otåligt sönder papperet.
I går skulle jag lägga mig före 23 för att för en gångs skull få tillräckligt med sömn. Men nej, det gamla huset i mina barndomskvarter började brinna 21.30 och eftersom mamma bor i närheten blev jag uppskärrad, och nyheten skulle följas upp… och jag somnade först 01.30…
I dag fick vi höra att branden troligen var anlagd, vilket sprider stor oro på stan. Men en misstänkt är haffad.
Vi ska vara försiktiga med levande ljus. Smidesföremål tillverkade på kurs i Kuggom.
I dag har jag också, dels på grund av branden men också på grund av andra orsaker, jobbat från morgon till kväll.
På Traditionscentrum Kuggom hölls öppet hus. Olika verksamhetsformer presenterades.
Traditionscentrum Kuggom.
I anslutning till centret bedrivs också traditionellt båtbygge i samarbete mellan Axxell och Borgå folkakademi.
Har åter varit en bråd dag, telefonen brukar ringa i ett på förmiddagen.
Det betyder att jag blir avbruten i mycket, men jag fick det viktigaste gjort.
Och visst bjuder jobbet som journalist på en liten lokaltidning dagligen på massor av upplevelser. Till de trevligaste hör onekligen att få träffa så många olika människor. Som i dag, då det var hemma-hos-reportage hos Lovisanejdens Lucia Ida Salminen och hennes familj.
Mer om det kan ni läsa i Nya Östis den 29 november.
Bilden tog jag på väg hem från luciafamiljen. Det är krispigt kallt, knappt någon snö alls men lite frost och temperaturen ligger på lagom -1 grad till -6 grader som det är nu klockan 20.30.
Gamla Apoteksgården och en del av Alexandersgatans julbelysning.
… både på Facebook och för inlägget jag skrev i går.
Jag vet att långt fler läser än kommenterar, men så har det alltid varit, folk här i trakterna är blyga för att säga vad de tycker.
Jag fortsätter vara den jag är och troligen får jag varje dag lite mer skinn på näsan, då olika sanningar går upp för mig. Jag blir chockad ibland, då jag inser att människor jag trodde stod vid min sida inte gör det.
Jag får en del blåmärken och sår i mitt inre.
Men varje dag lär jag mig nya saker och hittar en ny plats på ”spelplanen” där vi alla på ett eller annat sätt är brickor. En kallt beräknande person tänker jag aldrig bli. Jag tror på öppenhet i alla sammanhang, och på att sanningar kommer fram fastän det, som en väninna med kyrklig bakgrund en gång sa ”kan ta en evighet”.
Ett sommarminne från en väninnas trädgård.
I dag var vi i Tölö på efterkontroll med mamma. Fick träffa kirurgen som hade opererat henne. En sådan lycka att få se honom, skaka hand med honom, få ta del av fakta, se röntgenbilder. Han konstaterade att hon har återhämtat sig på ett otroligt sätt. Hon är 84 år och det är bara tre månader sedan ingreppet i gjordes i hennes huvud.
Tack livet ❤
Några av ett stort utbud konstverk som finns i Taiderverstas – Konstverkstaden i Lovisa.
Måndagen har ett oförtjänt dåligt rykte, därför startade jag den här serien för snart tre år sedan. Vem som helst kan vara med, huvudsaken är att vi sprider glada budskap. Det kan vara glada färger, roliga prylar, konstverk, blommor, djur, upplevelser… you name it!
Tänk om vi alla kunde sprida glädje och ljus istället för misstänksamhet och lögner. Om vi kunde lyssna på varandra och stödja, sätta oss in i andra människors situation innan vi dömer.
Ett ljus som jag köpte på hantverkarmässan och som brinner så fint då det lämnar ett slags spetsskal efter sig.
Jag har börjat säga ifrån allt mer. Jag vill gärna vara snäll och omtänksam, men jag vill inte bli utnyttjad just därför.
Då jag åtar mig uppgifter jobbar jag hårt och tar ansvar. Jag behöver inte lysa som en stjärna och bäras upp av andra. Huvudsaken är att saker blir fixade.
