En helt underbar dag. Solen sken från en klarblå himmel. Det vimlade av människor på gator och torg. I de hus som låg utanför Lovisa centrum var det lite lugnare. Skönt på det sättet att ingen trängsel uppstod och husägarna hann prata med besökarna.
Sjövalla i Köpbacka var med för andra gången. Här några bilder från det fantastiska stället.
I dag fortsätter evenemanget Lovisa Historiska Hus. Vädret ser ut att bli fint även denna dag.
Bjuder på en bildkavalkad från i går. Det blir troligen ett hundratal nya bilder i dag 😀
Det var mycket glädjande att se liv och rörelse utanför brandhärjade Café Saltbodan i går. Natten mot tisdag brann en del av restaurangen, men som ni ser kan man sitta ute på terrassen och gården.
Ägaren och personalen hade ställt upp ett pop up-café som fått namnet Café Nokinen- Café Sotis och vid disken utomhus var det en lång kö av kunder mest hela tiden.
På bilden ovan syns inte brandskadorna, men de två följande visar en del av förödelsen.
Ett av de nya objekten under LHH är Villekulla på Trädgårdsgatan. Den del av huset som syns längst till vänster ska rivas för att den är i så dåligt skick. Där byggs en ny del som liknar den gamla. Övriga delar av huset renoveras.
I dag är det Lovisas namnsdag, så då firar vi i arla morgonstund med en skylt som finns utanför Lovinfo nu under Lovisa Historiska Hus 24-25 augusti.
Förvaltare av Skyltsöndag är bloggaren BP som har bloggen Konst eller Konstigt!
Ett av de nya objekten under årets LHH-evenemang är Överstens slott. Det ska i framtiden bli ett hem för vår stadsdirektör och hans dotter. (privat hem, bör tilläggas – inget som finansieras med skattemedel, missförstånd uppstod. Red. anm. 25.8.2019)
Lovisa Historiska Hus kan besökas ännu söndagen den 25 augusti. Mycket av programmet är gratis. Men vill man besöka husen och se hur renoveringar framskrider, då ska man köpa ett armband som berättigar till inträde i de privata, härliga hemmen. En del av dem har varit med många år och kräver inte längre grundlig renovering, andra är nya objekt där det återstår att göra en hel massa.
I många av de gamla husen arrangeras arbetsuppvisningar. Man delar med sig av renoveringstips bland annat. Fotot till höger på bilden ser du i närbild här under.
Det är den tiden på året igen. Härliga dagar då det sjuder av liv i Lovisa. Det är svårt att hitta P-platser för bilar i centrum och man kan knappt med cykel ta sig fram längs vissa gator i gamla stan 🙂
Men det är underbart med VIMMEL och sol och glada människor!
Ytterligare ett inlägg ska jag ge ut i kväll och så gör jag ett klart för i morgon. Lovisa Historiska Hus pågår nämligen ännu då, på Lovisadagen söndagen den 25 augusti, klockan 10–17. Så jag tänkte ta fler bilder då!
Jag har för avsikt att då och då, om jag bara minns, delta i Elisas utmaning ”Fem en fredag”.
1. Vad har det varit för mycket av i ditt liv på sistone?
– Jobb. Har alltid mycket jobb, men jag tycker om mitt jobb, så det är inte ett problem. Problemet kanske är att jag rätt ofta blir avbruten då jag håller på med något och att jag har svårt att sätta gränser och säga nej ibland.
2. På vilket sätt är du överansträngd?
– Känner mig inte överansträngd eftersom jag sover bra. Men just det där att för det mesta bli avbruten, och att hålla fem bollar i luften, gör mig matt ibland. Därför tänker jag ständigt på att det är viktigt att ha ledigt då och då, om det så ens bara handlar om en halv dag.
3. Vad i ditt liv drar över på tiden?
– Jag är noga med att hålla tider och vet med mig själv att om jag ska på ett möte eller en intervju klockan 11 måste jag börja förbereda mig redan 10.15. Det tar tid att stänga datorn, packa arbetsväskan, klä på mig… och framför allt, toabesök kan kräva extra tid 😀
4. Vad är droppen som får din bägare att rinna över?
– Jag blir väldigt sällan nervös eller arg. Men om andra är nonchalanta i sitt jobb så att det påverkar mitt, att folk inte håller tider osv. kan göra mig smått rabiat.
5. Vad tar udden av det hela när det blir för mycket?
– Tänker ju mest på jobbet nu. Det är inte roligt om jobbet hopar sig och jag inser att jag inte kan få hjälp av nån. På ett mer privat plan finns det glädjedödare som tar udden av sånt som nån är glad för genom att komma med nån ogenomtänkt kommentar.
… fanns på redaktionens bord när vi kom till mötet i dag. I Nettes trädgård växer allt möjligt, och med besked. Så hon ville dela med sig till alla oss andra. Sallader, chili, tomater, morötter, broccoli, olika örter, grönkål. Till och med ätbara blommor 🙂
Och inte nog med det, hon hade gjort papperskassar av gamla Nya Östis-tidningar så att medarbetarna fick det goda med sig hem!
Nu äter jag ett gott bröd med Nettes sallad och tomat från hennes växthus.
Det är skördetider.
Tackar så hjärtligt ❤
(Nette har också en blogg, den hittar du här)
Kanske det snart kan bli bruschetta med tomat från egen odling och mozzarella? Om jag har tålamod att vänta LITE till? 😀
Jag fick en förfärlig chock i morse då jag knäppte på radion. Café Saltbodan hade eldhärjats under natten. Den härliga sommarrestaurangen där många suttit och njutit under årtionden. En underbar mötesplats som drivits av samma familj över trettio år.
En historisk byggnad från 1700-talet, före detta tull- och packhus.
Det gjorde fysiskt ont i bröstet. Jag ville inte tro att det var sant…
Samtidigt var jag tvungen att agera rationellt. Vem skriver om det här i Nya Östis, på vilket sätt gör vi det?
Det blev en kort webbversion, resten kommer i torsdagens papperstidning.
De flesta människorna som besökte Skeppsbro-området i dag var ledsna, uppgivna, förfärade, chockade. De gick dit för att förstå vad som hade hänt, inte enbart för att glo av nyfikenhet.
Men klart att spekulationerna också kom i gång. Har någon tuttat på huset?
På Nya Östis väntar vi på resultatet från polisens undersökningar. Vi kommer inte med några gissningar eller ”det sägs att…”.
Det här är bara SÅ sorgligt 😦
… är krukor av olika slag. Jag har lyckats rensa bort ganska många, donerat en del till andra som behöver krukor både inomhus och utomhus. Än finns det kvar en del i mitt lager, inga enorma mängder, men sådant som jag vill bli av med. Den som behöver ska ropa hepp! 🙂
I lördags blev det en utfärd till Kotka. Ibland behöver man något sådant som det inte går att få tag på i Lovisa. Då händer det att man köper ”lite annat smått och gott” samtidigt…. hur trogen Lovisa jag än vill vara som konsument.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 