Och jag försöker alltid komma ihåg att ge credit åt alla andra som är med i projekten – fastän det inte verkar vara ett särskilt vanligt östnyländskt fenomen att uppmuntra och tacka.
Otack är världens lön, heter det visst.
Men som sagt. Jag börjar allt mer säga ifrån. Rätt ska vara rätt.
Och något som jag är innerligt trött på är att många ännu tror att jag fortfarande sörjer skilsmässan. Hej hallå! Det är faktiskt över fem år sedan min ex-make träffade sin ”nya”, och jag har ett nytt bra liv.
Ibland får jag höra att vår tidning inte vågar skriva om vissa saker för att de hänger ihop med mitt förflutna. Att jag fortfarande är bitter och sätter käppar i olika hjul.
Det är nog helt andra personer som sätter käppar i mina hjul, ska jag säga. De som tydligen älskar att fortfarande gotta sig i det som de tror är en stor sorg som jag aldrig kommer över.
Nästa gång jag själv får höra nåt svammel i detta urgamla ärende tänker jag stiga upp och kräva skärpning av folk. Skaffa er egna liv och gräv inte i sånt som varit och farit i mitt.
Det blir att ta till en nödlösning i veckans utmaning som Sannaarrangerar.
Alla dagar har varit arbetsfyllda, i går lyckades jag ha halva dagen ledig, men matchen jag var på var ju också jobb. Så ibland går det att förena nytta med nöje, men helt ledig är jag sällan nuförtiden.
Vilket gör att jag på söndag inser, shit! … jag har inte ännu lagt in ett bidrag hos Sanna. Så här kommer min Daniel Craig papp-gubbe-Bonds öga 😀
Sista söndagen i november och jag bjuder på två skyltar från Spanien.
Ser att jag har så många på lager att jag kan skylta över trettio veckor framöver!
Bryggeri och restaurang i Cadiz.En av många vackra skyltar i det judiska kvarteret i Sevilla.
Mycket ska man se och höra innan ögon och öron trillar av.
Mycket har man också sett och hört och upplevt under sina dryga tjugo år som innebandysupporter.
Vissa saker minns man för alltid, till exempel avancemang till ligan, långväga resor i goda vänners lag osv.
Andra saker minns man på grund av olika dråpliga situationer. Som i dag, då spelklockan slutade gå i Dickursby.
I vanliga fall gör funktionärerna så att de medger att klockan slutat gå, att det är ett mänskligt misstag och att den tid som klockan stod still tas i beaktande. Men icke sa nicke. Så vi gjorde egentligen vårt segermål 4–9 på ”övertid”…
Elmo Lavonen har gjort viktiga 3-6 en sekund innan andra periodens slut.
Och sedan var det historien om en man i publiken som sa att vår supportertrumma gav honom huvudvärk… Han kanske ska vara glad för att vi inte hade vår brandsiren med oss. Och till Lovisa ska han inte komma, för där är det ännu mera ”oljud” 😀
Jag bet mig i tungan och sade INTE följande: ”Om du dricker några öl för mycket ikväll och har huvudvärk i morgon så är det säkert också vårt fel”.
… och inte kan jag göra sådana själv. Så då frissan frågade om jag ville ha en, svarade jag ”varför inte” 🙂
Så här blev det. Ljusfärgningen lyckades också, det vill säga den mörkaste utväxten täcktes. Foto: Kira Sivén
Snart är det dags för innebandyresa med fansen, vi åker till Dickursby i huvudstadsregionen där Tor möter Tiikerit.
När jag kom hem från frissan och affären såg jag en dam som var ute med en mycket liten hund. När hunden fick syn på mig såg den förskräckt ut 😀 Naturligtvis är en dam i en svart kappa och en stor cykel skrämmande.
Hunden gjorde en lång lov och gav mig misstänkta blickar.
– Hunden är rädd för plastpåsar, sa matten och nickade mot min korg bak på cykeln där inköpen från affären fanns i en plastpåse som fladdrade lite i vinden.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 